Recension av Nickedockan
Detta är utan tvivel 2012 års viktigaste och bästa...
12 maj 2013
Detta är utan tvivel 2012 års viktigaste och bästa serieroman på svenska språket. Bromander bryter hårt med den svenska självbiografiska serietraditionen men använder dess formspråk - hans berättelser är uppdiktade och han försöker föreställa sig hur det är att vara någon annan, och för detta äventyr söker han sig längre och längre bort från sig själv. Romanen liksom flera av Bromanders kortare serieberättelser bär på ett stort mörker som till sin art påminner mycket om författaren Peter Pohls böcker, t.ex. "Vi kallar honom Anna". I "Smålands mörker" söker han svaret på frågan hur en person kan fångas in av en fascistisk idévärld och hur denna personlighet formas, hur den lever och tänker, älskar och genomgår livskriser. Han kryper under skinnet på den vardagsfascism som dessväre breder ut sig här i landet, och skriver därför en mycket viktig bok.