Användarprofil Sandra Petojevic / Betyg & recensioner / Den kärleksfulla myran

Recension av Sandra Petojevic

Recenserad produkt

Labyrintlik vandring i Rosseuaskt djungellandskap

2 december 2014

Redan framsidan är lovande på barnboken Den kärleksfulla myran av Duncan Weller. Två barn som fascinerat tittar i en bilderbok med titeln The Love Ant - denna boks originaltitel. Och illustrationen på bokens pärmar visar exakt samma värld som barnen sitter i, en värld som stilmässigt är en korsning mellan surrealisten René Magritte och naivisten Henri Rosseau, i synnerhet den sistnämnde, jag tänker genast på hans målning The Dream från 1910 som finns att se på Museum of Modern Art i New York. Ett labyrintlikt djungellandskap som man sugs in i för att i virrvarret av all grönska upptäcka alla de djur som gömmer sig där. Och när man öppnar boken får man uppleva denna värld ur en liten myras perspektiv, en myra vars uppdrag är att ta ett kärleksbrev på ett litet blad från den röda dvärgpapegojan Hemming till hans flickvän Loretta, en gyllengul fågel av samma art. På vägen som går längs en mycket lång kringelkrokig vinranka möter myran olika djur som ibland är vänner, ibland busiga och ibland otrevliga såsom ormen som frestar myran att kasta bort brevet. En spännande vandring trots att man ändå innerst inne är viss om att myran kommer att klara uppdraget.
Illustrationerna är detaljrika och färggranna men ibland besynnerligt beskurna vilket i slutet av boken får sin förklaring: de är alla delar av en stor väggmålning i ett bibliotek i Surrey, Kanada! En vägmålning som skapats av författaren och blivit oerhört populär bland de barn som besökt biblioteket och dessutom hittat på egna sagor med inspiration av den. Och just därför har författaren skrivit denna bok med habil, rak och snygg översättning av Christina Gustavson som lämpar sig perfekt för högläsning. Men - boken saknar en väsentlig sak: jag skulle velat ha haft ett uppslag med hela väggmålningen i boken, som det är nu får man bara se den i en liten bild på baksidan med författaren.
Hade väggmålningen fått vara med som en helhet i boken, gärna före faktatexten i slutet, så hade boken blivit en fullpoängare, för då hade barnen själva kunnat följa myrans väg med pekfingret och hittat på nya sagor, precis som barnen i det kanadensiska biblioteket.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej