Hela året kommer du här att kunna läsa mer om månadens författare. Vi presenterar varje månad en ny författare med en innehållsrik intervju och låter varje månad representera ett år ur vår historia. Ett perfekt sätt för den nyfikne att ta del av olika författares historier och få en glimt in i bokvärlden.

Journalisten och författaren David Lagercrantz är en av Sveriges mest omtalade, kända och populära författare. Han har skrivit böcker som Jag är Zlatan Ibrahimovic och Det som inte dödar oss och han debuterade med Göran Kropp 8000 plus, en bok om äventyraren Göran Kropp. Hans böcker älskas av miljoner läsare världen över och han är nu aktuell med den femte boken i Millennium-serien, Mannen som sökte sin skugga, som kommer ut den 7 september.

Kan du berätta något om hur det var att skriva boken Jag är Zlatan? 
Det var en fruktansvärd press. Förlaget hade stora förväntningar och jag visste att en bok om Zlatan när han äntligen bestämt sig för att tala öppet inte fick var dålig. Jag insåg att jag inte kunde vara ängslig eller inställsam, hur stor respekt jag än hade för honom. Jag måste få honom att öppna sig. Jag måste ligga på honom som en iller, och de första veckorna var jag totalt målmedveten, och led av tvångstankar att allt skulle gå åt helvete.

Men så hände något. Det var som jag glömde mig själv och förlorade mig i hans berättelse.  Ni vet, Zlatan hade hela sitt liv tvingats tänka framåt: Hur ska jag klara den här matchen, den här tränaren? Nu fick han möjlighet att under timmar och dagar och månader blicka bakåt och nysta upp sitt liv och förstå varför han blivit den han är och det var fantastiskt att vara med på den resan.

Vilket är ditt främsta minne från tiden när allt verkade kretsa kring boken och Zlatan? 
Jag har så mycket minnen från den tiden att jag skulle kunna skriva en hel bok bara om dem. Ändå är det något på ytan helt odramatiskt som jag minns bäst. Det var när Zlatan en sen kväll i lägenheten i Milano berättade hur han som liten pojke kom hem hungrig som en varg om kvällarna, och ibland inte hittade annat än öl i kylskåpet. Det finns en smärta i det jag aldrig glömmer, sa han. I den stunden fick jag syn på en ny Zlatan.

Gång på gång gick vi tillbaka till de där tidiga åren, och pusselbitar som inte förut hängt ihop, fogades samman. Jag var otroligt imponerat att hans vilja att förstå och minnas.

Nu kommer snart din nya bok M5, Mannen som sökte sin skugga - vill du kort berätta om handlingen? 
Lisbeth Salander sitter i fängelse, och får besök av sin gamla förmyndare och vän Holger Palmgren. Holger har just mottagit en rad nya dokument om Lisbeths barndom och liten detalj bland dem, en uppgift om en myndighet som kallas Registret, får henne att inse att det är något väsentligt om hennes liv hon inte ännu förstått. Hon förstår att hon till varje pris måste få tag på en dator. Men svårigheterna blir större hon än räknat med, och kanske tar hon alldeles för stora risker. Något motvilligt ber hon Mikael Blomkvist hjälp, och snart är hela det vansinnets där, som tycks vara hennes lott i liv.

Lisbeth Salander slutar ju inte att fascinera oss läsare - kommer vi nu att få veta mer om hennes bakgrund?
Jag är själv närmast besatt av hennes bakgrund, av själva tillblivelsen av Lisbeth, precis som jag var besatt av vad som skapade Zlatan. Framför allt har jag undrat över varför hon har en stor draktatuering på ryggen? Jag funderade länge på det, men ingenting av det jag tänkte ut tycktes duga. Det var för banalt, och hade ingen mytologisk tyngd. För så mycket insåg jag att en tjej som hon inte låter rista in en stor tatuering utan ha väldigt goda skäl det.

Först när jag en dag gick in i Storkyrkan i Stockholm och såg statyn därinne av S:t Göran och draken, kom hela historien till mig, som en ilning i bröstet, och jag blev helt passionerad. Mannen som sökte sin skugga är på många vis berättelsen om Lisbeths och hennes drake.   

Du har ju ett stort engagemang i Läsrörelsen - varför känns just detta som en viktig fråga för dig?
Det började också med Jag är Zlatan. Det verkligen häftiga med den boken är ju att den lästes av så många som aldrig tidigare varit närheten av en bokhandel eller ett bibliotek. När jag var ute och föreläste, såg jag så tydligen vad det betydde. Boken fick unga att börja läsa även annat och i bästa fall förändra sina liv.

Jag tror högtidligt att läsning får människor att växa och för dem samman. Jag kände efteråt att jag ville fortsätta att arbeta med frågan och när jag började tjäna så oförtjänt mycket pengar, ville jag bidra också finansiellt.

Vad läste du själv för böcker som barn? Har du några speciella läsminnen från barndomen?
I början läste jag ingenting, kanske som protest mot att det överlitterära hem jag växte upp i, och för att jag på den tiden var en sådan hopplös sportpojke, en sådan som intellektuella i romaner och filmer bruka håna och finna enkla och trista. Men så hittade jag egna böcker - sådant som inte bankades i huvud på mig och sades vara fint som snus.

Jag upptäckte att böcker kunde var som underjordisk kraft som fick mig att förstå andra tänkte samma hemliga och förbjudna tankar som jag. Jag minns Knut Hamsuns Svält och Salingers Räddaren i Nöden som två böcker tycktes tala direkt till mig, och som fick mig att börja läsa.