Hela året har du här kunnat läsa mer om månadens författare. Vi har varje månad presenterat en ny författare med en innehållsrik intervju. Ett perfekt sätt för den nyfikne att ta del av olika författares historier och få en glimt in i bokvärlden.

Vi avslutar året med en storsuccé! Ingen har väl missat boken Störst av allt som är helt omöjlig att lägga ifrån sig? Malin Persson Giolito har också skrivit Bara ett barn och Bortom varje rimligt tvivel som vi nu vill sätta klorna i. Vi är stolta över att presentera Malin som december månads författare här hos oss!

Vad är det med Störst av allt som skiljer sig från dina tidigare böcker och som gjort den så omåttligt omtyckt?
Är Störst av allt det bästa jag har skrivit? Ja. Den tog lång tid att skriva och jag hade också förmånen att min kollega Åsa Larsson läste och gav goda, konstruktiva råd under nästan hela skrivprocessen. Men det är inte hela förklaringen. Det handlar också om hårt arbete utav folket omkring boken. Innan boken kom ut sa min förläggare Åsa Selling "min stora utmaning är att få folk att läsa den, om jag bara lyckas med det så kommer det att bli en succé". Hon och de andra på Wahlström & Widstrand och Bonnier har gjort ett fantastiskt jobb med marknadsföring och försäljning. Och sen är det mina agenter på Ahlander Agency, Astri, Christine och Kaisa, som har fått ut boken i världen. 29 länder och Netflix-tv-serie och en massa andra kommande, spännande projekt har givit boken vingar som jag aldrig hade kunnat ge den.

Men det är inte heller hela förklaringen. Det är långt ifrån alla bra böcker som också blir succéer. Så vad tror jag är förklaringen? Störst av allt är annorlunda. Maja är en speciell berättarröst. Hon säger något till sina läsare som inte i första hand handlar om brottet hon är anklagad för utan handlar om den värld vi lever i - ett polariserat klassamhälle och Maja ger röst åt en känsla som vi alla bär på - oavsett ålder, kön eller status - att vi har tappat kontrollen över allt från makten till samhällsutvecklingen till de egna tankarna. Vi kan lika lite påverka miljöförstöringen som vi kan påverka när rörmokaren - som har sagt att kommer mellan 8 och 17 - verkligen dyker upp. Vi känner igen oss i Maja, trots att vi aldrig har suttit i häkte eller varit kära i en man som försvinner in i ett mörker av droger och destruktiva tankar. Kanske är det förklaringen? Fast jag kan bara gissa. Egentligen är det som Somerset Maugham har sagt "There are three rules for writing a novel. Unfortunately, no one knows what they are."

Vad från framgången med Störst av allt kommer du särskilt att bära med dig i framtiden?
Att jag inte ska vara rädd för att skriva precis vad jag vill. Inte för att jag var så rädd för det förut, men jag har kanske känt att mina böcker inte passar in i sin genre och att det uppfattas som ett problem av vissa. Det känner jag inte längre. Sen ska jag försöka komma ihåg att även i fortsättningen försöka förenkla mitt berättande. Men det är så satans, jävla svårt, bara.

Varifrån kommer idéerna och inspirationen till dina böcker?
Om jag det visste. Jag får massa idéer. Eller, kanske inte en massa, men en del. Jag skriver om de idéer som vägrar att släppa taget. Hur kommer man på att man vill skriva om en skolskjutning? Eller barnmisshandel? Eller sexuellt våld? Ingen aning. Jag har flera gånger skrivit om ämnen som jag tycker är så motbjudande att jag inte ens vill läsa om dem. Kanske föds mina bästa idéer i rädslan för det jag inte förstår, det jag inte kan kontrollera? Och samma sak med inspirationen. Jag känner mig sällan inspirerad, men jag längtar alltid efter inspirationen, för det är då magin, den där skapande viktlösheten, uppstår. Men det är omöjligt att tvinga fram den. Jag läser väldigt mycket romaner. Jag inbillar mig att det hjälper när inspirationen tryter. Eller vila. Absolut radioskugga är bra. Jag har inget emot att umgås med andra människor eller ens att surfa på Internet, kolla på Instagram och sånt. Men det får inte bli allt. Inspirationen måste få plats.

Ditt sociala patos är stort och uppriktigt, vilket man känner i dina böcker. På vilket sätt och varför är det viktigt för dig att lyfta in detta i dina böcker?
Jag tror inte att jag medvetet tänker så: det här vill jag lyfta in, eller skriva fram, men den jag är hamnar ju i det jag skriver, det ska ju genom mig först innan det hamnar på papper. Men har jag ett stort socialt patos? Jag hoppas det. Det jag tror på - min religion om du så vill - är ju tron på att vi måste respektera de fundamentala mänskliga rättigheter som vi i vårt rättssamhälle har arbetat fram. Vad säger de? Att varje människa har ett värde. Hur ser det ut? Vad innebär det i praktiken? Många påpekar att jag skriver om osympatiska människor. Mamman i Bara ett barn. Den dömde läkaren i Bortom varje rimligt tvivel. Maja. Varför gör jag det? För att det är ingen konst att säga att vi måste skydda barnens rättigheter så länge som barnet vi pratar om är en liten tystlåten flicka med smal nacke och lockigt hår. Det är betydligt svårare att medge att en skäggig 15-åring som säljer droger och misshandlar gamla tanter ska åtnjuta samma skydd. Och det är först då det blir intressant. I den mån jag skriver om mänskliga rättigheter och vikten av att skydda dem så måste det vara historier som skaver, annars är de inte intressanta.

När visste du att du ville bli författare?
Tidigt. Jag började skriva ner historier på papper så fort jag lärde mig skriva, i fyraårsåldern. Och så fort jag började få frågan ¿vad vill du göra när du blir stor¿ så sa jag att jag ville bli författare. Det var inte det enda jag sa, men det är den enda dröm som har överlevt. Jag drömmer inte längre om att bli skådespelerska eller FN:s generalsekreterare. Men jag drömmer om att hitta en ny historia att berätta, nästa roman.

Vi är ju många som nu väntar på nästa bok - skriver du på något nu?
Ja. Jag håller just nu på att skriva klart en kortare berättelse som kommer ut efter årsskiftet. Den heter Processen och handlar om Youssuf K, en juriststudent som blir misstänkt för terrorbrott. När den är färdig ska jag börja skriva på ett större romanprojekt som sannolikt kommer att ta åratal att få klart. Ni kommer att hinna glömma mig innan den kommer ut.

Har du något särskilt läsminne från din barndom? Vad betydde böcker för dig då?
Utan att överdriva så tror jag att jag tillbringade mer tid med att läsa än att leka under min uppväxt. Det är ganska stor åldersskillnad mellan mig och min lillasyster så vi lekte liksom inte ihop. Min bästa barndomskompis Mari Eberstein (som fortfarande är min bästa vän och första läsare av nästan alla mina texter) och jag - våra lekar var att skriva böcker och pjäser ihop. Det gjorde vi redan i 7-årsåldern. Våra gemensamma fantasivärldar var så starka att vi såg glorior över varandras huvuden och tomtar som gömde sig i hörnen när vi berättade historier för varandra. Min första, stora bokkärlek var Lilla huset på prärien. Men mitt barnboksuniversum är nästan oändligt stort. Astrid Lindgrens berättelser om döden (Allrakäraste syster, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta), Kulla-Gulla, Narnia, en miljon hästböcker (Svarta hingsten, Prinsen) och Lotta-böckerna, Röda nejlikan, Skattkammarön, Fem-böckerna, Kitty, Puss-o-kram-böckerna, Maria Gripe, ja, det tar aldrig slut.

Och vilka tre böcker skulle du vilja tipsa om?
Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. För att det är årets bästa svenska bok och för att det är omöjligt att värja sig emot Nahids röst. En döende kvinna, fylld av bitterhet över hur livet blev, på barnen som inte förstår, på orättvisan i att vara sjuk. Tycker man som jag att julen är högtiden då vi ska påminnas om hur viktigt livet och familjen är, då är det här helt enkelt årets julklapp.

Kåda av Ane Riel. Den här prisbelönta romanen börjar med mordet på Livs farmor. Ändå är detta motsatsen till en vanlig deckare. Liv är en flicka som bor på en ö, lite avsides, med sin udda familj. Det är en poetisk saga, ibland så vackert berättad att det svider i hjärtat, mot slutet outhärdligt spännande och på varje enskild sida en enastående roman.

Ett blodigt verk av Graeme Macrae Burnet. 1869 sker ett brutalt trippelmord i Skottland. Mördaren är en försynt 17-årig torparpojke. Den här romanen utger sig för att vara en redogörelse för den berättelse som mördaren skrivit ner på uppmaning av sin advokat och den varvas med dokument hämtade från den fiktiva utredningen. Resultatet blir en fängslande psykologisk thriller.