I små stycken, ofta bara en rad, söker Marie Lundquist efter diktens väsen - ömsom självsäkert, ömsom trevande. Ikonens enkelhet vrängs till stor rymd, fint utmejslade detaljer byts i svindlande perspektiv. Med aforismens täthet växer en särpräglad bildvärld fram, där paradoxala, våldsamma eller hoppfulla utsagor prövar vad dikten är, eller vad den gör. En motvillig poetik.