-
Jag faller som humöret vid ett snöras på Valborg
Den korta versionen lyder: mästerlig essäkonst. Den långa skulle utgöra en smärre Dostojevskilj-roman. Och däremellan? Det är tillbakablickar på livet och praktiska spörsmål om det som komma skall. Därpå dofter av vintermorgnar, smulor av solsken och konsten att uppfostra för en kärlek till livet. Läsningen skymtar av skrivandets nödvändigheter och människans lott men har även plats för tystandens märkligaste laster och en tröstlös melankoli a.k.a. England. Det finns ett han och jag på samma ...
Läs hela recensionen