Mysterier med slutna rum har fascinerat deckarläsare lika länge som genren funnits. Författare som Carr och Christie har tagit fasta på människans behov av att förstå mysterier och utmanar sina läsare med till synes olösliga kriminalfall. Troligen är väl det också tjusningen med genren - att se om man kan lösa mysteriet innan bokens huvudperson, och den härliga känslan när plötsligt alla pusselbitar ramlar på plats.
Ålkistan är ett briljant exempel på en pusseldeckare. Den gavs ut första gången 1967 och ingår nu i Bonniers Kriminalklassiker, den serie deckare som Albert Bonniers Förlag publicerar i nyutgåva. För en stadsbo på tjugohundratalet är miljöerna inte alldeles välbekanta, men eftersom karaktärerna är så vältecknade och historien så tät glömmer man snart att fråga sig varför någon skulle bli upprörd över en försvunnen säck med ål, eller fundera över vad det egentligen kan ha inneburit att arrendera en gård.
Istället lägger man pussel. Jan Ekström räcker läsaren pusselbit efter pusselbit utan dramatik, nästan i förbigående, och så stillsamt att man är nära att missa dem. Efterhand växer en bild av det klassiska svartsjukedramat fram - fast kanske inte riktigt som man tänkt sig...
En kvarglömd ål, en bil med trasig lykta, hö från en loge, en försvunnen pistol och en misshandlad kattunge är bara några av de fängslande ingredienser Ekström blandat samman i Ålkistan. Stolt som en tupp kan jag meddela att jag löste fallet före upplösningen - men bara med ett par futtiga sidor.
I trakterna kring Gislaved och Nissafors finns en mycket ond man. Och vi vet hur det brukar gå för onda män, eller hur? Här leker den diaboliske disponenten Fredner med kvinnors känslor lika flinkt och hän-synslöst som han leker med förfallna arrenden, skuldförbindelser och obetalda hyror. En sådan man får snabbt fiender, och mycket riktigt ¿ en dag hittas han död, mördad, inuti en ålkista. En lätt match för den lokala polismakten om det inte hade varit för att ålkistan var låst utifrån och att disponenten hade nyckeln i fickan.
Kriminalassistent Bertil Durell kallas till platsen och ställs inför en av de knepigaste gåtorna i svensk kriminallitteratur någonsin. En åltjuv, en katt, en plastpåse och ett järnspett är några av ingredienserna i denna svenska pusselklassiker av rang.
*
¿...en av de bästa svenska detektivromanerna genom tiderna...¿ (Jan Broberg, Kvällsposten)
¿...den mest virtuosa [variation av det slutna rummets gåta] som gjorts på svenska...¿ (Gunnar Unger, Mordisk familjebok)
¿...sin generations sinnrikaste sammanställare av pusseldeckare...¿ (Lönnroth m fl: Den svenska litteraturen del 3 [om Ekströms författarskap])
¿...utstuderat logiska gåtor av yppersta världsklass...¿ (Bo Lundin, Århundradets svenska deckare [om Ekströms författarskap i allmänhet och Ålkistan i synnerhet])