Slutsåld
Kanalerna i De Kooi är en viktig, läsvärd, välskriven, lättläst och fruktansvärd historia om mod, smärta och offer. (Torkel Lindquist, BTJ-häftet nr 20/2020. Helhetsbetyg: 5 ) Stadsdelen De Kooi i Leiden. Livet pågår som vanligt när Tyskland ockup...
I mitten av 1990-talet fick Martin Klepke reda på att han hade kronisk inflammation i levern. År 2000 kom beskedet att utan en ny lever skulle han inte leva så länge till.
Detta är Martin Klepkes egen historia om sin sjukdomsperiod. Det är en berättelse om att ha tålamod och om den stress och sorg det innebär för en familj att leva med en sjuk familjemedlem. Och så handlar det om att förhålla sig till att livet kanske kommer ta slut mycket tidigare än vad man hade tänkt sig.
Största delen består av tankar kring livet och tillvaron (hur man bygger en vardag trots "dödshotet" ) men Klepke upplyser oss också om hur det står till med organdonationen i Sverige. Vi lär oss till exempel att omkring 90 % av alla svenskar är positiva till att donera organ, men i över hälften av fallen blir det inte av, då de anhöriga är negativa.
Den här boken fungerar säkert bra som stöd för människor i samma situation. Man förstår att väntan är en del av processen, att det går att överleva även om tiden är knapp och smärtan stor. Problemet med I väntan på en lever, är att den verkar vara nedskriven i opinionsbildande ("donera mera!") syfte. Den hade varit betydligt lättare att ta till sig om den varit mer renodlat personlig.
Martin Klepke är född 1955 i Uppsala. Han arbetar som ekonomireporter på LO-tidningen och är bosatt i Stockholm. Han har de senaste åren föreläst om sina erfarenheter av att genomgå en levertransplantation för sjukvårdspersonal.