Gittan och gråvargarna

Barnen älskar den, första valet att läsa varje kväll! Spännande, rolig och lämnar mycket åt barnen att fundera på och prata om.

Hur tänkte författaren egentligen? Vill författaren uppmuntra barn att leka ensamma i skogen med vilda djur?
Väldigt flummig och ogenomtänkt historia.

Aaron 3 1/2 år hade just börjat på nytt Dagis / Ur-och Skur, resan dit var först med buss och sedan en kort promenad igenom ett litet skogsparti. Aarons föräldrar är stadsmänniskor och hans erfarenhet av just skog var/är mycket liten. Skogen är skrämmande för en oerfaren treåring. Där finns vargar...( vad kommer det ifrån ? ) vi köpte Gittan och Gråvargarna som vi kände från tidigare barnbarn, läste med Aaron och situationen förbättrades, skpgen blev spännande, man kunde leta efter gråvargar.... Läs hela recensionen

Flummig berättelse med oklart slut. Författarinnan blandar verklighet och fantasi på ett sätt så att man som läsare inte riktigt vet vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Boken börjar med en realistisk skildring av en skogsutflykt med förskolan. Scenariot med förskolebarnet som tappas bort i skogen skildras däremot inte realistiskt alls. Att flickan fantiserar för att inte bli rädd uppfattas nog av många barn som positivt, men jag reagerar på att man varken reder ut historien i slut... Läs hela recensionen

Gittan är med sitt dagis och går vilse ensam i skogen där hon träffar på en flock med vargar som hon blir vän med och umgås med tills hon hittar fram till sitt dagis igen. Jag gillade inte att vargar var inblandade i historien, det kan ju kanske vara en diskussionspunkt för att tala med barnen om vad man ska göra om man går vilse och huruvida man kan umgås med vargar, men nej, jag gillade inte att den lilla tjejen hamnade i sällskap med farliga (vilket de inte var i boken, men de är ju i verkligheten) vargar.