Alfons och Milla

Bör bara läsas som ett tidsdokument, inte som en barnbok. Förskräcklig sensmoral, där att vara flicka genomgående beskrivs som något dåligt utan någon motsägelse.

Boken beskriver tjejer på ett tråkigt sätt, de är löjliga, viskar, skvallrar för fröken och kan bara leka två och två m.m. Den beskriver stereotypa fördomar om både killar och tjejer.

Sedan är Milla annorlunda än andra tjejer. Hon är som en kille. Och då kan Alfons leka med henne ändå. Sensmoralen att Alfons leker med Milla trots att hon är tjej känns väldigt hemsk. Kanske var detta gångbart när boken skrevs men passar verkligen inte för barn idag.

Otidsenlig presentation av hur tjejer är, varför man skall leka även med tjejer osv
Den var rätt i sin tid men mina små barnbarn skulle inte känna igen sig. Jag kastade boken och köpte en ny Alfons. Tyvärr .

Håller med övriga recencenter här, gillar inte hur den resonerar kring pojkar och flickors vara och inte vara. Gammaldags och stereotypt, kan såklart fungera om man samtalar mycket med barnen kring vad som står men den känns faktiskt inte rolig att läsa!

Förlegad kompis logik och stereotypa könsroller." Milla är väl ingen tjej heller nej hon tycker ju om att hamra, spika, bygga, klättra och hoppa från höga föremål." Hon är ju nästan som en kille så hon är ok, eller vadå!?

Boken har ett bra språk, men jag tycker det var för mycket fördomar om hur tjejer och killar är, känns lite gammaldags.