Mina åtta år i Kality

På något sätt är det otroligt fängslande att läsa alla dessa fängelsehistorier (438 dagar, El choco för att inte tala om "Även tystnaden har ett slut"), som bjuder på brutal realism och fungerar som "återställare" för att inse hur bra man egentligen har det, något som man lätt glömmer.

Mina åtta år har ett bra flyt redan från början, och hopplösheten som emellanåt är avgrundsdjup framkallar känslostormar när man läser, men man vill ha mer.

En mycket läsvärd bok, den fångade mig från första sidan till sista. Tänk att leva så i Kality. Vilken skillnad mot svenska fängelser....

Hur kan Etiopiens styrande behandla fångar så illa. Vilket jävla skitland. Tyckte så synd om Ingela, som blev dömd till 55 års fängelse. I Sverige hade straffet utdöms till villkorigt för det hon gjorde. Mycket läsvärd.

Att detta skett i verkligheten, otroligt. Vilken story, vilket öde, vilken utveckling. Så imponerad av denna kvinna. Gråt skratt och fasa. Välskriven historia!

Svårt att skriva de rätta orden för att sätta ord på alla känslor som jag gått igenom när jag läste boken. Har verkligen fått kämpa för att lägga ifrån mig boken.

Denna bok skildrar verkligen Ingelas liv på ett väldigt nära och ärligt sätt. Boken gör så att man förstår henne bättre och jag både skrattar och gråter mig igenom allt hon fick gå igenom. Jag rekommenderar verkligen denna bok så oerhört intressant och rörande