Utredningen för ett resonemang och redovisar några grundläggande säkerhetspolitiska utgångspunkter avseende förhållanden till FN, EU, Nato och de nordiska länderna.
Försvarsberedningen har tidigare slagit fast att den ryska aggressionen mot Ukraina utgör den största utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen sedan kalla krigets slut. I den här, nu aktuella utredningen görs fyra övergripande iakttagelser:
- Den första är att den enda stat i Sveriges närområde som under överskådlig tid kan tänkas utöva militär aggression mot sina grannar är Ryssland.
- Den andra är att ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet.
- Den tredje, och centrala, iakttagelsen är att Sverige med stor sannolikhet redan på ett tidigt stadium skulle dras in i en eventuell rysk-baltisk militär konflikt, genom vad som skulle kunna kallas konsekvensaggression. Skälen är såväl politiska, humanitära som militärgeografiska.
- Den fjärde iakttagelsen är att ett ryskt militärt angrepp mot någon eller några av de baltiska staterna i grunden är osannolikt.
Vidare konstaterar utredningen att även om Sverige upprätthåller vissa militära nyckelsystem av hög internationell klass, bland annat stridsflyg och ubåtar, är det en allmän uppfattning att den svenska försvarsförmågan i dag uppvisar inte oväsentliga brister. Slutsatsen är att Sverige för att kunna hävda sin suveränitet, i likhet med andra europeiska länder, i ett krisfall är beroende av stöd utifrån.
Särskild utredare: Krister Bringéus.
