Digitala spår är ofta den första och ibland enda ingången i polisens utredningsarbete. Frågor om vem som har pratat med vem i telefon eller var en viss mobiltelefon fanns vid tiden för ett brott behöver kunna besvaras.
Utredningen föreslår:
- Lagringsskyldigheten begränsas, till exempel undantas all kommunikation inom det fasta nätet.
- Lagringstiderna differentieras från dagens sex månader till två, sex respektive tio månader. Lokaliseringsuppgifter, till exempel var en mobiltelefon har befunnit sig vid tiden för ett samtal, ska lagras i två månader. För abonnemangsuppgifter vid internetåtkomst förlängs tiden till tio månader. Med hjälp av den här typen av uppgifter kan till exempel polisen få svar på vem som har ett visst IP-nummer. Övriga uppgifter, till exempel vem som har pratat med vem i telefon, ska lagras i sex månader.
- Uppgifterna ska endast få lagras i Sverige vilket bland annat skapar bättre förutsättningar för en effektiv tillsyn.
- Det införs krav på prövning av en utomstående myndighet (åklagare) innan de brottsbekämpande myndigheterna får tillgång till lagrade uppgifter i underrättelseverksamhet.
- Uppgifter som gör det möjligt att identifiera abonnenter ska alltid lagras i samband med internetåtkomst. Detta ska ske oavsett vilken teknik som teleoperatörerna använder.
Särskild utredare: Sigurd Heuman
Köp ditt eget exemplar och ta del av analyser och förslag!
