365 dagar stod jag vid en bro : och lyssnade till människornas berättelser när de svarade på en ny fråga precis varenda dag (häftad)
Fler böcker inom
Format
Häftad
Språk
Svenska
Serie
Under Sökning (del 1)
Antal sidor
480
Utgivningsdatum
2016-12-01
Förlag
Marull Förlag
Dimensioner
200 x 110 x 30 mm
Vikt
498 g
SAB
Lz
ISBN
9789163738586
365 dagar stod jag vid en bro : och lyssnade till människornas berättelser när de svarade på en ny fråga precis varenda dag (häftad)

365 dagar stod jag vid en bro : och lyssnade till människornas berättelser när de svarade på en ny fråga precis varenda dag

Häftad Svenska, 2016-12-01
139
Skickas inom 3-6 vardagar.
Gratis frakt inom Sverige över 159 kr för privatpersoner.
To den 8 oktober
Hur känns det när tevehallåan säger: ha en fortsatt trevlig lördagkväll?
* Kanske man sitter där och är världens olyckligaste människa. Tjuter så det sprutar. Sitter dom där och ler, och flamsar. Gräsligt. Det ska du skita i, säger jag tilltevehallåan i min ensamhet. Hon vet väl inte hur jag har haft det före. (kvinna 64)
* Det är inte så kul eftersom jag är ensamstående singel. Vissa dagar blir det lite tufft att ta sånt. Sitter jag ensam en lördagkväll framför teven, då är det inte så roligt. Det finns såna som jag som tänker på det. När jag levde i familj tänkte jag inte på det. Nu hör jag vilken klyscha det är. Själv kör jag inte med klyschor. Om nån frågar mej: hur är läget? Svarar jag: det är inte bra. Sånt vill folk inte höra, dom vill prata vidare, inte fördjupa sej i sånt. Det är väl inget kul att höra om andras problem, dom har nog med sna egna.
Nu har jag hamnat i en situation som jag inte valt själv. Då är man mer känslig än dom som själva styrt sina vägar. Finns ju faktiskt vi som är lämnade. Och mn ensamhet bär mycket sorg med sej. Det är ett tungt arbete men man gör ju, som man säger: så gott man kan. Och inte läker tiden alla sår. Det beror på hur saker och ting har varit. Idag har det blivit så lätt att bygga nya relartioner och fram och tillbaka. Och så finns vi som får sitta emellan. När vi behöver vårda det vi har, och inte hela tiden tro att det finns nåt bättre. Många far illa, det är vad jag tror. Vad jag känner. När folk bara surfar vidare till nästa kontakt. Dom gör ju det. Dom gör ju det. Samhället är mycket tuffare idag. För mej som ensamstående kvinna särskilt. När jag var yngre fanns ju ställen man kunde träffas på. Sverige har blivit hårt. Jag kan inte gå och dricka ett glas utan att dom tror att man bara har en enda sak i huvudet. Speciellt äldre kvinnor, som inte är så vackra längre.
Har man ett familjelv, med vänner och parties och middagar så märker man inte teves klyscha. Men många är ensamma pensionärer och singlar och sjuka. Det är först när man ser ensamheten i vitögat som man förstår en massa saker.
Vårt språk ligger lite ovanför idag. Vi låtsas en massa saker, smajlar lite, låtsas vi har kontakter. I norrland, norr om skellefteå, finns det kvar litegrann av den gamla gemenskapen. Det ska vara enkelt att träffas, för man behöver varann. Istället för att säga den där klyschan borde dom köra filmer, eller program, som försätter såna som jag i god stämning, inte bara vsa våld och elände. Kanske vore bättre dom inte sa nånting alls. Eller: Ring till nån som sitter ensam. (kvinna 50)
* Tack detsamma, tänker jag. Utifall jag nu har en bra lördagkväll. Med god mat, barnen har just somnat, kanske gäster. Men är jag sjuk, och ingen finns där omkring mej, då känns det trist att höra. Och jag vet kompisar som inte har det så kul. Dom kan jag skicka en tanbke när hallåan säger det där. Men oftast har jag det bra, med människor omkring mej. Så just nu bekräftar hon min situation. (kvinna 32)
* Man blir lite låg. Om man nu sitter där ensam. Och tänker, att alla andra har det trevligt utom jag. Jag känner mej bara ensammare när hon säger sådär. (tjej 17)
* Jag är själv, i och för sej, men jag har ju en tjej. Men när det finns sponken så går det ändå. Jag har nog hört dom säga sådär. Jag tänker att jag får väl försöka vara lite trevlig mot min tjej. På lördagar brukar vi träffas. För många ensamma människor är det ett helvete. Jag själv är ganska ensam, för vi umgås bara över helger. Jag har hela veckan på mej att vara ensam. Jag är pensionär, har inte jobbat på tio år. Innan dess har jag jobbat i fyrtiotre år inom byggnation. Så jag har ryggen. Jag var armerare; bas dom sista tjugofem åren. Men det betyder inte att man går och kommenderar med folk. Man får jobba som fan själv. Jag tillverkar, bockar till, sen ska det buntas, markeras med nummerlappar, sen kommer dom och ska ha ut grejerna och då säger jag att då får du ta det här och det här. Så ja
Visa hela texten

Passar bra ihop

  1. 365 dagar stod jag vid en bro : och lyssnade till människornas berättelser när de svarade på en ny fråga precis varenda dag
  2. +
  3. Dietrich Bonhoeffer. Tro som föder mod. En man som stod upp mot nazismens ondska.

De som köpt den här boken har ofta också köpt Dietrich Bonhoeffer. Tro som föder mod. En man ... av B V Henry (kartonnage).

Köp båda 2 för 388 kr

Kundrecensioner

Har du läst boken? Sätt ditt betyg »

Fler böcker av Staffan Ekegren