Priset för boken som är på 122 sidor är 195 kronor, frakt tillkommer
Hur börjar man?
Det är det svåraste tycker jag, är att ha en massa ord i huvudet men inte lyckas att få igång berättandet. Sådär ja, nu har jag kommit igång.
Att skriva har alltid roat mig och jag är nog lite av en ordpolis eller i alla fall väktare. Mina hundår sträcker sig från 1965 på ett ungefär, och kommer inte att ta slut förrän jag lägger näsan i vädret. Om ens då, jag ser fram emot att träffa alla mina gamla vänner i himlen.
I åtta år skrev jag en lydnadskrönika för Hundsport men blev bortrationaliserad på grund av dålig ekonomi, inte min ekonomi alltså utan Kennelklubbens. Visst hade jag idétorka emellanåt men jag lyckades värka fram sex stycken krönikor per år och jag är nöjd med alla. Under åren lyckades jag skapa lite irritation, men också mycket glädje. Jag kan bara konstatera att vi är olika vi hundmänniskor, vi reagerar på olika sätt på olika saker.
I början då när jag var i tio-elvaårsåldern så lånade jag andras hundar och promenerade runt i Täby där jag växte upp. När jag så äntligen fick en egen hund så var jag tretton år och året var 1967. Lyckan var fullständig när Guss en svart cockerspanielhane flyttade hem till oss. Hans tidigare ägare hade fallit offer för barnens böner om att skaffa hund men nu hade alla ledsnat på att rasta och ta hand om en hund. Jag tror att han var tre år när vi fick hem honom och han kostade inte ett öre i inköp för oss. Jag minns att han hade ett fult sår på nosryggen som inte ville läka och vi tillbringade mycket tid på dåvarande Veterinärhögskolan i Albano och det var ju inte gratis. Fast ändå inte så dyrt som det är att gå till veterinären idag.
Mycket av det jag skriver har publicerat tidigare i olika tidningar men nu har jag omarbetat texterna lite så att ordväktaren i mig inte får spunk.
Apropå väktare så jobbade jag som hundförare på ABAB under många år, det kan ju vara värt ett eget kapitel.
Men jag börjar med att nedteckna mitt liv som cockerägare och går sedan vidare via schäfer, dobermann, tervueren, bordercollie och numera till hrvatski ovcar.
Plus ett par kapitel om min domargärning och instruktör, så blev det visst några resor också och slutligen ett kapitel om hundklubbar.
Nästan varje kapitel innehåller en vurpa, alltså en fysisk saltomortal inte en tankevurpa, eller ja; kanske det också. Kunde bli ett eget kapitel men jag väljer att maskera varje händelse i ett annat sammanhang.
Boken innehåller inte några käcka träningstips, även om jag hållit ett antal kurser under åren och tävlat och tränat en hel del. Det finns så många andra som är bättre på det, jag vill ge er en trevlig stund när ni läser och kanske något att dra på munnen åt. Bitvis kanske det känns lite fragmentariskt men minnena överfaller mig i vågor och jag måste skriva medan jag som jag tror, minns någorlunda klart,
Jag svär på att allt jag skrivit är sant och om någon känner sig träffad på ett obehagligt sätt så det bara ett sammanträffande och inget jag kan göra något åt. Utom att be om ursäkt.
Husse i boken är min man Nalle, som stått vid min sida under många år.Så håll tillgodo mina vänner.
