Den som dödade helvetets änglar

De första 120(?) sidorna är en ren plåga att ta sig igenom. Guillou spyr galla över andra journalister och författare och hyllar sig själv (genom sitt alter ego Erik Ponti).
Som i alla sina böcker vill han även här förmedla sina politiska åsikter men denna gång mest helt osammanhängande.

Han blandar friskt historier från tidigare böcker om Hamilton med att visa sin besatthet av SD.
Han verkar även glömt vad han skrivit i tidigare böcker och hittar på helt nya förklaringar s... Läs hela recensionen

Det är nog den sämsta boken jag läst av Jan Guillou. Långsam och tråkig handling, rekommenderar inte andra att köpa den.

Vår läsecirkel bestämde sig för att läsa boken. Vi tyckte inte att den var särskilt rolig. Kanske hade vi förväntat oss mer av Jan Guillou.

Intressant med förunderligt växlande mellan sig själv och sitt alter ego. Ger mersmak, blir kul att möta de två igen, skall beställa nästa bok.

Efter 100 sidor utan handling övervägde jag att sluta läsa. Tyvärr fortsatte jag och det var bortkastad tid! Köp INTE denna bok!

När Jan Guillou i sin bok berättar hur han uppmanar sin vän Jan Myrdal att sluta skriva kändes det som om fler borde nås av den uppmaningen. Myrdals fantastiska skrifter har ebbat ut och ersatts med en oförmåga i skrivandets konst. Helt uppriktigt, välment och i mitt tycke en riktig uppmaning.

Samtidigt kunde jag inte undvika samma känsla av uppmaning riktat till herr Guillou. Jag har läst många böcker av Jan Guillou. Helt underbara att läsa. Inte minst 10-boksserien om 1900-talet so... Läs hela recensionen

Detta var en märklig läsupplevelse måste jag säga. Det tog lång lång tid innan Guillou kom till någon slags röd tråd eller ens en story. Att läsa den här boken var som att läsa någons tankar i realtid eller en enda lång krönika utan mening eller syfte. Tack och lov fick boken någon slags struktur mot slutet men då var det på nåt sätt försent. Jag hoppas verkligen inte att han tappat det helt. Skall ändå bli intressant att läsa nästa bok. Är den lika förvirrad så är det nog över får honom som författare är jag rädd.

Guillou skriver ledigt och underhållande om en åldrad Hamilton.
Intrigen interfolieras av egna funderingar om samhället och tillvaron,
vilket gör boken än mer intressant: det blir skikt av ledig, fri läsning
och inte bara durkdriven handling i spänningens tecken.
Guillou läser man inte som underhållningsförfattare enbart utan som samhällskritiker.
Det elementet finns med i samtliga böcker vilket många recensenter nedan tycks glömma.
Han är som bäst när han skriver giftigt om olika makthavare.

Rekommenderas!

En stor besvikelse rakt igenom.

Kanske hade jag för höga förväntningar, men den här boken är allt annat än läsvärd. Svamlig, gnällig och långt ifrån vad man varit van vid från författaren. Läs något annat istället!

Virrigt och ostrukturerat. Vimsigt och egofixerat. "Varför skriver jag det här"" skriver Guillou. Detta undrar jag också. Ibland träffsäkert och fyndigt, men tyvärr en besvikelse. Särskilt om man läst första delen av Brobyggarna.

Lite ovanlig bok för att vara Jan Guillou där han även skriver om sin aktuella situation som pensionär varvat med ett par figurer i hans tidigare utgåvor. Som alltid lättläst och underhållande!

Siter i bilen (där jag oftast lyssnar på mina ljudböcker) och bara snabbspolar...och snabbspolar...och snabbspolar. När ska "berättelsen/historien" börja?? Snabbspolar lite till...Är nu på kapitel 3 av 11 och fortfarande inte handling! Bara massa dravel om det ena och andra i författarens vardag. Oerhört ointressant! Nu snabbspolar jag inte längre. Nu lägger jag ned!! Fy faan så tråkig "bok"!

Skriver om diverse som oftast är irrelevant för handlingen. Klagar på andra författare som tappar tråden. Är inte intresserad av att läsa om sådant som han redan skrivit om i andra böcker. Är heller inte intresserad av hans ryggproblem. Hans användning av svenska språket som jag alltid gillat faller i denna bok då hans meningar är alltför långa. Får ofta läsa om från början.

Det här var en bok som aldrig skulle givits ut. Jag har läst 29 Guillou-böcker tidigare, med stor behållning. Den här boken var en blandning av den pensionerade författarens pandemitankar och en roman.

Han skriver så lättsamt om vardagslivet samtidigt som han väver in storyn. Han gör det bara så fullkomligt genialt! Ovanligt av Jan att skriva så. Måste läsas!

Har 100 sidor kvar och överväger starkt om jag ska fortsätta, kommer nog göra det eftersom jag redan investerat ett par dagar i den. Otroooligt tråkig. Bara en massa egocentriskt gubbpladder som ska ge en känga till etablissemanget? En handling existerar knappt. Det kan vara så att den är så tråkig för att det är första boken i en serie där han vill introducera Erik Ponti på nytt, så kanske resterande böcker blir bättre.

Vad är sant och vad falskt i denna fiktiva självbiografiska bok? Det kan man verkligen undra. Roligt att återse gamla hjältar och huvudpersoner, skicklig hopflätade intrig, lätt maskerade skildringar av verkliga personer, roande skildringar av intriger i kulturkretsar. Och en bitvis hård - välförtjänt?- kritik av journalister. Roande och tänkvärd.

En spännande bok där man kastas mellan fiction och verklighet. Jag googlar och hittar verklighet när jag tror att detta måste vara fiction.

Man blir väldigt besviken med tanke på det han förut levererat.

Egotrippad, våldsam, elak! Seg i början men sen fastnar man i alla fall. Kul med alla kängor åt "kulturpersonligheter". Något otrolig i "Bond-sekvenserna". Bra med de realistiska skildringarna av ålderskrämpor som även drabbar hjältar! Kan inte rekommenderas till vem som helst.

Jan Guilliou har varit en bra rejäl författare utan att blanda in sin egna politisk uppfattning. I denna bok som inte till det närmaste lever upp till den beskrivning som ges raljerar han om högerextremistiska SD som att de vore helt tokiga. I en demokrati som jag tror även Gulliou uppskattar ger man utrymme åt olika åsikter och respekterar andras åsikter. Att gång efter gång raljera om SD, andra journalister mm på ett negativt sätt ger mig avsmak mot Jan Guillou. Kommer aldrig mer köpa en bo... Läs hela recensionen

Jag har läst alla Guillous böcker om Hamilton med stort intresse och alltid tyckt att det är läsvärda. Den här boken kan jag dock bara beskriva som en rejält bottennapp.
Historien kan vara intressant och genom att använda redan kända karaktärer i Hamilton och Ponti så slipper han ju att bygga upp helt nya karaktärer. Dessutom genererar det naturligtvis mer pengar när man skriver att det är en ny "Hamilton-bok". Det är ju enkel och bra marknadsföring!
Men detta är långt ifrån den Ham... Läs hela recensionen

Jättekul att få återvända till hjälten Hamilton och hans vän Journalisten. Böckerna om Hamilton har jag alltid gillat. Nackdelarna med denna bok är dels att en del personer som nämns eller antyds inte är kända för mig, dels att boken är lite pratig. Pratigheten har dock viss charm. Den är nog också ett valt stilgrepp. Sammantaget en välkommen bok. Hoppas att Hamiltons hustru "Terror Madam" syns mer i näst bok!

Spänningsskrift som bara är trött vänster för pensionär, till skillnad från tidigare böcker som verkat bygga på undersökta fakta. Inte undrhållning eller spänning.

Bland de sämsta jag läst på mycket, mycket länge. Pladdrig, dryg och full av plattityder. Är förlaget i desperat behov av ökade intäkter eller varför släpper man igenom en sådan här undermålig produkt?

Spännande disposition med blandning av aktualiteter, delvis memoarliknande, fläktar från tidigare böcker och en ny sida hos författaren med fina naturskildringar och prosa finstämd prosa.

Guillou åldras och belastas med krämpor, inte minst har han svårt att skriva. Absolut inga memoarer. Det blir ändock en text, som både är memoarer samt några äventyr i känd Guillousk anda. Ställvis småroligt, som memoarbitarna, men helhetsintrycket är platt. Han kan bättre!

I boken står det något om vem som skall säga till författaren att han skall sluta skriva för att det han skriver är för dåligt, Guillou har passerat den gränsen.

Så uttråkad av denna ospännande och röriga berättelse. Hans andra böcker har alla varit bladvändare och fantastiskt bra. Denna orkade jag knappt ta mig igenom.

Lite upprepande men välskriven roman där författaren som vanligt blandar fiktion och verklighet på ett sofistikerat sätt. Och den är med vår samtid.

Jag har läst det mesta Jan Guillou har skrivit. Efter hans rysligt spännande böccker om Hamilton förundrades jag över hans förmåga att byta spår med Arn-böckerna. Släktkrönikan innebar ännu en skiftning och breddning i uttryckssättet. I den här senaste lyser fortfarande hans berättarstil igenom, men en naturlig förändring av hjältarna följer hans egen utveckling, kroppsligen och själsligen. Den är mer rolig än spännande och fyller sin funktion att roa på ett förträffligt sätt.

Boken består av tillbakablickar till flera av hans böckers historier.
Den grundstory som beskrivs, dvs påverkan av en kvinnlig granne för att förmå henne att sälja till kommunen kan mycket väl bygga på verkliga händelser, fast utan "legoknektarnas" medverkan.
Jag är besviken på JG:s storyline eftersom den är väldigt spretig, innehåller för många sidospår.
Jag gillar hans sätt att skriva och drar paralleller mellan hans skrivmaskin och en av huvudpersonernas, berättarens, handskrivning.

Rörig berättelse!
En besvikelse efter succen med förra serien. Hela storyn känns igen och boken är verkligen inte
i Guillous vanliga klass på skrivandet.

Pratig. Ofocuserad och spretig. Bitvis tråkig. Dock med roliga bitska inslag och även spänning. Och även med en svidande samhällskritik, som känns viktig och engagerande. Synd att G inte tillämpat sin deckarkritik på sitt eget alster. Han kan bättre. Detta är tyvärr den sämsta av hans böcker, trots det intressanta greppet att låta pensionärerna agera. Jag brukar sträckläsa G's böcker. Denna tvingade jag mig igenom. Uttråkad. Det räcker inte att författaren har roligt när han skriver. Även läs... Läs hela recensionen

Jag har läst alla Guillous böcker, denna var den sämsta. Ingen spänning, bara en tillbakablick på en massa andra författare samt rörig handling.

Lite seg och för politisk, känner inte igen Jan Guillou. Han brukar ha mer ös och inte så mycket kritik av andra partier. Nästa bok måste vara mer drag i.

JG när han är som bäst. Underhållande och kul utan att vara slapp och slarvig. Som vanligt knyter han ihop nuet med sina gamla favoriter. Kul!

Har läst de tidigare böckerna och tycker att det här senaste bidraget är förvirrande då det överskrider eller kombinerar fakta och fiktion på ett personligt författarplan. En memoarbok? eller en suck inför livets realiteter? En berättelse om hjältars ålderdom? Lyckas med att ställa den filosofiska frågan om vad som är sant och vad som är "fake news" i vår tid.

Mycket av boken upprepade innehållet i de senaste Hamilton böckerna Madame Terror och Inte utan din dotter. Visst det var nytt också men inte så att det var värt priset på över 200kr.

De delarna i boken som hade med Hamilton att göra var bra, men mycket om JG's egna tankar blev väldigt flummigt! Hade högre förväntningar.