Je m'appelle Agneta

Helt okej feel good bok men slutet var väldigt tråkigt, nästan mesigt och förutsägbart. Boken anpassar sig bara efter vad läsaren vill och tar inte ut några som helst extra svängar. Och vissa scener förstod man innan man läst klart hur det skulle sluta.

Jag skrattade högt flera gånger och läste några stycken högt för min sambo. Så glad att denna kom i min bokklubb så jag fick lära känna Agneta

Vet inte varför jag köpte den här boken ... jag kanske hade läst nån recension ... men jag hamnade i en helt underbar berättelse med mycket humor och värme. Jag ser fram emot uppföljaren om Agneta och Einar och alla de andra personerna i den lilla franska byn, där Agneta hamnat efter att ha tröttnat lite på sin renlevnads-make. Läs den ... du kommer att upptäcka att du sitter med ett leende på läpparna genom större delen av boken !!

Stark igenkänning av frågor om identitet, lycka, normer, förväntningar, känslor och lust, frågor som absolut inte endast hör ungdomstiden till.

Visst det är en roman i fiktiv miljö. Men den blir överdriven på många sätt. Karaktärerna känns inte genuina. Det är ingen "Eat, pray, love".

Jag har försökt läsa Hamberg tidigare, men då gett upp.
Men den här är helt ok. Det är läsning som är nöjsam i stunden, inte en bok som man tänker på efteråt. En del klyschor får man förstås stå ut med, så som är brukligt med denna typ av litteratur.
Egentligen fastnade jag nog för boken pga omslaget, det är underbart Matisse-inspirerat.

Agneta är gift med Magnus, en man med mängder av principer som han även applicerat på Agneta utan att egentligen bry sig om vad hon själv vill. Efter några årtionden som gifta har Agneta blivit en kvinna som anpassar sig och finns där för alla andra, vare sig det gäller maken, de utflyttade barnen som vill få pengar swishade eller kollegor som knappt märker att hon finns till. Eftersom Magnus bestämt att de inte ska äta annat än extremt hälsosamt smygäter Agneta ostmackor och dricker kaffe oc... Läs hela recensionen

Kul och lättläst bok men visst var den allt lite klyschig, allt vi vill ska ingå ingick. Mysigt i Frankrike och lite lagom excentriskt och fantastiskt osv. Men som sagt, det var en trevlig bok!

Vilken härlig bok! Och vilken glädje att läsa den! Så tankeväckande! Man travar på i gamla hjulspår utan att ens komma på tanken att det inte måste vara så. Blev så glad att Agneta stannade kvar där hon kände att hon levde med glädje!

Emma Hamberg är nästan unik i att skriva bra. Även utan innehållet njuter jag av hennes svenska och finurlighet. Så befriande skönt efter alla tråkiga svenska deckare. TACK! Hoppas på flera! (Gillade också "Hälften av allt är vårt".)

Kokboken Au pif gav mig mersmak. Jag behövde verkligen en paus i min gråa vardag. Jag är så innerligt trött på allt om att äta rätt, träna och ha självbehärskning. Den här boken behövs!
Underbar bok om att finna sig själv, bejaka livet och sin innersta natur.
Okonstlad, charmerande och lättläst.

Jag blev glad av att läsa denna bok, som bjöd på allt från småfnitter till gapskratt, med sina humoristiska dialoger. Stor igenkänning med dessa tokiga google-översättningar. Men boken har också ett djup och tar upp allvarliga ämnen, som exempelvis demens och hur ett barn påverkas av att förvägras kontakt med en förälder. Den är dock hoppfull med sitt budskap att det aldrig är försent att följa sitt inre.