Processen

Är den här boken en vattendelare? Mycket möjligt. Jag tillhör dock inte sidan som hyllar den. Den är väldigt beskrivande, men tusan vad fokuserad jag kände att jag behövde vara för att hänga med.
Jag känner nästan att den som gillar boken antingen tillhör det gamla gardet eller är en person med ett tänkande och enormt djupt som orkar gå in i frågorna kring varför Kafka skrev boken, vad han tros kan ha menat osv.

Jag själv är en sliten småbarnsförälder som behöver något lite mer ... Läs hela recensionen

Inte konstigt att denna bok är topp 3 i världsrankingen om bästa bok, fantastisk historia, välskriven, älskar Kafkas sätt att skriva.

En av de bästa böckerna jag läst, enkel att följa med i trots det bisarra och förvridna temat. Målade beskrivningar och det känns som du andas samma luft som Josef K.

Anses vara klassiker med rätta. Lättläst språk som jag tror passar de flesta. Den absurda handlingen ger en samhällskritisk vinkling som endast Kafka förmådde, liksom karaktärsskildringarna.

Aldrig har jag hört ordet Process så många gånger förr som efter denna bok. Bokens karaktär K är en arrogant ung man med höga ambitioner. Det finns nog få i hans värld som kan mäta sig med honom. K har allt under kontroll och är föga imponerad av någon och något.

Kafkas i särklass sämsta bok. Boken borde aldrig ha publicerats då den är tydligt experimentell och ofullständig. "Processen" är helt utan botten.

Kafka har skrivit långt mycket bättre böcker.

Här bjuds vi in i ett mörkrets värld, en värld utan ljus. Jag tyckte detta var en fin berättelse.. Lite ofullständig kanske men detta kan ju bottna i det faktum att detta är, vad jag förstått, ett ofullbordat verk. Efter jag läst Förvandlingen svor jag på att aldrig läsa något av denna häxmästare igen. En son, jag minns inte vilken, propsade dock på att jag skulle sjunka ned i detta verk, så jag lyssnade. Jag är ju bara mänsklig. Jag har blivit kallad barsk, kärv och amper men jag är en karl ... Läs hela recensionen

Kafkas mardrömsaktiga, stillsamma men allt starkare hjölplöshet har förstås blivit solbildande.
Ruskig, tankeväckande och aktuell också efter Moskvapricesserna som Förstås var obekanta för K.

Jag har läst många, många deckare, men Kafkas roman är en av de otäckaste jag läst, ja rent av den värsta. En förhäxande historia, en mardröm. Och vilket språk! Det ger jag också översättaren en stor eloge för. Läsningen associerar till galenskap och fantasi, en riktigt ruskig historia, som förtjänar att läsas många gånger.