Jurgen Reeder är känd som Sveriges kanske främsta introduktör av
i synnerhet fransk psykoanalytisk teori, men han är också verksam
som klinisk psykoanalytiker sedan mer än tjugo år. Med sin nya
bok har han åstradkommit en osedvanligt genomreflekterad studie
kring psykoanalysens och den psykoanalytiska institutionens
historia och dilemma. Hat och kärlek i psykoanalytiska
institutioner är just en sådan både lärd och skarpsinnigt
intelligent men framför allt i ordets bästa betydelse klok bok på
ett sätt som man önskar att fler böcker skulle vara.
Med psykoanalysen som exempel studerar Reeder här ett särskilt
slag av destruktiv kultur som uppstår i en del professionella
sammanhang.
Psykoanalysen bistår människor i nöd och med svåra livsproblem.
Detta gör den till en källa till tillfredsställelse för dess
utövare. Samtidigt är psykoanaslytikerna starkt bundna till sina
egna institutioner och där råder inte alltid den analytiska
andans mer positiva sidor. Det senare får en hämmande inverkan på
professionen i sin helhet. Med utgångspunkt i vad som under mer
än åttio års tid skrivits av psykoanalytikerna själva och derass
utbildningssystem och institutioner tecknar Jurgen Reeder en
intim bild av yrkets inre liv.
Hat och kärlek i psykoanalytiska institutioner vänder sig till
alla dem som intresserar sig för psykoterapins och psykoanalysens
frågeställningar. Eftersom många organisationer dessutom tenderar
att utveckla ett liknande slag av destruktivt mönster, som det
Reeder beskriver i sin analys av psykoanalysen, torde boken även
vara av stort intresse för andra yrken där en professionell
kultur och den personliga utvecklingen tenderar att kollidera:
från socialarbetare, lärare, präster, jurister till den
akademiska världen samt många företag och förvaltningar.