1905 blev Norge och Sverige genom unionsupplösningen två självständiga stater.
Det sekel som passerat sedan 1905 har givit upphov till en rad minnesmanifestationer i form av monument och festföreställningar, böcker, parader och högtidstal.
I denna innehållsrika volym, Myt och landskap, ägnas konsten i de två länderna
uppmärksamhet. Inte minst spelar prins Eugen, Målarprinsen på Waldemarsudde,
en framträdande roll. Utan sina mytologiska projektioner framträder den skandinaviska halvön som ett evigt ruvande urberg, som på norskt territorium övergår i allt mäktigare former. Detta nordiska landskap låg öppet för svenska och norska konstnärer som med inlevelsens skärpta sinnen genom sina bilder transformerade dess stora variationsrikedom.
Det blev en rik skörd som mer än väl motsvarade förväntningarna på en nationellt representativ konst. Mer än så. I ett längre perspektiv befriat från kronologiska och lokala tillfälligheter har de båda ländernas äldre landskapsmåleri levt vidare som starkt verkande referenspunkter eller som vagt anade förstadier till iakttagelser relevanta i vår tid.