Men när jag vaknade på den tredje dagens morgon satt farsan ensam vid det lilla bordet i vardagsrummet och såg ut genom fönstret. Jag frågade om mamma hade rymt igen, men han försäkrade att hon bara cyklat till affären och handlat lite.
Men jag såg hennes cykel stå vid husknuten, sa jag.
Då promenerade hon väl istället, sa farsan.
I samma ögonblick ringde kyrkklockorna och jag frågade om affären fyra kilometer bort hade öppet även på söndagarna.
Nej, naturligtvis inte, sa farsan och lät konstigt frånvarande.
Jag hann före honom in till köket, och där låg lappen. Farsan snodde den snabbt åt sig, knycklade ihop den och slängde den bland soporna, men jag visste redan vad som stod på den.
Hon kommer säkert tillbaka snart, sa han och lät ledsen på rösten.
Hur överlever man en barndom med en mamma som inte förmår bry sig om någon annan än sig själv, som ständigt får raseriutbrott, inte orkar, rymmer och hotar att ta sitt liv? Romanen Uppväxt är inte en självbiografi men den är inspirerad av min uppväxt som äldste son till två offentliga personer, författaren Kerstin Thorvall och konstnären Lars Erik Falk. Ibland har jag utgått från verkliga händelser, ibland lagt in sådant som hänt tidigare eller senare, ibland från sådant jag fått berättat för mig. Vissa händelser saknar verklighetsbakgrund, men hade mycket väl kunnat inträffa. På samma sätt är karaktärerna påhittade även om de kan ha lånat drag från olika verkliga personer.
Vi får följa huvudpersonen Lasse Kasks barn- och ungdomstid under 1950- och 1960-talens Sverige. Han växer upp med en självcentrerad och oförutsägbar mamma. När han är tio år gammal skiljer sig föräldrarna och han får bo kvar hos sin älskade pappa. Han får känna på pennalismen på ett av stadens internatläroverk och från att mest ha intresserat sig för idrott upptäcker han litteraturen och musiken, särskilt jazzmusiken. Han dras med i modsrörelsen och väcks sedan till politisk medvetenhet. Och han överlever.
Hans Falk
