"Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken."
När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar - och skriver en historia om traktorer på ukrainska.
"Det blir inga problem, säger pappa. Han har förutsett alla problem. Han har känt henne i tre månader. Förresten är hon en bildad kvinna. Apotekarexamen. Hon får inte svårt att hitta ett välbetalt arbete här när hon lärt sig engelska. Under tiden hjälper han henne med engelskan och hon städar huset och sköter om honom. Hon sitter i hans knä och låter honom kela med sina bröst. De är lyckliga tillsammans. Hörde jag rätt? Hon sitter i min pappas knä och han kelar med hennes extra prima botticellibröst?"
Marina Lewycka har skrivit en klok, ömsint och mycket rolig roman om familjer, läkning av gamla sår, ålderdomens prövningar och glädjeämnen och - faktiskt - om Europas historiska arv under de senaste femtio åren.
Visa hela texten
Kundrecensioner
Det finns 1 recension av En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Har du också läst boken?
Sätt ditt betyg »
Baksidan av denna bok lovar en "vansinnigt rolig, underbart elak och mycket rörande" bok; "i genren komiskt kulturkaos i invandrarfamiljen är hon ett stjärnskott".
Jag kan hålla med om den elaka biten. Sedan tycker jag att hennes berättarstil är hackig och bitvis jobbig, parenteskommentarerna tar livet av all läsglädje. Historien glimmar till med intressanta snuttar och roliga beskrivningar, men dessa är så sällsynta att man till slut bara läser för att ta sig igenom boken.
