Jag har med åren blivit allt tröttare på radikal kristendom. Den står mig upp i halsen, kväver lust och glädje, leder mig och andra bort från Gud istället för till honom.
Eller ja, tillåt mig korrigera: Jag har med åren blivit allt tröttare på "radikal" kristendom. Kolla bara hur den ofta yttrar sig i den interna kristna debatten, Hårda ord, skarpa argumentationer, kraftiga fördömanden, rena avfärdanden av personer. Allt som oftast med konkreta, och på ett sätt oklanderliga, hänvisningar till olika bibeltexter. "Titta, här står det ju svart på vitt, det är inget att diskutera".
Men det är det ju allt som oftast...
Vad betyder det egentligen att vara radikal kristen? Att vara en sann Jesu efterföljare. Betyder det alltid att ta ställning, sätta ner foten, att välja sida? Många säger ja.
Men Jesus - den mest radikale av alla - står för mycket mer balans än vad vi först kanske kan se. Han är ju både Gud och människa, hans liv innefattar både nåd och sanning, den Jesus som säger "Kom" är också den som säger "Gå".
Kanske handlar radikal kristen tro snarare om att få ihop och tillämpa det som kan se ut som paradoxer? Och i så fall: hur gör man det?
Det här är en bok om hur man går på den smala vägen - utan att trilla ner i något av de många diken som omger den. För även om vägen är smal - livet är både rikt och brett.
Carl-Henric Jaktlund är journalist och bloggare på tidningen Dagen och arbetade tidigare som pastor. Häromåret skrev han uppmärksammade boken Jesus gick vidare och kyrkan står kvar.
