De polyglotta älskarna

Oavsett det ensidiga manliga perspektivet förtar det inte historien. Första tredjedelen (Ellinor) ej så hög litterär nivå, men därefter desto bättre.

Stor besvikelse. Vanligen är de Augustbelönade pristagarna en fröjd att läsa. Den här gången kände jag mig inte alls berörd av historien. Språkbehandlingen prisades, varför gick mig förbi.

Vad handlar detta om egentligen? Det var temat för diskussionen i vår bokcirkel och ví fann inget svar.

Det är tre berättarröster, som tillsammans berättar en historia där vi är osäkra på tiden och på om det är tänkt som sannolikt eller helt orealistiskt. Alla karaktärer är osympatiska men på olika sätt. Det är svårt att ta till sig bokens budskap, om det finns något.

Nej detta är inte min typ av litteratur. Människor som befinner sig i en subvärld och lever extrema liv behöver inte jag läsa om längre.
Jag har till och med svårt att skriva om vad den egentligen handlar om eftersom jag skummade på ganska många ställen. Jag har svårt att ta till mig berättelsen men det finns säkert de som tycker motsatsen.

Hade hoppats på en större läsupplevelse efter att ha läst utdragen ur recensionerna. Ok läsning, men inget överväldigande tyckte jag.

Jag hade helt misstagit mig på denna bok, som jag hade höga förväntningar på. Bokens titel fick mig nämligen att tro att den beskrev särskilt språkbegåvade människors relationer och kommunikation. Det gör den inte. Istället handlar den om tämligen obegåvade personers sexliv, vilket jag finner fullkomligt ointressant och intetsägande att läsa om. Språket är ordinärt. Handlingen tråkig. Jag fick tvinga mig att läsa den från pärm till pärm, vilket i och för sig inte tog så lång tid. Jag kan inte rekommendera den till någon.