Den här avhandlingen riktar fokus mot Martin Luthers teologiska tänkande som det kommer till uttryck i hans förståelse av bönen. Fram träder en teologi som inte uttrycker sig polemiskt, utan istället formulerar den grundläggande samklangen mellan synen på
människan (antropologin) och synen på kyrkan (ecklesiologin).
Därmed sätts den traditionella skildringen
av den lutherska trons centrum, rättfärdiggörelsen genom »tron allena«, in i teologins helhetssystem, vilket får viktiga konsekvenser för den troende människans
syn på sig själv och på sin plats i såväl samhället som kyrkan.