Denna bok är på många sätt en efterföljare till Vänd utåt - en ny strategi för mission och diakoni. Ann Morisy fortsätter att fundera över hur kyrkan kan nå människor och leda dem till tro i en tid av oro och förvirring. Hon fokuserar på den motivationsstärkande kraft som evangeliet kan generera i människor. Där evangeliet inte bara blir bekräftande och informerande ord om frälsningen, utan också genomsyrar vardagslivets små och stora handlingar, skapas nytt hopp mitt i oron och hopplösheten.
Ann Morisy visar hur evangeliet förmår bryta igenom en hopplöshetens kultur och skapa rum för nytt livsmod och förväntan på framtiden. Det är evangeliets befriande makt, bevisat i vardagliga handlingar mer än genom proklamerandet av trossanningar, som
är Ann Morisys ärende. Genom sitt sätt att leva visar Jesus oss hur vi skall leva och handla. Kanske kunde man önskat sig mer direkta
hänvisningar till kyrkans sakrament - det testamente som Jesus efterlämnade var ju faktiskt en handling: »Gör detta till min åminnelse! « - en handling som kyrkan alltigenom historien har utfört och fortfarande utför varje dag, en handling som ständigt väcker nytt hopp och som tillsammans med proklamationen av evangeliet utgör kärnan i den kristna tron.
Boken väcker frågor att fundera över och erbjuder tanketrådar att nysta vidare på för den som arbetar med mission, evangelisation och
diakoni. Genom exempel från såväl sociologi, modern processteologi som terapeutiska insikter pekar Ann Morisy på en framtidsväg
för kyrkan: att påminna om hoppet - det hopp som för den kristne är förbundet med frälsningen i Kristus, och som frigör där livet och
heligheten bejakas.
