-
Existentiellt om att bli hel med brustenheten kvar
"Mitt i rivningsvirket fanns brandstegen kvar. Den var avbruten. Den pekade rakt upp i himlen." Så här skriver Majken Öst-Söderlund i början av sin roman, Ett nytt namn.
Majken Öst-Söderlund har ett vackert och tillgängligt språk. Hon skriver så att texten låter läsaren ana skörheten i att vara människa utan att ändå bli naiv. Hon skriver så att det triviala och självklara öppnar sig mot de oändliga där frågorna finner sina svar i det öppna och försonande. Hon berör den brustenhet som fin...
Läs hela recensionen
-
Tro som låser och befriar
Det är svårt att inte ryckas med av Majken Öst-Söderlunds autofiktion "Ett nytt namn", där hon i romanens form delar sina erfarenheter från en trång väckelsebygd i Österbotten och hur denna miljö formar en ung människas syn på sig själv.Jag sträckläste boken, som på ett flödande och livfullt språk förde mig in i huvudpersonens känslor nästan enbart genom att relatera händelser och repliker.
Berättelsen får också liv genom lokalfärg från både Österbotten och Stockholms norrort. Det märklig...
Läs hela recensionen