- Format
- Häftad
- Språk
- Svenska
- Antal sidor
- 249
- Utgivningsdatum
- 2005-04-01
- Förlag
- Gidlunds förlag
- Dimensioner
- 230 x 150 x 20 mm
- Vikt
- SAB
- Gcz Norén, Lars
- ISBN
- 9789178446759
- 400 g
Du kanske gillar
-
Au revoir Agneta
Emma Hamberg
InbundenModerskonflikten i Lars Noréns åttiotalsdramatik
219- Skickas inom 2-5 vardagar.
- Gratis frakt inom Sverige över 199 kr för privatpersoner.
Passar bra ihop
De som köpt den här boken har ofta också köpt Under morgonens bila av Elfride Jelinek (häftad).
Köp båda 2 för 488 krKundrecensioner
Har du läst boken? Sätt ditt betyg »Fler böcker av Björn Apelkvist
-
Livet som främling : om emigrantens utanförskap hos Moberg, Kalifatides och Khemiri
Björn Apelkvist
Litteraturen kan på ett unikt sätt ge djupgående existentiella, psykologiska och sociala perspektiv på upplevelser av såväl plåga som lättnad, utanförskap som närvaro. I Livet som främling diskuterar Björn Apelkvist tre ur migrationssynvinkel unik...
Övrig information
Hon har funnits här som en hemsk skugga i snart fyrtio år...Vi har haft henne här hela tiden...inne i dig, i dina tankar och din skuld...hon har sugit ut din kraft och din, ja känsla för den här familjen.
Det är sin svärmor som Margareta i pjäsen Höst och vinter (1987) pratar om. Med sina förtvivlade ord belyser hon den outredda, ofta förträngda moderskonflikt, som i många av Lars Noréns pjäser från åttiotalet kommer upp till ytan i tillspetsade diskussioner och heta sammandrabbningar vuxna människor emellan.
I föreliggande avhandling behandlar Björn Apelkvist den kontroversiella frågan om moderskapets mörkare maktsidor och dess konsekvenser. En makt är varken ond eller god i sig. Om den däremot trängs undan, om den måste gro utan erkännande eller växa med skuld och skam som följeslagare, så tenderar den att väga över åt det destruktiva hållet.
Inblicken i det som är pudelns kärna, dvs. den problematiska modersrelationen, framförs ofta genom de vuxna barnen i pjäserna men kan lika gärna, som i citatet ovan, uttryckas av modern själv. Noréns konstnärliga förmåga att ge alla pjäsaktörer lika betydelsefulla röster gör hans dramer i hög grad verklighetstrogna och motverkar ensidiga ställningstaganden. Ansvaret faller istället i en dostojevskisk anda på alla i familjen, menar Apelkvist.