Rättsstat och miljöskydd : regleringen och den följande tillämpningen av miljölagstiftningen avseende skogsnäringen ur ett rättsstatsperspektiv

I rapporten anges innebörden i tre principer av vikt för rättsstaten. Det rör sig om legalitets-, objektivitets- och proportionalitetsprinciperna. Legalitetsprincipen innebär ett krav på lagstöd för åtgärder i den offentliga förvaltningen, objektivitetsprincipen att ovidkommande hänsyn inte får påverka bedömningar samt proportionalitetsprincipen att det måste finnas en rimlig proportion mellan vad som vinns med ett ingrepp och intrånget det medför i den enskildes rättssfär.

Principerna används som bas för att utreda vilket utrymme som lagregler och rättstillämpning rörande markanvändning kan ge för tjänstemannaaktivism. Tjänstemannaaktivism är ingen juridiska term och ett konstaterande ur ett juridiskt perspektiv att det faktiskt förekommer låter sig svårligen göras. Snarare handlar det därför om att peka på hur exempelvis en lagregel kan öppna för någon form av godtycke i form av exempelvis ett bortseende från legalitetsprincipen.

I rapporten berörs delar av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, intresseavvägningsregler och naturskydd i skogslagstiftningen. Det konstateras att det finns en spänning mellan generellt skrivna regler som ger en vid bedömningsmarginal, något som kan krävas för att ge utrymme för en proportionalitetsbedömning, å ena sidan, och, å andra sidan, specifikt skrivna regler som bör ge förutsebara resultat, men kanske snävar in prövningen på ett problematiskt sett. Här kan en del göras för att skapa mer precisa regler när så kan ske, utan att för mycket begränsa prövningsramen.

Ett annat problem som reses är att beslutsskälen, till exempel när det kommer till intresseavvägningar, ofta är så korta att det inte går att utläsa vilka omständigheter som beaktats eller hur det skett. Nära besläktat är att skälen bakom behovet av ett ingrepp sällan är särskilt tydliga. Bägge dessa förhållanden, som innebär att de skäl som faktiskt ligger till grund för ett beslut inte öppet redovisas, ger ett utrymme för godtycke i beslutsfattandet. Problemen går dock att åtgärda genom mer utförliga och konkreta skäl i domar och beslut.