Den här boken handlar om Umeås omvandling från trästad till stenstad mellan 1965 och 1985 sedd ur mitt perspektiv. Jag berättar om de förändringar jag själv deltagit i som vice stadsarkitekt och som projekterande arkitekt. Det är minnen av hus som har rivits och hus som har bevarats, och framför allt historier om politiska strider, byggherrar och beställare som varit verksamma i utvecklingen av Umeå.
Om man vill lära känna en stad och dess invånare, finns det inte något bättre sätt än att arbeta på ett stadsarkitektkontor. Dit kommer alla som har med byggenskap att göra, entreprenörer av alla de slag, arkitekter, fastighetsmäklare och byggherrar, och dessutom fastighetskontorets, gatukontorets och vägverkets tjänstemän. Adel, präster, borgare och bönder. Och så politiker, som på den här tiden kallade sig kommunala förtroendemän.
Kulturhuvudstadsåret har inlett en ny utvecklingsfas i Umeå med nya aktörer som förhoppningsvis ska ge oss en ännu vackrare och mer ändamålsenlig stad.
sören burman är född i Skellefteå och efter examen på KTH och några års arbete på arkitektkontor i Stockholm kom han till Umeå 1965, där han varit verksam både som vice stadsarkitekt och som projekterande arkitekt fram till sin pensionering. Att teckna och berätta historier har alltid varit hans hobby.
