Jag heter Refik Licina, jag är född 1956 i regionen Sandzak, som ligger där Serbien, Bosnien och Montenegro möts, där Öst och Väst rör vid varandra - ibland ömt, ibland våldsamt - alltså där folk, språk, religioner och kulturer blandas. Jag tillbringade en stor del av livet i staden Novi Pazar, där jag fram till 1991 arbetade på stadsbiblioteket.
Novi Pazar är en grym, ruinerad landsortsstad, men som ändå, likt K. Kavafis Alexandria, i sin arkitektur och ännu mer i sitt språk bär spår av en tid då den var ett betydelsefullt handelscentrum på Balkan.
Ända sedan jag började skriva har jag försökt upptäcka dessa spår och de platser där dåtid och nutid, verkligt och overkligt möts och blandas, och att med lyriska grepp undersöka den verklighet jag levde i och göra den mer uthärdlig för mig själv. Jag fick stark inspiration från naturen, dess harmoni och det unika i skapelsen. Min första diktsamling heter Poznavanje prirode (Naturkunskap).
Nationalismen som i slutet av 80-talet sköt upp som ogräs ur den jugoslaviska socialismens ruiner sopade bort all konst-närlig, etisk och mänsklig strävan och styckade upp landet där jag föddes i etniskt rena "men lyckliga" ghetton, och den som inte accepterade dem blev oönskad. Jag kom till Sverige 1992. Sedan 1994 bor och arbetar jag i Lund. Predikan för Eurydike är min debut på svensk mark.
