När Rom efter barbarinvasionerna förvandlats till en stor bondby med betande getter på Capitolium bodde en halv miljon människor i Konstantinopel där de kunde gå på stenlagda gator och använda rinnande vatten. Filosofer, vetenskapsmän och författare arbetade i palatsbiblioteket.
Det bysantinska riket var en kulturell och ekonomisk stormakt; ett tusenårigt rike som länge utgjorde gränsen och försvaret mellan den muslimska världen och det kristna Europa. Först år 1453 blev turkarna dem för mäktiga och Bysans föll.
I Konstantinopel (nuvarande Istanbul) levde människor ett kosmopolitiskt liv som inte var så olikt vårt moderna liv. Den kända brittiska historikern Judith Herrin berättar om ett av världshistoriens stora välden på ett nytt sätt. Istället för att följa historien kronologiskt tar hon upp ett tema i taget. Vi får alltså följa byggandet av Hagia Sofia, får läsa om den civiliserande gaffeln och den fruktade grekiska elden. Vi får följa med in bakom förlåten och se den värld av eunucker, purpurfödda prinsessor och byråkrati som den bysantinska hovet utgjordes av.
Herrin skriver ledigt och medryckande med en passion för de spännande detaljerna, och på vägen får vi berättelsen om hur Bysans var med om att leda resten av Europa ut ur medeltiden och in i den moderna världen.
