Igelkottens elegans

Nej, inget för mig! Högtravande språk, name-dropping av mer eller mindre obskyra filosofer och ett frossande i huvudpersonernas egenskattade höga intelligens.
Var på väg att ge upp vid s. 100 (ger alla böcker en chans till s.100), vid s.180 och sen regelbundet varje kapitel. Läste till slut ut den i vredesmod. Hade dumpat den om vi inte hade den i en bokcirkel ☠️

Såg filmen och blev nyfiken på boken som ofta ger fler dimensioner.Båda en fantastisk upplevelse. Boken gav en fördjupning av en redan underbar berättelse.

Fantastisk skildring av parisermiljö, personlighetsbeskrivningar, tankegångar och ett oväntat slut, en av de bättre berättelser jag läst. Rekommenderas varmt, till läsare av alla typer av böcker.

Helt enkelt underbar läsning i alla avseenden. Att komma så nära i en bok skildrade personer innebär att författaren har en enastående berättarförmåga.

Snobbig, språkligt ointressant, obehaglig syn på klasser och intellektualism (typiskt fransk??), stereotypa personer - och som någon skrev nedan: VM i utsvävningar. Va? tänker jag bara när jag hör hur hyllad och älskad denna bok blivit. Jag begrep ingenting, och inte de flesta andra i bokcirkeln heller.

Den är kanske för djup för att passa i hängmattan? Varför det ?
Där om något har man tid att ge sig in i djupa mänskliga.
Relationer, att pausa och låta tanken vandra mellan karaktärerna.
Att känna det varma i den rätt kalla trappuppgången att se en
kvinna börja blomma..........
Jag vill också rekommendera filmen, mycket välgjort.

Igelkottens elegans är en favorit.
Blir lycklig bara av att tänka på den.
Jag känner verkligen med bokens karaktärer och älskar kulturen som den skildrar.
Lustigt, för jag tyckte inte alls lika mycket om Muriel Barbeys andra bok Smaken. Den var välskriven, men väckte inget i mig. Det gör den här!

Jag tror att detta är en bok som du antingen njuter i fulla drag av eller tycker är fruktansvärt tråkig och rörig. Gillar man klassiker som Främlingen, Processen, Therese Raquin men vill ha något lite mer "lättsamt" och modernt är detta perfekt.

Vardagsskildringar i en trapp, tre olika människor som finner något gemensamt i filosofiska tankar. Trots att de är i helt olika ålder, från olika samhällsklasser och har olika bakgrunder hittar de en gemensam nämnare.

Om man gillar... Läs hela recensionen

Hade så enormt stora förväntningar på denna bok. Själva historien är söt och komprimerad hade den kunnat berättas i en novell, men med VM i filosofiska utsvävningar fick författarinnan till över 300 sidor. Över halva boken gick innan mötet mellan Renée och Paloma blev av - kändes väldigt långdraget. Det är ingen bok jag kommer rekommendera.

Jag blev så besviken. Boken har fått så fina recensioner. Jag tycker att det mest lika en poetisk samling av negativ smörja. För många personer i handlingen gjorde att jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem. Det blev aldrig spännande det blev bara mer och mer filosofika tankegångar, tillslut gav jag upp och slutade läsa. Jag tog mig igenom 100 sidor och tänkte att har det inte hänt något hittills så får det vara. Detta är en bok som antingen ger 1 poäng eller 5 poäng. För min del får det bli 1 poäng.

En bok som man njuter av varje ord, Trevligt att den blivit så bra översatt. Det är inte lätt att alltid få fram ursprungsspråkets målande karaktär. Njut och läs. En bra bok för de som inte läser så mycket och för alla andra.

En bok jag läste så långsamt som möjligt för att kunna njuta av den så länge som det bara gick. Om livet i ett finare hyreshus i Paris, med våningar och inte lägenheter. Språket är så vackert att även plumpa vardagshändelser upplevs med spänning och fascination genom dom två huvudpersonernas berättelser.

Språket, berättelsen, personerna, miljöerna - bara helt outsägligt vackert. Hade så gärna kunnat franska plötsligt, bara för att kunna läsa denna bok på originalspråk..

Den här boken är fullständigt nedlusad av författarens oerhört märkliga förståelse av intellektuella och icke-intellektuella. Den gör sannerligen anspråk på värsta typen av akademiskt snobberi. Jättetråkig besvikelse.

Läs den, en underbar bok som man blir väldigt berörd av och nyfiken på hur det ska gå sen. Hoppas det kommer en fortsättning.

En mycket vacker bok med fantastiska beskrivningar av vardagen i ett högborgerligt bostadshus. En eftertänksam och humoristisk roman som verkligen ger en feelgood-känsla. Jag läste boken på två dagar oförmögen att lägga den i från mig. Flertalet partier är mycket vackra och filosofiska, vilket får en att reflektera över mångt och mycket.

Tyvärr blev jag besviken över bokens förutsägbarhet och emellanåt effektsökeri. Det blev så småningom tröttsamt att hänga med i de platta och tillgjorda beskrivningarna. Jag läste inte ens ut boken.

Jag sträckläste denna bok på två dagar. Det gick inte att släppa tanken på innehållet i den. En underbar bok som ger en mjuk, skön känsla inuti en. Saknade den redan när jag läst sista sidan.