Mina värmländska kompisar inte så långt härifrån Trysil brukar avsluta sina tal med: Skål, tack, uschäkta!
Detta kan utgöra en lämplig disposition för det extra förord mina redaktörer, korrekturläsare och förläggare (alla utom en är förstås kvinnor) anser vara behövligt. En skål kan jag vara värd efter att ha gjort en Knausgård och kommit mig för att samla mina underlivstankar på min vandring mellan moderliv och livmodertransplantation och faktiskt ända fram till graven.
Det speciella i min historia är väl att jag är en manlig kvinnoläkare, fertilitetsläkare och, rimligen, en av världens mest rutinerade IVF-läkare. Förutom att själv vara sexbarnsfar har jag medverkat i tillkomsten av dryga 7 000 barn, dock på det strikt professionella planet (utom möjligen som spermadonator i ungdomen).
Den röda tråden, som dock är rätt slingrig, i föreliggande bok kan sägas vara överlevnad eller the survival of the fittest . Ett vanligt sätt att överleva är ju att föra sina själviska gener vidare genom fortplantning. Men varför fortplanta sig när man kan göra det långsamt? Brått lönar sig inte.
Min förhoppning är att ni skall finna detta vara en originell bok om reproduktion. Detta blev en trilogi om billogi . Dessutom blir detta den, mig veterligen, första* berättelsen om in vitro-fertiliseringens historia * När jag skrev detta år 2015 var det ett faktum.
För mig känns det som en utmaning att skriva just den historien som ett mera skönlitterärt än strikt historiskt verk hade jag kunnat skriva den som en musikal hade jag gjort det och givit den samma titel som min avskedsföreläsning från 2012: Sex, Drugs & Rock n roll .
