När läromedel digitaliseras byts inte bara de traditionella verktygen, såsom penna, papper och
linjal, till tangentbord, skärm och mus, utan hela inlärningsmiljön förändras i grunden. De
motoriska scheman som behövs för att rita och skriva för hand blir mindre nödvändiga, men gör
också att minnesfunktioner och beslutssystem inte får samma kognitiva stöd. Rättning och feedback automatiseras (på ett mer eller mindre bra sätt) och elevens kunskap går från att bli handfast och påtaglig - i form av synliga och bläddringsbara häften och böcker - till att lagras (och ibland gömmas) i digitala filsystem och appar. Överblickbarheten minskar, samtidigt som
intelligensen, spårbarheten och smidigheten ökar.
I Från papp till app belyser Eva-Maria Ternblad skillnaderna mellan digitala och fysiska läromedel,
såväl när det gäller grundläggande färdighetsträning inom språk och matematik som mer
avancerad problemlösning. Boken tar upp ett antal exempel på applikationer som är mer eller
mindre lyckade ur utbildningssynpunkt och redogör för hur val av representationer, design av
feedback samt vilka interaktionsmöjligheter som erbjuds kan påverka lärande och förståelse på
olika sätt.
Eva-Maria Ternblad är doktorand i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet och har tidigare
arbetat som ingenjör och utbildare inom näringslivet. Hennes forskargrupp, the Educational
Tehnology Group, undersöker och utvecklar digitala lärverktyg som sedan används som
forskningsinstrument. En viktig del av forskningen berör utformning och anpassning av
automatiserad feedback och användandet av upplärningsbara agenter (sk Teachable Agents) i
olika typer av lärspel.
