Sluta lyssna på din inre mobbare : nu har jag fått nog av skit och reser mig upp, följer du med mig?

– ”Den här boken är en snäll bok, med kraften att lösa dina och världens problem.”
– ”Hur kan du säga att det är lösningen på alla problem?”
– ”Den här informationen är en universal lag, inget jag har kommit på, utan något som är. Och en sanning som människor med stor visdominsett i tusentals år tillbaka. Gör gärna egen vidare forskning i det. Lyssnar du på din inre mobbare (negativa tankar), så är det blockeringen för all glädje och kärlek, det kan finnas miljoner vägar att besluta sig för att sluta lyssna på den. Men lösningen till sann bestående inre och yttre frid, kärlek,respekt, är alltid densamma:
Att sluta lyssna, tro, och agera på dina kontrollerande negativa tankar. Det gäller allt, överallt, saker, situationer, relationer; allt som du tittar på som är skapat av människan, är skapat av ett agerande, som först, alltid, varit en tanke. Tanke – känsla – agerande. Sådan är människans konstruktion.
Så ditt jobb är att förstå detta, bli medveten om det, och börja arbeta på att välja kärleksfullhet istället för rädsla och kyla. Hela livet håller om dig i processen.”

Jag följde med dem i Tuk Tuken. Det var en rätt lång väg och när vi kom fram så började en ny väg i mitt liv. Det var en by gjord av lera och skräp, om du tänker dig det värsta du kan se på nyheterna. När jag gick ut ur tuk tuken så kom massor med människor springande mot mig, plötsligt såg jag en bild utifrån mig själv som ett perspektiv på vad som skedde. Jag kom med långt blont lockigt hår i en ljusgul klänning, jag såg i deras ögon att de trodde att jag var en levande ängel. Vissa knäböjde framför mig och en kvinna gick målinriktat, krampaktigt fram till mig och la sin bebis i min famn.
Jag kände direkt att den här bebisen var väldigt sjuk och förmodligen inte skulle överleva. Mitt hjärta var totalt översvämmat av upplevelsen, platsen, mammans desperation och hopp om att jag skulle hela hennes bebis, platsen och människorna som knäböjde framför mig. I mitt inre hörde jag mig själv säga: ”Nu har jag sett allt.”