SALTSTODEN är en symbolisk liten roman med en nästan prosalyrisk ton. I en lätt overklig och lite drömmande ramberättelse, får vi följa ett anonymt jag, som utan att se sig om, företar en vandring i en storstad. Han kommer från någon annanstans, långt borta, där han bränt sin gamla båt efter sin sista fångsttur. I staden möter han en mängd udda individer: arbetslösa, alkoholister, mördare, pensionärer, överviktiga joggare, förtryckta äkta män, köpta thailändska hustrur, rasister. De är ensamma män och kvinnor som talar rakt ut i luften från matställen, bänkar, offentliga kontor. Kanske har de blivit förstelnade, historielösa saltstoder som han själv?
Men där finns också väsen från en annan värld som börjar blanda sig i kören av stämmor, väsen som har sina egna planer med berättaren. I romanens slut ser han sig ändå om tillbaka, ser ut över havet och förnimmer en känsla av att vara hemma.
Naturligtvis är det Grönland som författaren Ole Korneliussen har gömt i djupet av i sitt hjärta. Korneliussen är född 1947 i Nanortalik, Grönland, men lever numera i Danmark. Han debuterade 1973 med diktsamlingen "Putoq" och har sedan dess givit ut dikter, noveller och romaner på både grönländska och danska
