Ett skrik, ett stilla samtal mellan två människor som ville vara lyckliga, mellan två kolleger som ville prata om något annat än sjukdomar: Kjell Albin Abrahamson och Kerstin Bodell, båda verksamma inom Sveriges Radio. Av rädsla, otrygghet och ensamhet återkom de ständigt till de förbannade sjukdomarna och ibland till världen där utanför, den värld som intresserade dem så mycket, den värld de var satta att förstå, analysera och förklara. Men alltid trängde sig sjukdomarna emellan.
Kjell Albin Abrahamson är i dag en av våra mest kända och folkkära radioröster. När hans omisskännliga stämma ljuder genom etern så lyssnar vi med intresse, oavsett om han kommenterar en händelse i Polen eller leder lyssnarnas eget insändarprogram. Bildad, berest, beläst, men med rötterna i myllan bland vanligt folk. Hans böcker om östeuropeiska länder, till exempel Polen och Vitryssland, har varit bland de bästa i sitt slag som skrivits över huvud taget. Kjell Albin Abrahamson förklarar bokens tillkomst så här i sitt förord:
Allt i vår massmediala tillvaro är så tillrättalagt, så utstuderat, så planerat, så regisserat och vattenkammat. Fiktion kallas för dokumentärt, falskt för äkta. Alla människor är nu för tiden så medvetna om massmediernas kraft och tjusning. Det räcker att kameran snabbt sveper över publiken på en fotbollsmatch eller rockkonsert, varje person vet, eller blir av grannen snabbt upplyst om blickfånget och hur denna uppmärksamhet ska utnyttjas. Allting har inte en början eller ett slut, inte heller denna bok...
I denna bok är det en annan sida av Kjell Albin Abrahamson som framträder än den vi är vana att möta. Detta är en bok mellan liv och död, hopp och förtvivlan, livslust och dödsfruktan.
En bok som angår oss alla.
