I debutboken Jag är en samlare, jag vill ha mer! tar Aja Lund avstamp i sin barndom, där hennes eget samlande började i en enslig landsbygdsmiljö i Markby, Nykarleby. Där hände det inte mycket, men varje sak och skräp blev till viktigt material för hennes fantasifullhet och uttrycksbehov. Trettio år senare gör hon en bok av sin resa genom livet som samlare.
Författaren som också är fembarnsmamma och startade livsstils- och byggnadsvårdsbutiken Lundagård, fördjupar sig i samlandets mekanismer och samlarens beteende. I boken möter vi över tjugo säregna samlare, med en geografisk spridning i Finland, Sverige och Frankrike, som delar med sig av sina livsberättelser och visar sina samlingar.
Aja Lunds egna samlingar, som består av allt från tänder till möss är avbildade i färgstarka fotografier och presenteras tillsammans med närgångna reflektioner. Genom raderna och föremålen lyser en del sorg, vilken kan härledas till en förlorad far. Några av de porträtterade samlarna delar på samma personliga vis med sig av hur föremål kan bli ett stöd när ord och känslor är svårhanterliga, medan andra samlare visar på rationella eller komiska förhållningssätt till sina samlingar.
På ett nytt angreppssätt till föremålen, som vi alla är mer eller mindre påverkade av, undersöker Aja Lund sakernas betydelser och konsekvenser i en samlares liv. Igenkännande berättar hon om samlandets drivkrafter och hur de plötsligt blir ett sätt att förhålla sig till sin omvärld. För att vara samlare handlar om mycket mer än saker! Det är jakt och spänning, kaos och kontroll, njutning och passion, rivaler och kamrater, kunskap och eskapism, nätverk och handel, terapi och fantasi!
Att yrka på mer i dagens konsumtionssamhälle kan verka provocerande men Aja Lund lyfter fram vikten av att inte städa bort sin historia i en tid när vi dödstädar och minimalistisk livsstil hyllas högt. Vi bör inte konsumera mera men spara och återanvända mera. Det gynnar berättandet, görandet och miljön. Ting är viktiga historiebärare och lärare.
Med sitt sagda mer, sätter författaren in mer, och vill också ge mer. Hon vill ge det obetydliga eller skadade en uppgift och sätter sina saker i arbete så att de skapar rumslighet, förvandlar miljöer och människomöten. Då blir föremålen mer än oansenliga ting, de blir medlare av mening.
