Ester Ringnér-Lundgren - Böcker

Vi hade krupit upp bland kuddarna i min soffa, Lilian, Vivan och jag, och pratade tyst, sedan Annika lagt sig. Hon sov så gott i andra änden av rummet, att vi kunde prata fritt ur hjärtat om vad som helst. - Jag måste erkänna, sade Lilian plötslig...

Läs mer »

Ja, här sitter jag nu i ett litet vindsrum med mina ouppackade kappsäckar bredvid mig och känner mig över alla gränser bortkommen. Om någon för en vecka sedan hade sagt, att jag denna dag skulle befinna mig på Vacketorps pensionat i Småland, anstä...

Läs mer »

Det går alltid livligt till på mornarna hemma hos oss, när vi fem syskon skall i väg till plugget, men frågan är väl, om inte denna morgon slog alla föregående rekord. Vår gamla pålitliga väckarklocka, »Stora skramlet», som står i hallen utanför d...

Läs mer »

- Den hette något så enkelt som »Lusthuset», sa tant Aggi. Jag har alltid tyckt att det varit något så fantasieggande med lusthus. De ligger där i trädgården... i eftermiddagssolsken eller kvällsskugga. Litet vid sidan om, litet hemlighetsfulla......

Läs mer »

»Berg» stod det på mässingsskylten. Här var det alltså! Kri drog ett djupt andetag och satte så beslutsamt fingret på ringledningsknappen. Det blev signalen till ett våldsamt tumult innanför tamburdörren. Det lät, som när en hel klass störtar ut p...

Läs mer »

Kri var på ett uruselt humör. Förargad, ledsen, modstulen... Utanför balkongen, där hon satt, blommade våren. Men Kri märkte det inte. Fruktträden stod som vita buketter, syrenerna doftade, i gräsmattan lyste tulpaner. Det var Kristi himmelsfärdsd...

Läs mer »

Kris hjärta tog ett skutt. - Till dig! sade Titti och räckte henne brevet. Från Peter! Väl inne hos sig öppnade hon det. "Käraste, lilla Kri!" Kri läste - var borta i en annan värld. En värld, som var förtrollad bara därför att hon höll i sin hand...

Läs mer »

Denna dag uppstod ett lätt tumult på Piratens lektion. Det var när det plötsligt knäppte till i högtalaren, och det kom ett meddelande från expeditionen, att nästa lektion skulle bortfalla och att skolans samtliga elever i stället genast efter ras...

Läs mer »

Det var glest mellan lyktorna och deras bleka sken lyste inte upp så värst mycket. Lyftkranarna skymtade som mörka skuggor, en lampa framför porten till ett av lastskjulen kastade sitt sken över en stor vattenpöl, en grå katt strök jamande runt kn...

Läs mer »

Prick tio nästa förmiddag kom Tobbe och Petter. - De måste vara fasligt angelägna om vårt sällskap, sade Lilian. Jag undrar så väldigt vad de har i kikarn! - Det gällde ju pengar till ett viktigt ändamål. Vad sjutton nu det kan vara för någonting?

Läs mer »

Vågorna slog med jämna mellanrum in bland stenarna vid strandkanten. Ibland med ett svagt kluckande, ibland med ett så kraftigt »plask» att det stänkte upp på mina fötter. Det låg någonting inkilat därnere mellan två stenar. Med ett litet missnöjt...

Läs mer »

Det var värst vad Lasse tog i. Var det en eskader som var på infart? En vanlig båt kunde det inte vara. Och Vikingaland, som pappa är kapten på, kunde det inte heller vara, det visste jag bestämt. Det var väl bäst att kila ut och titta, då. Med bl...

Läs mer »

Avvinkade av Lasse och Tobbe, som hade avstått från sin lunchrast för att komma ner till stationen och säga adjö. Petter var kvar och »höll fästningen», som Lasse sa. Alla kunde ju inte vara lediga på samma gång. - Det var knappt att ni hade fått ...

Läs mer »

Inte förrän någon gång under middagen kom vi att berätta om intermezzot på färjan. Vi kunde ha uppskjutit det till EFTER middagen, när vi såg hur farbror Henrik dystrade till. - Tyvärr bara en av småfiskarna, som de fick tag i, sa han. De stora kl...

Läs mer »

Vi hade kommit ut på gläntan nu. Den lilla grå stugan var bebodd fortfarande. Det rök ur skorstenen och jag skymtade någon i fönstret. I nästa ögonblick flög dörren upp och någon rusade ut. Någon som tog snabba kliv för att komma framför oss. Någo...

Läs mer »

Pfui, pfui! En ångvissla skrek gällt. - Nu kommer tåget, skrek Kvirre och Hoppsan på samma gång. Hoppsan högg sitt knyte, Kvirre sin fina näverkappsäck, och så störtade de på dörren. Därute var ett fasligt liv. Folk rusade fram och tillbaka, mjölk...

Läs mer »

Frallis vände bilen, och körde inåt skogen. - Vad gör du? hojtade Kvirre. Ska du inte köra på vägen? - Sällan, gosse, sa Frallis. Det aktar jag mig för. Där gäller en massa regler för hur man ska köra, och så ska man hålla till vänster för jämnan ...

Läs mer »

Lägerelden kastade sitt flackande sken på de små trollen och Måns, och de såg på varann och kände sig som riktiga skattsökare. Hoppsan såg framför sig, hur de skulle återvända till Gränslösa, släpande på ett jättestort skrin, till brädden fyllt me...

Läs mer »

De hörde det lätta trampet av hovar, det rasslade i buskarna, det knakade av grenar och fram mot sjön kom någon ridande. En fantastisk, otrolig figur! Kvirre stirrade, Hoppsan stirrade! Det var bocken Joppe, som brukade beta i Gränslösa skog. Och ...

Läs mer »

Hoppsan och Måns tyckte att de sprungit i indiska palats i tvåtusen år ungefär, när de äntligen kom ut på en balkong, som löpte runt en inbyggd gård. Nere på gården fanns en jättestor bassäng med en gyllene fontän i mitten. På vattenytan som försi...

Läs mer »

Röd i ansiktet av raseri försökte Skummel att med ett häftigt ryck dra till sig spöet. Hoppsan knöt händerna så hårt om sin del av spöet, att knogarna vitnade, Skvallerina flaxade omkring honom för att förvirra honom - men lille Hoppsan stod bredb...

Läs mer »

Alldeles i hörnet av hallen stod en blänkande rustning, en sådan där dräkt av silver eller järn, som riddare hade på sig förr i världen, när de drog ut i striden. Den här rustningen förde ett förfärligt liv. Den skramlade och den skakade, och inut...

Läs mer »

De små trollen hade slagit sig ned på däck alldeles intill rodret, där Klinte stod så lugn och säker och styrde, alltmedan han bolmade på sin kritpipa. I ett par timmars tid pratade och berättade de, för farbror Klinte ville så gärna höra allt om ...

Läs mer »

- Det var en rolig fest, sa Hoppsan, när de hunnit in i den trygga varma bussen. Och den stackars pippin räddade vi. Hur kan du må nu, förresten, du lilla svarta korp? Hoppsan svängde upp den gyllene buren mot ljuset ... Men nej ... var det sant? ...

Läs mer »

Morske Bull och Elefant-Loffe hade under tiden tagit på sig handskar, de största och klumpigaste handskar Hoppsan någonsin sett. Det var ju löjligt att ha så tjocka handskar mitt i sommarvärmen. När de ändå hade badbyxor på sig! Dumt, mycket dumt!...

Läs mer »

Det skulle allt vara snopet för Kvirre, om han, Hoppsan, kunde fånga en stor tiger på det här sättet. Och varför skulle inte det gå? Säkert var tigern hungrig och ville gärna ha den goda korven. Och så stack han in sin stora tass i den lilla, lill...

Läs mer »

- Lotten! Den ligger ju där i asken med teskedar. Ja, kan man tänka sig - det gjorde den! Hoppsan var slarvig på många sätt men han brukade alltid ha mycket snyggt i skåp och lådor. Och när han vårstädade för någon månad sedan hade han lagt ljusbl...

Läs mer »

Affären intill var en fruktaffär. Ägaren till den hade ställt ett litet bord utanför, och på det bordet hade han staplat upp de grannaste äpplen och päron i en ståtlig pyramid. Högst upp låg en vindruvsklase! Visst var det lilla bordet skrangligt,...

Läs mer »

Trollkungen, som hade stått och sett upp mot det öppna fönstret, medan han bekymrat undrade vad som hänt Hoppsan och Snokis, såg den lilla blixtrande saken komma susande och höll utan att tänka på det ut sin hand ... I nästa ögonblick låg trollrin...

Läs mer »

- Pss, Hoppsan, viskade lille Snokis. Titta ditupp! Jag tyckte precis jag såg något som lyste där. Hoppsan såg uppåt den branta bergssidan. Stirrade och stirrade - och se ... Plötsligt glimmade det till där uppe. Två små gröna lyktor! - Det är Bob...

Läs mer »