Betyg & recensioner av BH
Antal betyg: 110
Antal recensioner: 42
Rockefeller : en klimatsmart historia
Otroligt!
Förf. är den förste - mig veterligt - som på ett övertygande sätt lyckats belägga hur en av världens mäktigaste familjer både kan tjäna pengar på fossila bränslen samt bedriva propaganda för att fossila bränslen omgående leder till jordens undergång. Finns en rad böcker och dokumentärer på området - men ingen som lyckas belägga detta på ett vetenskapligt sätt med fotnoter som hänvisar till offentligt källmaterial där ägarförhållanden, styrelseposter, finansiering och uttalanden beläggs. Boken är helt klart en akademisk bedrift och vad jag kan avgöra saknas helt internationella förebilder. Detta är grundforskning på hög nivå. Det skrivs inte rakt ut i boken men läsningen gör det uppenbart att vi lever i ett massamhälle. Den lilla människan har dock en känsla av självständighet och demokratiskt beslutsfattande. Men tittar man närmare är det uppenbart att de viktigaste politiska frågorna alltid har fattats av olika elitgrupperingar. Som idag verkar globalt och därför kallas för just "globalister". Och att de sedan - så gott det går - undervisar folkmassorna (dvs du och jag! även vi med akademisk examen! eller kanske särskilt vi?) och skapar nya ideologier och religioner så att massan av egen fri vilja ska uppfylla etablissemangets utopiska drömmar.
Svenska tabun
Ja det är tabu...
att tala om en massa saker i Sverige. Om man som Arnstberg identifierar tabuna och systematiskt börjar tänka igenom dem och varför de är tabu så når man till värdefulla men troligtvis obehagliga insikter. Arnstbergs paradexempel är invandringen och svenskarnas oförmåga att förhålla sig ärligt till invandrarna och deras kultur. Å ena sidan säger vi oss vara fördomsfria och öppna. När invandrarna frågar vad vi tycker är viktigt och hur de ska anpassa sig så svarar vi "ingenting!" och "ni kan vara som ni är och behålla er kultur" eller "nä flaggan är ingen bra symbol!". Å andra sidan - menar Arnstberg - flyr vi undan invandrarnas bostadsområden och undviker dem som arbetskamrater och middagsgäster. Det var ju bussigt! Vi kunde ha gjort det enkelt och krävt trohet mot flaggan och kung och fosterland och informerat dem om det svenska samhällets rädsla för konflikter och offentliga känsloyttringar på arbetet och allmän plats - men istället har vi gömt oss bakom en falsk kravlöshet som lämnar dem att själva gissa sig fram till hur de ska accepteras och bli en del av samhället. Kanske för att svenskarna i sina omedvetna försök att fly undan invandrarna uppfunnit hemliga och mycket subtila koder för medlemskap i nationen: kanske parfymval, ordval, dialekt- och tonval eller graden av hängivenhet till det lokala hockeylaget? Så länge de gissar fel så kommer de flesta av dörrarna till samhället att behållas stängda. Nej tack - men försök igen och jag säger inte vad du har gjort för fel för man kan inte göra fel! Det är ett av många resonemang som Arnstberg för i denna bok.
/BH.
Sammansvärjningen : så luras 5 miljoner svenska fond...
Helt korrekt och sann
Jag läste en kurs i Finansiell ekonomi och läraren beskrev översiktligt Dahlbergs huvudtes som korrekt. Alltså läraren hade ju klurat ut saken själv - det är ganska basic slutsats utifrån grundläggande portföljvalsteori. Läraren var inte ens särskilt smart.
Implikationerna av det Dahlberg beskriver är enorma. Boken tar inte upp det men den som tänker efter kan inse det själv:
1. Fri marknad är en myt - alla banker kör ju samma scam.
2. Media informerar inte om denna basala kunskap.
3. Samtliga finansjournalister utom Dahlberg är antingen okunniga eller del i sammansvärjningen (jag tror första alternativet gäller i de flesta fall - de smarta personerna från handelshögskolorna jobbar ju så klart på banken och inte som reporter.
Jag uppskattar särskilt Dahlbergs detaljerade beskrivning av bankernas framgångsrika krishantering av hans research / intervju. Tyvärr inser jag att om jag inte hade facit på att Dahlberg har 100 % rätt hade jag kanske tänkt "Äh det är bara en galen okunnig murvel - han har nog missat något...".
Sedan tycker jag att han även gör ett bra jobb att beskriva saken lättillgängligt och lättläst.
Kontentan av boken - för er som inte hinner läsa den - är att det inte lönar sig i att spara i aktiva fonder. För de använder i stort sett samma försiktiga investeringsteknik som passiva fonder (indexfonder). Så de kan inte ta igen de högre förvaltningsavgifter som man får betala för aktiva fonder. Däremot marknadsför bankerna de aktiva fonderna som en premiumprodukt som kan ge kunden högre avkastning. Dahlberg visar att det inte är sannolikt.
Men köp ändå boken och stöd författaren. Sanningssägare måste uppmuntras!
/BH
Vägen ut ur slummen - marknader och minoriteter
Otroligt...
Sowell vänder upp och ned på allt vad man fått lära sig om diskriminering och positiv särbehandling. En attack på rättvisetänkandet! Och han ger intryck av att ha belägg för sina teorier dessutom utifrån ett mycket omfattande statistiskt material. Nu saknar jag tid och möjlighet att kontrollera honom på den punkten. Men hans teorier ger ett logiskt intryck. Den som tenderar att moralisera kommer däremot att bli på dåligt humör. För Sowell visar att bidrag inte alls är bra för människor som lever i slummen och att de svarta i USA väsentligen har fått det sämre och sämre desto mer bidrag de erhållit. Det kan Sowell skriva eftersom han själv är afro-amerikan. Hans sätt att resonera och exemplifiera sina argument med statistiska data och exempel ger intryck av empiri för mig. Ibland är dessa så tydliga att man funderar om han fuskar? I vilket fall är detta empiriska förhållningssätt (istället för ideologisk) till ekonomiämnet beundransvärt och faktiskt ett av karaktärsdragen hos den i Sverige så ofta utskällda Chicagoskolan som här antas vara detsamma som den lyliberala ideologin. Likväl har en hel del fatala policybeslut utarbetats av ekonomer från detta universitet... Men i grund och botten förespråkar de en sund empirisk och icke-moraliserande och icke-ideologiserande inställning till ekonomiämnet som alltså är ett vetenskapligt förhållningssätt. Sowell finns i ett flertal klipp på youtube där han på ett vältaligt sätt försvarar och förklarar sina ståndpunkter. En invändning gäller att Sowell i sina teoretiska resonemang har en tendens att förutsätta att de teoretiska marknadslagarna med självklarhet råder i verkligheten. Han tenderar att bortse från att information ofta kan ha ett drag av asymmetri och att insiders använder sina fördelar på ett sådant sätt att marknader inte nödvändigtvis är varken fria, väl fungerande eller optimalt producerande. Han tenderar att bortse från att människor även i dessa situationer kan ha en legitim rätt att klaga över bristande rättvisa.
/BH
Tomhetens triumf : om grandiositet, illusionsnummer ...
Cynisk men sann!
Mats Alvesson är en cyniker men det han skriver är ändå sant. Han använder vanligt logiskt tänkande och förnuft för att visa på problem i samhället och kallar detta för "kritisk teori". Men det är inte den gamla vanliga subversiva postmodernismen utan oftast en reformerad "kritisk teori" som kommer att vända sig mot avarterna i det samhälle som har byggts upp i kölvattnet av den första kritiska vågen (68-vänstern) som idag utgör det "reifierade" etablissemanget. På många sätt gör det att hans kritik plötsligt kommer från höger. En sak som jag tycker är tråkig är att Alvesson i inledningen påpekar att han inte alltid har klara alternativ till de fenomen som han kritiserar och att han inte anser att detta är nödvändigt. Detta är fel - och kanske den ursprungliga kritiska rörelsens arvssynd. Dessa ville avskaffa det traditionella och patriarkala kärnfamiljssamhället och gav sig på att attackera detta ur alla synvinklar utan att tänka efter vad resultatet som följde skulle bli. Ja man sade: "det får bli vad det blir! permanent revolution!". Det är fel av Alvesson att försöka komma undan så enkelt. Han kunde åtminstone ha erkänt att det var ett problem att han inte kan presentera nya alternativ till dagens felaktigheter.
/BH
Kommunistiska manifestet
Läs och lär!
Det är mycket som Marx och Engels inte behagar förklara. Det mest akuta är exempelvis vem som ska sköta samhällsfunktionerna efter att man rehabiliterat de styrande klasserna (dvs. skickat dem till arbetsläger). Det är en orättvisa att de styrande klasserna inte bara föds med silversked i munnen och pengar på bankkontot - som grädde på moset erhåller de även något som är värt mycket mera än så av sina föräldrar: kunskap om hur samhället fungerar och hur man styr det. Nu tror den uppstigande arbetarklassen att detta är något man får lära sig i skolan och på universiteten. Men riktigt så enkelt är det inte. Ta exempelvis den fastighetsägande klassen innan revolutionen. Dessa lär sina barn att de inte ska hyra ut bostäder till alkoholister och socialfall och att det är viktigt att sköta underhållet och hålla reda på hantverkarna som utför underhållet. Nu likviderar vi den fastighetsägande klassen och socialiserar fastigheterna till allmännyttan. Vad händer? Jo tjänstemännen och underhållsarbetarna går hem klockan fyra för att se på schlagerfestivalen. Alkoholisten lever om - men ingen vågar säga till och detta får fortlöpa i åratal. Vaktmästarnas raster blir längre och längre för ingen snål fastighetsägare håller dem under ständig och sträng (och förvisso smått förnedrande...) bevakning. Observera att praktisk affärsmässig kunskap som traderas inom en familj eller ett gille (den där åkerfläcken ska du inte plöja för där kör man alltid fast! anställ aldrig en lärling som är för smart - han kan rymma med vår kunskap och öppna eget! säg inte vad du tycker för då får du ovänner!) som detta är inget som lärs ut vid universitetet. Där får man istället lära sig mer övergripande teoretisk kunskap som inte lika ofta kommer till användning i praktiken (alla är lika! alla förtjänar en chans! transparens och konkurrens är bra! du ska säga din mening och ärlighet varar längst!). Detta gör att det uppstigande f.d. proletariatet - trots sin på pappret goda utbildning - riskerar att sakna praktisk kunskap om hur samhället ska organiseras och styras. Och när de väl efter många års idogt och mödosamt arbete tillskansat sig denna i någon mån hemliga kunskap - ja då tillhör de inte längre proletariatet och vill gärna att informationen ska förbli hemlig. Så att de kan lämna den vidare till sina barn och barnbarn så att de ska ha det försprång i livet som de själva saknade. Särskilt avslöjande är emellertid Marx idé om s.k. "kvinnogemenskap" som alltså inte innebär att kvinnor ska leva tillsammans utan att marxisterna ska övertyga kvinnorna om att de bör överge familjelivet och istället avbryta sin pakt med det borgerliga patriarkatet och istället utgöra en gemensam "resurs" för marxisterna. Skynda och läs på! Men jämför gärna med en äldre utgåva av boken för det är inte osannolikt att man "redigerat" innehållet.
/BH
Domedagsklockan : och myten om jordens ständiga unde...
Väldigt givande
Då avser jag särskilt Jacon Nordangårds idéhistoriska undersökning av klimathysterins ursprung och finansiering. Som beläggs vetenskapligt men som nog kan upplevas som förvånande eller osannolikt av många. Ja Sven Olof Karlssons båda artiklar är också värdefulla som introduktion för den som vill sätta sig in i skeptikernas argument. För att inte tala om Hans Bergströms inledande resonemang och försvarstal för det fria ordet och det fria tänkandet. Som man kan tillämpa på exakt varje kontroversiell vetenskaplig och samhällelig frågeställning!
Ljusets fiender : västvärldens självkritik och den s...
Mycket insiktsfull och väl belagd exposé
Det som framförallt imponerar är den detaljerade genomgången av debatten med noter och citat ur debattartiklar osv när vem och vad sagt det och det. Vad det handlar om i grunden är hur den västerländska klassiska liberalismen viker undan för kommunister och islamister. De klassiska liberalerna - och inte heller författaren - har någon egentlig strategi hur de ska försvara sig mot vänsterns godhetsretorik. Boken har ett enda fel och det är att den vilar en del på sk counterjihadisk grund - dvs en rad tänkare som lokaliserar alla eller de flesta problemen i västerlandet till att islam gör intåg i Europa. Detta i sin tur leder författaren till ett självklart ställningstagande för Israel och mot Palestinierna i Mellanöstern - utan att egentligen få ihop detta med hjälp av logiska argument. En annan brist är just det klassiska liberala perspektivet som författaren positionerat sig i. Och han kan nog inte göra annat heller så länge han ger ut böcker på Timbro. Lundberg brukar gärna målas ut som ärkereaktionär och konservativ i vänsterpressen. Men han är i själva verket klassisk liberal - dvs bara för några årtionden sedan en mittenposition. Grejen är att det är som väl märks i boken att leta upp citat som får vänstern att framstå som en samling psyksjuka dårfinkar. Grejen är att från andra hållet är det nästan lika lätt att utmåla liberalerna på samma sätt. Undersöker man det närmare finner man också att liberalism och socialism bara är två små grenar på samma progressiva ideologiska stamträd.
Mera svenskt
Att se sin egen kultur
är inte så lätt om man fått lära sig att det inte finns olika kulturer. Arnstberg beskriver hur människor från andra kulturer uppfattar svenskar - bland annat som tidsfascister och godhjärtade men överlägsna typer som jämt ska kommentera och undervisa andra i "så gör vi hemma i Sverige...". Han beskriver också begreppet "etnocentrism" på ett sätt som avviker från den gängse överallt presenterade tolkningen. Etnocentrism är i dagstidningarna ekvivalent med "kulturrasism" och något som vi gör oss skyldiga till när vi ser oss om i världen och frågar oss varför andra folk i andra länder inte har lyckats lika bra som oss i västvärlden. Etnocentrism är i dagstidningen att anställa människor av samma hudfärg eller dem som pratar samma språk som oss själva. Detta är säkert en form av etnocentrism - men där ingår även den så mycket svårare reflektionen att förstå att människor i andra kulturer kanske inte alls delar våra grundvärderingar och att ta detta för givet är en fatal form av etnocentrism. För västvärlden är just demokrati och yttrandefrihet och jämlikhetsideal mellan klass och kön just exempel på etnocentrismens verkligt blinda fläck. Vid en närmare granskning visar det sig att det finns gott om folk och kulturer där dessa värden inte alls är viktiga. Där man tycker att det är rätt att hänga de som hädar profeten och där man med glädje byter bort sin demokratiska röst mot en skål ris och där det betraktas som helt normalt att ge sin fru stryk när man bråkar - till och med frun själv anser detta och lär ut obetingad lydnad mot patriarkatet till sina döttrar. Vilka hon för övrigt även könsstympar tillsammans med mormor - för deras eget bästa! Av detta följer naturligtvis att vi inte kan åka iväg till andra kulturer och kriga för att de ska få "demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet". Alltför ofta visar det sig att allt de ville ha var fred och mat på bordet. När vi plockat bort deras odemokratiska despoter kvarstår alltför ofta bara antitesen av deras önskemål: inbördeskrig och hungersnöd.
/BH