Användarprofil Irene Kolare / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Irene Kolare

Antal betyg: 23
Antal recensioner: 23

Löpa varg

Löpa varg

17 september 2021

Romanen handlar om själva livet. Jag njuter av att sjunka in i en bok som innehåller en angelägen berättelse om i dag. Lättläst och kompakt berättad hålls spänningen vid liv. Boken heter ju löpa varg och spåren efter vargen dyker upp redan på sidan fem. Läsaren behöver alltså inte vänta längre än så på spänningen. Ekman håller den vid liv, "Löpa varg" överraskar ända till sista raden på sidan 180.

Jag upplever "Löpa varg" som en sann berättelse dvs. detta har hänt. Historien skulle kunna vara den som berättas varje år vid elden på passet. Njuter av hur mannen grunnar över sitt liv och beskriver hustruns omsorger och aktiviteter. Ekman vänder sig till mig och med exakta ordval, i lagom takt beskrivs min samtid. Det var oundvikligt att sträckläsa om hur livet med full kraft träffar paret i Ekmans roman. "Löpa varg" gör mig också till en bättre människa.

Berättelsen är rik på "pärlor". En finns på sidan 77: "Jag vet att du är ledsen, sa hon. Var det. Men förtvivla icke." En annan på sidan 101: "Hon vet mycket väl att världen finns här också" och han syftar på de fyrahundraåriga granarna hemmavid när hustrun berättar om tvåtusenåriga pelare på Sicilien. Allt som kan hända detta årtionde händer och berättelsen är oförutsägbar. "Löpa varg" gör livet intressantare.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Jag, du, vi

Rutinerat i tre rader, men överraskar oavbrutet

1 augusti 2021

"Jag, du, vi" är så vacker att se på och hålla i handen. Det är lätt att förhålla sig och ha en relation till boktitelns sammanhang, men sen börjar allvaret och inget är längre enkelt.

Ordvalen och kombinationerna i de återkommande tre raderna i Rantala Bonniers poesi är gränslös och ordvalen skapar vändningar som inte liknar några andra. Läsaren utlämnas obönhörligt till egna tolkningar. Det är ovanligt, roligt och utmanande. Dikterna återkommer rutinerat i tre rader, men överraskar oavbrutet.

Kombinationen med bilder och dikter påminner om Hans Wigerts och Thomas Tidholms "Andarna är glada i dag". Den är i färg och "Jag, du, vi" är i svartvitt, men känslan är densamma. Båda böckerna talar direkt till läsarens egen sinnesstämning.

Rantala Bonnier styr inte läsaren som är fri att läsa in längtan efter kärlek, längtan efter bekräftelse och kärlek. Det är klart opretentiöst och underhållande, vilket inbjuder till många läsningar. Bokens grafiska formgivning, illustrationer och poesi är en total upplevelse, en efterlängtad bokvärldens slowfood. Mer sånt och stort tack för upplevelsen.

2 av 2 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Dolda gudar : en bok om allt som inte går förlorat i...

En stillsamt humoristisk upplevelse

15 januari 2022

"Dolda gudar" är en underhållande bok där trender och översättarnas därtill hörande status över tid redovisas. Berättelsen om svenska språkets tillkortakommanden och översättarens utmaning åtföljs av förklarande citat som t.ex.: "Det värsta är att Svenskan har så ont om anständiga ord för att uttrycka oanständiga saker".

Det är roligt att få lära nytt och läsa fakta i ett ämne som alltid har intresserat mig. Varje kapitel inleds med ett vackert uppslag där intresseväckande bilder och rubriker upplyser läsaren om tema och nyckelfrågor. I kapitel två informeras läsaren om att översättaren kommer att förirra sig och bli pratig. Vid denna min första läsning ger de tre första kapitlen detta intryck, men sen vaknar sträckläsningsdjävulen och det är lättillgänglig bildning till sista sidan.

"Dolda gudar" lyckas med konststycket att förse den faktaälskande läsaren med en stillsamt humoristisk upplevelse utan att kompromissa med kraven på sakkunskap. Augustpriset 2021 i kategorin årets fackbok är fylld av underhållning. Jag vill ge ytterligare två exempel.

Det ena exemplet beskriver den trendkänsliga vitterheten. Den återgivna rösten från någon gång efter 1773 förklarar att förkärleken för lyckliga slut inte är personlig utan en generell mänsklig egenskap: "Till ett vitterhetsstycke, som ska röra hjärtat, behövs två ting: att tänka lyckligt, att använda lämpliga uttryck [¿.]. Endast på det sättet kan människan bildas och förbättras; vilket är högsta ändamålet med all vitterhet."

Det andra exemplet från 1795 visar att naturvetenskapen står sig eftersom de kemiska benämningarna på svenska fortfarande är väte, kväve och syre, m.m.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Röda siffror

Mer än en spänningsroman

12 december 2021

David Armini låter läsaren lära känna fyra individer runt Leif, det är hustrun Inga-lill och sonen Eric samt sonens väninna Amanda och hennes far Puddy. Läsaren får följa dem i Göteborgsförorten Hovås under en vecka i maj.

Författaren lägger stor vikt vid detaljer när han beskriver huvudfigurerna. Hur de missbrukar alkohol och droger och hur de förbrukar sina medmänniskor. Det är en tom innehållslös tillvaro, men min nyfikenhet är väckt eftersom det inte handlar om individernas beteende utan om att de styrs av pengar.

Röda siffror påminner mig om ett par klassiker. Det är Lars Noréns teater "Natten är dagens mor" som skildrar en familj i sönderfall med missbrukande föräldrar och identitetssökande ungdomar på väg in i vuxenvärlden. Det är också "Den store Gatsby" av F. Scott. Fitzgerald som handlar om en överflödig livstil sommaren 1922.

"Röda siffror" vinner vid min jämförelse eftersom den också är spännande. Jag sträckläser och undrar vad som ska hända. Författarens förmåga att utmejsla detaljerna verklighetstroget höjer min läsupplevelse. Det är tråden om familjens hemhjälp. Hon dyker upp för första gången på sidan 42. Oförmågan att uttala hennes namn är noggrant redovisat och återkommer regelbundet, men det är inte förrän på sidan 448 som uttalet av hennes namn blir korrekt och nationaliteten kommuniceras till läsaren. Därtill får läsaren utstå städmani, alkoholmissbruk och jakten på pengar.

Jag tycker om när en bok lämnar saker snurrande i huvudet när jag har läst sista sidan. Armini lyckas med detta. Den här bladvändaren rekommenderar jag.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Spår av dig

Vad är meningen med livet?

5 december 2021

Mats Uddin är en god berättare som kan hantverket. Romanen är ett relationsdrama med lite svärta. Det frånskilda paret Elisabeth och Magnus får begrava sin enda dotter, men det förlorade äktenskapet har satt så djupa sår att de inte kan trösta varandra.

Det är ett konststycke att hantera livet när tillvaron är fylld av sorg. Pappan hanterar dotterns död genom att hysteriskt skydda ett fotavtryck på gräsmattan och mamman dövar smärtan med hjälp av ytligt umgänge med väninnorna.

Berättelsens dynamik är samtalet mellan Elisabeth och Magnus. De berättar växelvis i 36 kapitel. Det är en spännande match där den älskade dottern Anna coachar bägge lagen. Hon känner sina föräldrar och styr dem från andra sidan med hjälp av e-postbrev som tvingar dem att kommunicera. Det är ett bra upplägg som författaren utvecklar varsamt.

Den eviga frågan "Vad är meningen med livet" löper som en röd tråd genom romanen och Uddin ger ett medmänskligt och jordnära svar. Det är fängslande och romanen överraskar ända till slutet. Jag rekommenderar "Spår av dig" till er som söker tröst i livet. Mammans epilog kan jag läsa många gånger.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Årstidernas växlingar

En tankeväckande läsupplevelse

25 november 2021

Enligt texten på bokens baksida är David Danielssons "Årstidernas växlingar" en berättelse om utanförskap med avstamp i en svensk avindustrialiserad småstad. Romanen är precis vad den ger sig ut för att vara.

Det finns gott om litteratur där kändisar berättar och visar att de är som vanligt folk. Det brukar vanligtvis tråka ut mig. Danielssons berättelse fängslar mig. Inte en mening känns tillrättalagd och jag sträckläser varje ord. I "Årstidernas växlingar" kan jag läsa om vanligt folk som växer upp i Sverige runt sekelskiftet, vilket gör berättelsen intressant och mänsklig.

Det är väl bekant att läsaren är den som äger innehållet när boken väl är publicerad. På sidan 120 är det dags för mig att dra på munnen när författaren jämför Paris östra kyrkogård med småstadens.

Tillvarons gråa ytskikt kan krossas på olika sätt. Berättarjagets jakt är för mig ett nytt tillvägagångssätt. Utåtagerande istället för självdestruktivt. Denna nakna och opretentiösa tillvaro är en tankeväckande läsupplevelse.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Trion

Trion - en lättläst roman om personlig utveckling

27 september 2021

Johanna Hedmans "Trion" är en lättläst roman om personlig utveckling.

Hedman berättar om Thoras, Hugos och Augusts brist på erfarenhet och sökandet efter varandets olidliga lätthet. Ungdomarnas identitetskris, den som alla ska genomleva, berör. Den här trion lever i relationer där rädslan, för att den jag älskar ska sluta att älska mig, är ständigt överhängande. Läsaren kan sträckläsa romanen och minnas studenttiden då hela livet väntade.

Jag tycker att bokens passager om klasstillhörighet, politisk hemvist, ämnesval eller vistelser i Paris, New York och Berlin är oväsentliga. Det som bottnar och berör mig är Hedmans nakna text om rädslan att bli försmådd. Trion hanterar oavbrutet denna genom att öka eller minska avståndet till varandra och den orädda leken med känslor som vanligen förknippas med smärta sammanfattas väl på sidan 153:

' "Varför är inte du och August tillsammans om ni ändå är kära i varandra?" frågade jag. "Därför att vi behöver andra människor. Vi kan vara tillsammans senare om vi vill det. Vi behöver inte vara det nu när vi är unga", sa Thora och såg på mig. Hon lät armarna falla. Hennes ansikte avtecknade sig mot kalkstensfasaderna, som något tidlöst och evigt i månljuset. Det fanns en uppriktighet i hennes röst som gjorde mig ovillig att ställa fler frågor.'

Hedmans 00-tal låter sådana på- och avrelationer ersätta ungdomlig hänförelse när lidelse och frihet ska hanteras. De smärtsamma upplevelserna i trions nära relationer är väl berättade, vilket påminner om en annan sekelskiftesroman, Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken". Där skildras också kärlekens olika sidor, från krass realitet till den fysiska lustans glädje.

Ramberättelsen runt trions vuxenliv sammanfattar att det finns en ände på ungdomens tomhet och brist på erfarenhet. Här fokuserar Hedman på själva livet istället för på rädslan att bli försmådd.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vacker var han, utav börd : Sixten Sparre - mannen s...

Vacker var han utav börd - fake news

19 augusti 2021

Kathinka Lindhe har skrivit två böcker om den tragiska händelsen på den lilla danska ön Tåsingen, söder om Fyn i juli 1889. Den första boken utgiven 2014 handlar om Lycka, Sixten Sparres änka, "Sorgeliga saker hända". Den andra boken utgiven 2020 "Vacker var han, utav börd: Sixten Sparre" handlar om mannen som mördade Elvira Madigan. Den gemensamma nämnaren för de båda böckerna är ett stycke mikrohistoria presenterad i vackra böcker.

Den aktuella händelsen är väl känd och Lindhes båda böcker väcker läslusten. De slår hål på myten århundradets kärlekshistoria och avslöjar Elvira Madigans (Hedvig Jensens) mördare. Den första boken är tillägnad och bärs av Sixten Sparres änka Lycka som vid sin död 1912 tog hemligheten om barnens far med sig i graven. Här är den röda tråden Lyckas upprättelse genom att hemligheten nu berättas. Den andra boken om Lyckas döde man, han som mördade Hedvig Jensen är som ett smörgåsbord, många rätter att välja mellan, och läsaren kan välja bort det som inte retar aptiten.

Inledningsvis gör Lindhe en djupdykning i Maerlingdramat där kronprins Rudolf av Österrike mördar sin sjuttonåriga älskarinna Maria Vetsera och sedan skjuter sig själv den 9 februari 1889 för att rädda sitt goda namn. Därefter tecknas bilden av Elvira Madigan, cirkusbarnet som blev stjärnartist. Berättelsen om Sixten Sparres familjebakgrund följer. Modern är en rik arvtagerska och fadern som gjort ett gott parti förslösar hennes arv. Berättelsen uppbackad av de fakta som finns att tillgå blir inte vacker. Bilden av en minst sagt självupptagen gosse tecknas. Tiden då det begav sig under förrförra seklet levandegörs av Lindhes gedigna arbete. Fakta, bilder och ord samt författarens spekulationer fångar läsaren. Biografin ger också en lättläst och pedagogisk bild av 1800-talet. Särskilt underhållande är det att läsa om dessa barn av sin tid som sköter korrespondensen med samma engagemang som man i dag sköter sociala medier.

Lindhes fakta i boken om Sixten Sparre stödjer berättelsen att det inte var någon större bedrift av en stilig karl i uniform att locka Elvira Madigan från styvfaderns smutsiga cirkustält. Giftermål och ett liv i Paris syntes jämförelsevis lockande. Författaren gör det också troligt att Sixten Sparre var inspirerad av Mayerlingdramat. Kronprins Rudolf av Österrike och Sixten ville båda rädda sina namn i en skimrande bubbla av kärlek istället för att bli förknippade med dåliga affärer och solkig konkurs. Lindhe spinner tråden och läsaren förstår att Sparre helt enkelt var en copycat. Det är bara att beklaga den unga Hedvig Jensen att hon möter en självupptagen mördare när hon drömde om ett annat liv.

Det hade varit intressant om Bo Widerberg hade gjort en film utifrån Lindhes förtjänstfulla arbete istället för att utgå från fake news i Saxons skillingtryck från juli1889.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

När livet börjat glömma sig

En generös och angelägen roman

17 juli 2022

"När livet börjar glömma sig" är en generös och angelägen roman, som jag sträckläste.

Läsaren möter Elvira på sjukhuset när hon ska operera sin nyss brutna höft. Hon har tidigare beskrivit sig själv som glömsk, men är nu dement. Där på sjukhuset återupplever hon några av de händelser som format hennes liv. Hennes döttrar berättar för vårdpersonalen vilka episoder i Elviras minnesbank som framkallas av det som händer i nuet.

Författaren Lennart Grunnesjö beskriver initierat vårdpersonalens empatiska bemötande av Elvira. Hennes döttrar känner sin mor väl och kan förklara för dem varför mamman reagerar som hon gör. De har en detaljerad kunskap om Elvira därför att hon har underhållit sin mammas muntliga berättartradition. En tradition som hon har fört vidare till sina döttrar. De har således god kunskap om viktiga episoder i Elviras liv. Det är en kunskap som behövs för att kunna förklara Elviras reaktioner. Att känna till vad Elvira tycker om i grunden och vad som utlöser obehag gör det lättare för vårdarna att ta hand om henne på ett bra sätt.

Välfärdssverige bygger på engagerade möten mellan människor. Individerna i "När livet börjar glömma sig" är nyfikna och intresserade av varandra. Det är så vi alla vill att det ska vara i den bästa av världar och vårt välfärdssamhälle.

Vilken fin berättelse.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej