Användarprofil Hartmut Hielscher / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Hartmut Hielscher

Antal betyg: 27
Antal recensioner: 23

Berlin Alexanderplatz

Berlin Alexanderplatz

3 januari 2017

Läser man Alfred Döblins "Bertlin Alexanderplatz" så förstår man redan efter några sidor att man har med en klassiker att göra, en av världslitteraturens betydande storstadsromaner. Den berättar om en människa, Franz Biberkopf som efter frigivningen från fängelset vill leva ett nytt liv, ett anständigt liv men hamnar i en ond cirkel av förräderi, brottslighet, häleri, prostitution, misshandel och mord. Tidigt i boken anger Döblin ett centralt tema: huvudsaken hos människan är hennes ögon och hennes fötter. Man måste kunna se världen och man måste kunna gå in i den. Döblin skildrar Franz Biberkopfs livsöde som berör och fångar läsaren men Döblin gör så mycket mer. Han väver samman en människas livshistoria med minnen från bibliska traditioner i Predikaren, Job, Apokalypsen och realistiska skildringar av sinnessjukhus och Berlins slakthus och låter läsaren ana den kommande nationalsocialismen. Döblin beskriver stadens rytm och dunkande genom att använda gamla slagdängor och schlager som tillhör Berlins gatu- och krogliv och han låter huvudpersonerna tala Berlindialekt. En utmaning för läsaren men samtidigt en fascinerande läsning av en klassiker. ( Svensk översättning kommer 2018)

Hartmut Hielscher

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Berättelse om ett äktenskap

Kan två bli ett?

15 november 2016

I den kyrkliga vigselritualen läser man fortfarande "och det två ska bli ett". Sociologen ger förklaringen varför kärleken gör ont. Någon annan talar om kärlekens risker och oundvikliga kaos. Någon beskriver äktenskapet som plats för ömsesidig tillit, trygghet, förtroende och öppenhet. Någon upplever äktenskapet som en lekfull tävlan och kamp, ett ömsesidigt stimulerande, uppmuntrande och tröstande. Geir Gulliksens "Berättelse om ett äktenskap" står i denna äktenskapstradition. Efter smärtsamma och kaotiska uppbrott ur tidigare förhållanden skapar en kvinna och en man en gemenskap präglad av tron på en kärlek som binder samman och ett hopp om varaktighet och öppenhet. Mannen försöker se sig själv och deras förhållande genom kvinnan. Hur kan hon uppleva det och hur kan hon ha upplevt det. Kvinnan upptäcker att denna helhet som hon bejakar och som hon upplever som något unikt hindrar henne att förbli levande. Båda upplever att de är sårbara, att deras kärlek gör ont och kan vålla kaos. Gulliksens berättelse står i en tradition som bejakar äktenskapets rika möjligheter och risker. Läsaren dras in i en process som tvingar till ständigt uppbrott och förändring.
Hartmut Hielscher

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Trilogin

En kärlekshistoria

7 januari 2016

Man kan inte låta bli att tänka på Maria, Josef och barnet i Bethlehem när man läser Jon Fosses "Trilogin", tre böcker "Sömnlösa", "Olavs drömmar" och "Kvällning", en släktsaga om Asle och Alida som väntar barn. De försöker finna en plats i världen för sin kärlek. Men i Fosses trilogi finns inga änglaskaror, inget gloria, ingen stjärna inga herdar och inga vise män med sina gåvor. Där finns ett älskande par som irrar omkring i små samhällen vid den norska kusten. De möter maktbegär, skadeglädje, förakt och människors utnyttjande av andra människor. Liksom Chagalls älskande par kan de uppleva sin kärlek som ett svävande över en hård verklighet och liksom spelmannen på taket öppnar Asles violspel, förankringen i en spelmanstradition en känsla av sammanhang mellan generationerna. Men dessa korta upplevelser av kärlekslycka uppslukas om och om igen av en känsla av bitterhet, svårmod, främlingsskap, skuld, en våg som hänsynslöst dränker allt liv. Fosse använder ett slags ålderdomligt språk med raka, enkla, lakoniska meningar med träsnittsliknande personbeskrivningar. Allt detta ger läsaren en känsla av tidlöshet, drömlikhet mystik som skapar ett "sug" som drar läsaren in i denna kärlekshistoria.

1 av 2 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
April

Flickan April

16 april 2018

Angelika Klüssendorf är född 1958 i Ahrensburg och levde fram till 1985 i Leipzig. Då fick hon tillstånd att lämna DDR. Hon lever i Berlin. "April" utgör andra delen av Angelika Klüssendorfs romanserie om en ung flickas, 12-17 år, ("Das Mädchen"), en ung kvinnas vuxenblivande, 18+ (April") och en vuxen kvinnas ( "Jahre später") utveckling och självbevarelse. Flickan växer upp i en familj med en alkoholiserad och våldsam mor och en frånvarande far. Vad händer med en ung människa som aldrig får uppleva att kunna älska eller att bli älskad. "April" är en berättelse om en 18- åring som efter en kaotisk uppväxttid ger sig själv namnet "April". Hon söker en plats i ett samhälle som måste erkänna den egna hjälplösheten och avskriver henne genom att ge henne en diagnos : psykisk sjuk. April söker en plats i olika former av samlevnad med andra människor men hon upplever endast relationernas ytlighet, svårigheten att älska och tillåta andra att älska henne. Vad hjälper? Att skriva !?.
Angelika Klüssendorfs enkla, realistiska och sträva språk låter läsaren ana skrivandets möjlighet.
Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
Das Blutenstaubzimmer

68-or och deras barn

8 september 2017

Jenny Zoe föddes 1974 i Basel, Schweiz. "Das Blütenstaubzimmer" är hennes första roman som kom ut 1997. Där berättas om en ung kvinna som är tonåring när hennes föräldrar skiljer sig. Hon lever en tid hos sin far men lämnar honom för att hitta sin mor som hade gett sig iväg för att leva sitt eget liv. Det är en berättelse om ett uppbrott, ett avsked , en längtan och besvikelser som ett barn kan uppleva vars föräldrar tillhör 1968-års generationen. Var är hon? "i intet" ! "vad finns i intet"? "det får du upptäcka själv"! Jenny Zoe visar att hon kan skriva. Hennes språk är vackert och berör läsaren. Ibland kan man undra om hennes språk inte är för rikt och vackert för de erfarenheter som den unga kvinnan i romanen gör.
Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
Digitale Theologie

Gud och nutidens media revolution

3 augusti 2017

Johanna Haberers utgångspunkt är en definition av begreppet "virtuell" som förekomsten av en icke-fysisk verklighet som har inverkan på den påtagliga fysiska verkligheten. Detta grundmönster av en virtuell kommunikationsform kan spåras i bibliska texter och lever i den judisk-kristna teologitraditionen. Det finns ett samband mellan denna tradition och den digitala tekniken som präglar och dominerar vårt tänkande idag. Haberer visar detta samband med hjälp av bibliska, reformatoriska texter och teologiska positioner efter Luther. Sambandet mellan digital teknik i vår tid och den virtuella kommunikationsformen i den judisk-kristna teologihistorien erbjuder möjligheten att delta i och samtidigt bevara distans i den verklighet som utgör vårt livsrum.
Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
Die Wand

Robinson Crusoe - en kvinna

30 mars 2017

Marlen Haushofers roman "Die Wand" kom ut 1963 och väckte redan då stor uppmärksamhet. Den översattes till svenskan, recenserades i svensk press och filmatiserades 2012. Att återvända till boken och läsa den på tyska får mig att förstå att den med rätt kallas en klassiker och ett exempel på stor kvinnolitteratur. Den handlar om upptäckten av liv i en situation av total isolation, upptäckten av ett totalt annorlunda liv, nytt liv. Vi möter en kvinna som har förlorat sin värld och är på väg att finna en ny värld. Hon går en smärtfylld väg utan ände, en väg där det kvittar lika om någon föds eller dör. Om denna väg berättar Marlen Haushofer med ett lågmält, vackert språk som inte söker en övergripande mening utan låter varje händelse vila i sig själv och ha sin tid. Där beskrivs doften av nyslaget gräs och torkat hö, värken i hennes händer, djurens tillgivenhet och värme för att berätta om hennes ensamhet och kamp om överlevnad i en jaktstuga i alperna. Där finns upptäckten av skönhet och upplevelsen av smärta och meningslöshet. Allting har sin tid.
Det är en bok som man gärna återvänder till.
Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Drach

Den stora draken

2 september 2016

Szczepan Twardochs roman DRACH är en fascinerande bok. I Sûddeutsche Zeitung kommer H. Böttiger till slutsatsen: Här spelar någon på en djävulsk klaviatur. Fyra generationer av en familj i "Oberschlesien", mellan 1:a världskriget och 2014 vävs samman. Författaren förtätar genom ett ständigt fram och tillbaka i tiden och historiska händelseförlopp. Kapitelöverskrifterna består genomgående av en rad årtal mellan 1902 och 2014. Händelserna är begränsade till ett geografisk område, regionen kring Gliwice. Människorna talar tyska, polska och ibland "vattenpolska", en dialekt som inte längre talas varken i Tyskland eller Polen men som kan förstås av den som har sina rötter i detta område eller som har läst Gerhart Hauptmann.
Berättaren i romanen är Jorden och ur jordens perspektiv är allt som sker på jorden lika viktigt även om det inte alltid har en stor betydelse eller till och med kan förlora sin betydelse. Författaren kan med lika nyktert och noggrant språk berätta hur en revolver av ett visst märke fungerar som han beskriver döendet i krigens skyttegravar, i koncentrationsläger och på sinnessjukhus. En gestalt återkommer som ett slags vis man som grubblar: Allt är ett. Jorden är den stora draken, Vi är denna drake vi krälar över dess kropp men vi utgör också dess kropp. Allt som lever utgör jordens pulserande.

Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En Marialegend

Förbrukad tid blev hoppfull framtid

9 maj 2016

"Förbrukad tid blev hoppfull framtid". Denna rad i början av boken anger grundtanken i Rådströms Marialegend och enligt min uppfattning är det också en genuin tolkning av den bibliska Marialegenden. Rådströms Marialegend skapas genom tre berättelser som historiskt sett inte har med varandra att göra. Vari består sambandet mellan den våldtagna, misshandlade kvinnans livsöde i ett otillgängligt och krigshärjad område och historien bakom Lucas Cranachs tavla av ett barn och kvinnan som restaurerar tavlor men också livet av en väninna. Helheten skapas av bokens läsare som bär med sig bilder av outsägliga terrorhandlingar, barnsoldaters grymhet, självmordsbombare i Paris, religiös fanatism men också ett hopp om att kunna upprätthålla någon form av kommunikation inför den brutala vardagsdöden. De tre berättelser som utgör Marialegenden avslutas med nästan identiska formuleringar. "Hon och barnet såg rakt in i varandras ögon. De är två underverk i färd med att upptäcka varandra för att förenas till verklighet och vardag. I deras blick finns inte tiden där är döden en övergående tillfällighet,en hel värld finns i den blicken och det är i den blicken som världen blir till".
Våga läsa denna omskakande legend om förbrukad tid och hoppfull framtid.
Hartmut Hielscher

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej