Betyg & recensioner av BEM
Antal betyg: 6
Antal recensioner: 5
Det som inte dödar oss - Millennium 4
Habil men inte så spännande
Jag tycker att "Det som inte dödar oss" är en hyfsad deckare, om än inte jättespännande eller originell. Till skillnad från en del som recenserat boken tycker jag att pojken Balder är ett smart grepp, även om hans speciella begåvning underutnyttjas. Han är den enda av bokens figurer man kan bry sig om en aning. Då tycker jag greppet med huvudskurken känns billigare.
Det har klagats på Lagercrantz sätt att skriva, och jag håller med om att texten är lite platt. Efter att ha läst andra böcker av Lagercrantz är min åsikt att textens bristande kvalitet beror mer på att han försökt lägga sig närmare Stieg Larssons hopplösa stil än att han skulle ha svårt för språket. Larsson var ingen stor stilist, hans styrka låg i förmågan att få oss läsare att lida med Salander som har hela världen emot sig. Det har varken hon eller Blomqvist denna gång.
Största problemet jag har med denna bok är nämligen att det aldrig (egentligen) står något på spel. Vi vet att Lagercrantz inte vågar döda någon av huvudpersonerna, men figurerna som Larssons skapat är (Lagercrantz försökt att göra dem mer fylliga till trots) i sig inte tillräckligt intressanta när intrigen i övrigt bara puttrar på.
Jungfrustenen
En lockande premiss som författarna bakom pseudonymen...
En lockande premiss som författarna bakom pseudonymen gör slarvsylta av. Man undrar om föfattaren över huvudtaget har hört ordet "gestaltning"? Eller handling? Ida får en sten, resten är en utdragen och ointressant resa genom Sverige. Den marknadsförs som en bok med "thrillerdriv" men den går på tomgång, vilket kanske är konsekvensen av att dra ut berättelsen på sex (!) böcker. En genuint usel bok, tio resor värre än "Strindbergs stjärna", som i sin tur var en blek kopia av en Dan Brown-roman.
Änglamakerskan
Ointressant
Den som gillar Läckberg blir inte besviken, allt är sig lik(t) från tidigare böcker. Allt är med andra ord både ointressant och osannolikt, både återblickarna (särskilt de från 30-40-talet) och referenserna till SD saknar relevans för fallet med den försvunna familjen. Hennes prosa är torftig och livlös. Den som är på humör kan ju räkna hur många gånger folk "tar ett djupt andetag". Det verkar vara Läckbergs sätt att signalera att "nu kommer något dramatiskt". Jag önskar att hon kunde skriva en rak deckare, utan att försöka ge boken ett djup som hon inte klarar av att återge. Hennes budskap är banala och pekpinneaktiga. Det är en gåta att hon har så många läsare.
Livstid
Som väntat (tyvärr)
Livstid följer samma mönster som de tidigare böckerna, Annika B kämpar i stort sett ensam mot polis, myndigheter, kollegor och chefer. Nästan utan undantag beskrivs män schablonmässigt som ointelligenta och kvinnofientliga. Det börjar bli tjatigt med Marklunds feministiska pekpinnar. Det är helt enkelt inte realistiskt att beskriva en värld helt utan normala män! När det dessutom inte finns en mordgåta värd namnet, och cirka 75% av boken ägnas åt Annikas eller poliskvinnan Ninas (?) privatliv så tappar i alla fall jag intresset totalt. En del beskriver boken som en "sidvändare" och jag håller med. Jag bläddrar förtvivlat i jakt på en handling. Om du vill ha en deckare/polisroman är detta INTE boken för dig, vill du däremot få en dos förenklad och snedvriden kvinnlig vardagsrealism önskar jag dig en stunds trevlig läsning:)
VHS till DVD i praktiken
Inte så praktisk
Boktiteln är missvisande eftersom det till stora delar inte rör sig om en praktisk genomgång utan mer är en slags allmän översikt. Man hade kunnat klippa ner boken till hälften genom att ta bort all "utfyllnad". Av de cirka 160 sidorna är det bara kapitel 2 (drygt 50 sidor) som behandlar överföring från video till DVD och även här är det många utläggningar som kunde ha skurits bort. Trots det låga priset är boken en stor besvikelse. Den som kan engelska kommer att kunna hitta likvärdig eller bättre hjälp på webben.
