Betyg & recensioner av Maria J

Jag minns att jag sprang

Jag kan inte låta bli att älska Smithy Ide

Nu när jag har läst ut boken saknar jag Smithy Ide och alla de människor och platser han möter efter att han en kväll, på fyllan, bestämmer sig för att cykla en sväng på sin gamla pojkcykel. Han vaknar morgonen efter, utomhus och våt av dagg och kan inte röra sig då hans kropp värker av träningsvärk vilket han inte förstår förrän han slutligen lyckas resa sig och ser vad han är, flera mil hemifrån. Han verkar aldrig ha en tanke på att vända hem utan precis som han själv berättar i boken så brukar saker bara hända honom och det gör det nu, Smithy Ide råkar bara ge sig ut på en cykelfärd till Los Angeles för att hämta sin avlidna och sedan länge försvunna syster.
Jag blir förtjusad över hans möten med okända människor, förskräckt när saker fortsätter att bara hända honom och jag känner mig fängslad ju mer jag märker att huvudpersonen börjar leva, och känna! Jag håller inte med föregående recensenters liknelser med Forrest Gump. Den här är en bok för sig, en helt fantastisk bok!