Betyg & recensioner av Anni
Antal betyg: 405
Antal recensioner: 325
Livet går så fort. Och så långsamt
Jaha?
Att föregående bok jag läste var en essäsamling av Sara Danius påverkar säkerligen mitt omdöme av Martina Haags bok, som jag tycker faller platt på marken utan substans i vare sig språk eller innehåll. Eftersom jag bara är ett par år yngre än bokens huvudperson så fanns viss igenkänning vad gäller mat, mode och musik, men lyckligtvis inte i livsstil och skolmiljö. Min bild är tvärtom att vuxenvärlden var påtagligt närvarande och delaktig i ungdomars vardag, liksom att umgänget mellan tjejer och killar var avspänt och naturligt på 1980-talet, vilket är den tid då händelserna i boken utspelas. Jag kände mig lurad av titeln då jag under hela bokens läsning, som i och för sig inte tog speciellt lång tid, väntade på att Martina skulle komma till saken och länka ihop då med nu, men det var tydligen inte hennes avsikt. Ärligt talat förstår jag inte vad hennes avsikt med boken var över huvud taget och jag betvivlar att den blivit publicerad om författarinnan inte varit känd.
Min fantastiska väninna. Bok 1, Barndom och tonår
Lyfter särskild begåvning
I denna utvecklingsroman får vi möta den högpresterande huvudpersonen Elena och hennes särskilt begåvade bästa väninna, Lila, under deras barndom och ungdomsår. Jag tycker det är oerhört intressant att följa de olika karaktärernas förutsättningar för inlärning och utveckling och hur det påverkar deras relationer och vardagsliv. Romanen utspelas i fattigkvarteren i femtiotalets Italien, men problematiken vad gäller särskilt begåvade elevers villkor och bemötande från omgivningen är minst lika aktuell i dagens Sverige. Det är ett oerhört viktigt och engagerande ämne som verkligen förtjänar att få ta plats i nutidslitteraturen. Översättningen känns trovärdig med en italiensk puls. Språket är följsamt och drivet och lockar till sträckläsning.
Hennes nya namn. Bok 2, Ungdomsår
Mångfacetterad utvecklingsroman
Kanske är det helt enkelt för att ungdomsåren är sådana som den andra delen känns spretigare än den första. Handlingen rör sig raskt mellan kärlek och hat, vänskap och ovänskap, äktenskap och otrohet, utbildning och yrkesliv, modersroll och barnuppfostran. Jag uppskattar mest beskrivningarna av hur utbildning och fostran påverkar olika människor och hade önskat att detta ämne fått breda ut sig lika ymnigt som i den första delen. Författarrösten framträder tydligare i denna del och medvetenheten om berättarperspektivet väcker hos mig en längtan att få läsa den särskilt begåvade väninnan Lilas version.
Laddade ord : en bok om tankens makt över språket
Blottlägger en skrockfull syn på ord
Jag blev lite besviken över den torra och utslätade framtoningen, då jag förväntat mig en mer engagerande ton. Eftersom boken ändå är lättläst blir också de många upprepningarna onödigt påtagliga. Om man bortser från detta så är kontentan av boken att det finns många människor som, helt utan anledning, fått för sig att man kan ändra attityder och tankar genom att byta ut olika ord som man tycks tro besitter en inneboende negativ laddning. Att människor år 2016 alltså på fullt allvar tror att språket besitter någon slags magisk kraft. Jag hoppas innerligt att denna bok kan hjälpa till att bryta denna vanföreställning som faktiskt retar gallfeber på många av oss som har en annan insikt om språk och språkanvändning och vill få en hejd på detta meningslösa utbytande av termer som enbart gör språket mer svårbegripligt och svåranvändbart.
Titta Emil
Ostrukturerad
Det här är är en pekbok utan text med bilder utan sammanhang från böckerna om Emil i Lönneberga. Sidorna är i tjock kartong vilket indikerar att boken riktar sig till riktigt små barn, i åldern 0-1 år, därför blir frånvaron av struktur väldigt påtaglig. Avsaknaden av text gör att innehållet ter sig än mer rörigt och risken är påfallande stor att barnet får höra olika historier varje gång boken läses. Speciellt om det är olika personer som läser den.
Djurens 123
Vacker och inspirerande
Denna räknebok riktar sig till barn i åldern 3-5 år. Den nöjer sig nämligen inte bara med att räkna från 1 till 10 eller 12, utan här får barnen möjlighet att räkna ända upp till hundra. Djurarter som har olika varianter representeras också av dessa, så barnen får räkna 17 olika slags skalbaggar och 18 olika slags fåglar medan andra djur ser likadana ut såsom de 40 räkorna och de 90 pingvinerna. Alla djurarter är också benämnda med bokstäver i gemener (små bokstäver). Talen står också i såväl sifferform som utskrivna med bokstäver. Exempelvis: "80 - åttio nyckelpigor". Notera att stilen på siffrorna är gammaldags och snirkligt utformad varför den passar bäst till barn i åldern 3-5 år som vana att se siffror framställda på olika sätt och som också kan läsa ord skrivna med gemener. Underbara illustrationer! Trevligt format!
Sjukhuskatten Oscar : en vanlig katt med en ovanlig ...
Intressant bok i pinsamt dålig översättning
Vänder sig såväl till läsare med dement anhörig som till kattälskare. Samtidigt som vi får följa läkaren David Dosa när han studerar fenomenet med katten Oscar som tyr sig till döende patienter, ges vi en tydlig bild av demensvården i USA. Det är slående hur annorlunda anhöriga ser på vård i livets slutskede och döden. Man får sig många tankeställare. Även om boken utgår helt från amerikanska förhållanden är den absolut läsvärd även för oss i Sverige. Jag önskar dock att jag läst den på engelska istället, eftersom den undermåliga översättningen är så iögonfallande att den stundtals tar fokus från innehållet.
Gittan och gråvargarna
Flummig berättelse med oklart slut. Författarinnan...
Flummig berättelse med oklart slut. Författarinnan blandar verklighet och fantasi på ett sätt så att man som läsare inte riktigt vet vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Boken börjar med en realistisk skildring av en skogsutflykt med förskolan. Scenariot med förskolebarnet som tappas bort i skogen skildras däremot inte realistiskt alls. Att flickan fantiserar för att inte bli rädd uppfattas nog av många barn som positivt, men jag reagerar på att man varken reder ut historien i slutet eller tydliggör vad som är fantasi och vad som är verklighet. Mest skrämmande ur läsarens perspektiv är att det inte tydligt framgår att flickan kommer tillrätta i slutet. Som vuxen läsare är det därför lämpligt att lägga till lite själv för att avrunda på ett pedagogiskt sätt. Jag önskar att författarinnan hade resonerat på samma sätt. Kanske kan hon, liksom Elsa Beskow fick göra med katten i "Sagan om den lilla, lilla gumman", göra ett barnvänligt tillägg.
Hövdingens bägare
Lättläst vikingasaga Då de nyligen hade Hövdingens...
Lättläst vikingasaga
Då de nyligen hade Hövdingens bägare som högläsningsbok i min åttaåriga dotters klass blev hon så förtjust i den att hon ville ha ett eget exemplar. Det fick hon. Hon läste snabbt ut den och önskar sig nu fler böcker i serien. Då jag själv läst den förstår jag varför.
Martin Widmark lyckas skriva en berättelse som utspelar sig på vikingatiden, med ett språk, som trots att det är mycket lättläst och enkelt, samtidigt får läsaren att känna att vi rör oss i en annan tid. De rikligt förekommande detaljrika svartvita teckningarna samspelar mycket bra med berättelsen och tillför en genuin känsla för tiden.
Boken riktar sig till åldersgruppen 6-9 år och tilltalar såväl pojkar som flickor. Rekommenderas varmt.
