Betyg & recensioner av Rosetta
Antal betyg: 62
Antal recensioner: 41
Niceville
En bladvändare
Boken skildrar rasrelationer i 60-talets amerikanska Södern. Författaren lär vara debutant och har säkert inte upplevt den tiden själv. Historien är gripande, många fina kvinnoporträtt, men förmodligen mycket mer polariserad än vad verkligheten var. För mig som minns nyheterna om Martin Luther King och hans marsch, känns den angelägen. Man slås av vilken fantastisk samhällstuveckling vi har haft i Sverige sen dess. När skriver någon stockholmsk mediakändis ur övre medelklassen ett äreminne över sina RUT-städerskor och papperslösa supernannies?
Kaffe med rån
Rolig skröna
om en stöldliga bestående av fem pensionärer på rymmen från ett servicehus. Jag skrattar högt för mig själv medan jag läser.Det är god underhållningslitteratur, men boken är inte särskilt välskriven. Den känns lite pladdrig och mer som en slapstickfilm.
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Charmfull historia
men illa skriven, och det är inte översättarens fel. Språket saknar flyt, berättelsen blir långrandig och tjatig. Den skulle gjort sig bättre som en familjefilm med mysfaktor från den engelska landsbygden än som en lång roman.
Bana väg : välfärdspolitik och funktionshinder
Rena nostalgin
för en gammal aktivist! Reklommenderas för alla yngre som är intresseradfe av funktionshinder ur ett samällsperspektiv.
Eskil : riddaren av syrenbersån
En stark roman
Poetisk och gripande skildring av en mors kärlek till sin efterlängtande men annorlunda son. Författarinnan till "Skärgårdsdoktorn" blir bara bättre och djupare med åren.
Nymåne
Mer av denna författare!
Diana Abu-Jaber har ett härligt, sensuellt språk. I boken blandas romantik och politik. och parallellt löper en arabisk saga. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig, tyckte det var en fantastiskt härlig historia.
Jag vill gärna läsa mer av denna författare på svenska.
Filosofiska söndagsklubben
Tummen ned.
Välbärgade, intellektuella Isabel försöker ge innehåll åt sitt liv genom att blanda sig i ett mystiskt dödsfall under en konsert och att rota i sin unga brorsdotters kärleksaffärer: Hon släpar med sig dennas försmådde pojkvän till mer eller mindre okända personer för att ställa frågor om dödsfallet. Boken är späckad av litterära och filosofiska citat och miljöerna är omsorgsfullt tecknade, men handlingen är seg och någon känsla av spänning infinner sig aldrig. Efter att ha läst McCall Smiths charmerande berättelse om "Damernas Detektivbyrå" är jag benägen att göra tummen ned för denna uppföljare, och mitt råd till författaren blir att han ska dumpa sin tråkiga hjältinna i Afrika för att om möjligt låta Mma Ramotswe liva upp henne...
När brustna hjärtan läker : en introduktion till sor...
Tunn liten bok med klämkäcka råd. Det är usch och fy...
Tunn liten bok med klämkäcka råd. Det är usch och fy att döva sorgen med mat, dryck, shopping, för mycket träning med mera med mera. Tala då om hur man ska fylla det oändliga tomrummet efter en älskad närstående!!! ge åtminstone ett tips! Nej, det här sorgeinstitutet verkar vara en ganska ytlig och oseriös affärsverksamhet!
Förr eller senare exploderar jag
En modern Werther, eller...
Jag blev rekommenderad denna bok till en bokcirkel och öppnade den på en solig strand i Grekland på dagen två år efter min mans död. Jag tyckte att den var mycket obehaglig. De partier där den 16-åriga Hazel följer sin pojkväns dödskamp påminde alltför tydligt om de fem dagar jag vakade hos min man i väntan på att hans kropp skulle ge upp. Senare, när Hazel själv funderar över sin egen förestående död och vad som ska hända med hennes familj, tänkte jag att just så måste min knappt 40-årga kompis ha känt det i somras innan hon avled därför att hennes lungor svek henne, inför att tvingas lämna sin man och lilla dotter. Greene skriver i förordet att boken är ren fiktion. Han har ingen erfarenhet av cancer, och det märks. Ungdomarna kör tex bil hej vilt utan tanke på mediciners biverkningar. Boken är full av amerikanska klichéer och svulstiga Holloywooodscener. Den unge mannen är en duktig basebollspelare som aldrig får bli det. De begår sitt "bröllop" på en fin restaurang i Amsterdam och älskar för första och enda gången på ett fint hotell. De kysser varandra passionerat i det hus där Anne Frank hölls gömd - ännu en tragisk hjältinna som fick en för tidig död.
Man undrar vad författaren vill med denna orgie i död och cancer med mycket unga människor i huvudrollen. Kanske vill han vara en modern Goethe, den tyske författaren, som på 1700-talet orsakade många unga läsares självmord med sin roman "Den unge Werthers lidanden".Unga människor lockas av starka känslor som död och passion. Kanske sitter författaren och filosoferar på någon ockult sajt som drar till sig olyckliga ungdomar och får dem att ta livet av sig framför kameran, enskilt eller i grupp. Livet suger ju, och eftersom man ändå ska dö är det lika bra att göra det genast. Spekulativt och romantiskt ska det vara! Förhoppningsvis är Greene klokare än så. Det finns nämligen en ironisk karaktär i boken, den alkoholiserade författaren Peter van Houten, som blivit stenrik på att
skriva om "Ett stort lidande": John Greenes alter ego, får man förmoda.