Användarprofil ElinsBokhylla / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av ElinsBokhylla

Antal betyg: 66
Antal recensioner: 59

Jag försvinner i mörkret

En bra men lite rörig bok

4 mars 2020

Innan jag började med boken försökte jag att inte ha några förväntningar men såklart har man ju det ändå och som sagt så blev jag lite besviken. En besvikelse var helt och hållet mitt fel, då jag hade uppfattat boken som en faktabok om Golden State Killer och endast en faktabok. Men i egentligen så är boken både en faktabok och en självbiografisk bok om hur Michelle McNamara villkorslöst letade efter mannen bakom den ansiktslösa ansiktet.
Men det som nog gjorde mig mest besviken var hur rörig jag upplevde att boken var, den var inte skriven i kronologisk ordning utan hoppade hit och dit med mängder av namn på personer, offer, städer och stater. Jag upplevde att det inte riktigt fanns något jämt flöde i de olika kapitlen. En del kapitel var välskrivna, detaljerade och intressanta medans en del kapitel var hoppiga, röriga och inte alls lika välskrivna som de andra. Detta kan ju bero på att Michelle McNamara inte fick möjligheten att skriva klart sin egen bok och att det var de ostrukturerade kapitlen som sattes ihop av redaktören, vilket även visas tydligt i boken.

Det är intressant att få följa med i McNamaras tankar och teorier under åren som går, det är såklart tråkigt att hon inte fick chansen att vara vid liv när GSK arresterades. Eftersom jag själv har en del tankar kring våldsmannen och de brott som han utfört så är det intressant att ta del av andras tankar och teorier. Speciellt intressant var det att ta del av intervjuer och anteckningar från de poliser och personer inom andra myndigheter som har varit med under tiden som GSK var aktiv och även under utredningarna. Man får ett helt annat perspektiv på fallet när man läser intervjuer direkt från poliserna och även en del från offren och de anhöriga till offren.
Även om det såklart är otroligt hemskt att läsa om det offren har gått igenom och vad GSK har gjort så är det ändå viktigt att ta upp de sakerna och det tycker jag Michelle McNamara gör på ett väldigt bra sätt.

Boken är väldigt intressant och bra skriven men det är någonting som fattas, jag vet inte riktigt vad det är men jag är inte 100% tillfredsställd efter att ha läst klart boken. Det kan vara det faktumet att McNamara inte kunde skriva klart sin bok på grund av de oförväntade bortgången eller är det kanske för att jag nu vet vem GSK är och vet att han är funnen efter alla dessa år... Det är svårt att veta men det är någonting med boken som jag inte riktigt gillar och det är en liten besvikelse.

Jag Försvinner i Mörkret av Michelle McNamara är en intressant och annorlunda bok. Mestadels är kapitlen välskrivna och intressanta men emellanåt blir boken en aningen rörig och svår att följa med i. Det var många gånger som jag fick läsa om stycken för att lättare hänga med i handlingen.
För att vara en sån hypad bok inom true crime världen så blev den en liten besvikelse för mig men jag ångrar definitivt inte att jag läste den och rekommenderar den till andra true crime fans där ute!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sju dagar kvar att leva : en berättelse om brott och...

En intressant och gripande bok

13 januari 2020

I början av boken får man träffa den dödsdömde mannen Vaughn Ross som bara har sju dagar kvar att leva innan han ska bli dödad. Han sitter på death row och har väldigt många restriktioner.
Det är intressant att ta del av hur Carina Bergfeldt tar sig fram till att faktiskt få intervjua Ross, hon beskriver i boken att det är många formulär och papper som ska skrivas under samt många regler över hur hon ska se ut och vad hon får ta med sig.

Genom att Bergfeldt beskriver vistelsen på fängelset och samtalet med Vaughn Ross så detaljerat och bra känns det nästan som att man själv är med under intervjun och besöket. Jag uppskattar verkligen att detaljerna och miljön återberättas på ett sådant detaljerat och bra sätt, det gör att man som läsare mer lever in i boken och förstår bättre.

Carina Bergfeldt har inte bara intervjuat den dödsdömde Vaughn Ross inför boken, utan hon har även intervjuat anhöriga till Ross offer, anhöriga till andra gärningsmän som sitter/suttit på death row och personer som har arbetat på death row. Det är väldigt intressant att ta del av personalens berättelser och deras erfarenheter kring death row och de dödsdömda fångarna. Även om jag förstår att många tycker att det är intressant att ta del av de anhörigas historier och perspektiv, så hade jag gärna varit utan de delarna i boken då de inte gav mig så mycket. Däremot så tycker jag att det var bra att de skyldiga inte fick så stort plats i boken, utan att det var mer generellt hur personalen och de anhöriga beskrev death row och dödsstraff överlag i USA och i Sverige med för den delen.

Sju Dagar Kvar Att Leva: en bok om brott och dödsstraff av Carina Bergfeldt är en otroligt berörande och intressant bok. Kapitlen är välskrivna, detaljerade och sättet Bergfeldt skriver på får en att förstå och följa med i händelserna på ett bra sätt.
Även om det är en otroligt hemsk och sorglig bok så är detta för mig ett väldigt spännande och intressant ämne. Ett ämne som jag gärna vill lära mig mer om och det tycker jag att jag har gjort efter att ha läst denna bok. Jag är starkt emot dödsstraff men jag tyckte denna bok var väldigt intressant och uppmanar även de som är emot dödsstraff att ta del av denna bok.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Slutet

Extremt bra!

28 december 2019

Bokens handling är för mig inte speciellt trovärdig, även om författaren drar vissa paralleller till den klimatkris som vi har i världen just nu. Men som sagt så är det ju en fantasy bok och de har en tendens att rinna iväg från verkligheten och det var riktigt uppfriskande att läsa en för mig annorlunda bok.
Det var väldigt intressant att se hur världen skulle kunna se ut om det nu var så att vi endast hade 4 veckor kvar att leva. Att se vad de olika personerna värdesatte högst och vad de valde att göra de sista veckorna gjorde att man faktiskt fick lite perspektiv på sitt egna liv och hur man själv väljer att värdesätta en de saker och människor i ens liv. Det var väldigt intressant att se hur de olika personerna reagerade, betedde sig och hur de uttryckte sig under deras sista tid på jorden.
Något som jag inte hade förväntat mig var den story som Mats Strandberg lyckades klämma in i själva bokens grund handling, som ändå är kometens ankomst och hur livet fram tills dess ser ut. Utan att berätta för mycket så kan jag säga att boken tar verkligen en helt ny vändning i mitten av boken, en vändning som jag uppskattade och tyckte tillförde väldigt mycket spänning och djup till boken.

Jag uppskattar att boken endast handlar om två huvudkaraktärer som man får följa under hela boken, vad jag även uppskattar är det att man får läsa från två olika vinklar. Vinklar från de två huvudkaraktärerna, men jag hade nog ändå velat se en vinkel ovanifrån som var helt oberoende av känslor och tankar. På så sätt så hade man fått ett större perspektiv över omgivningen men nu är det ju trots allt en bok om just dessa två tonåringar och jag tycker ändå att bokens upplägg är riktigt bra!

Det var väldigt svårt att lägga ifrån sig denna bok, när man väl hade börjat kunde man inte riktigt sluta och detaljen med nedräkningen i boken var en väldigt bra och rolig extra detalj. Det enda negativa jag har att säga är att boken kändes lite stressig mot slutet. Det kändes som att boken byggdes upp på ett väldigt bra och spännande sätt men att det blev lite kort och stressat slut. Jag hade nog hoppats på ett lite mer avslutande slut och inte riktigt lika öppet slut som det var nu, men det är såklart väldigt individuellt.

Slutet av Mats Strandberg är en väldigt bra och intressant bok med välskrivna och utfyllda kapitel som gör att man inte kan sluta läsa. Precis som i Strandbergs tidigare böcker så är miljön lätt att sätta sig in i tack vare beskrivningarna. Det är även lätt att sympatisera med karaktärerna som även de är välskrivna och intressanta.
Jag kan varmt rekommendera er att läsa Slutet av Mats Strandberg, ni kommer inte att ångra er!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Helikopterrånet

Helt okej

20 november 2019

Jag har haft höga förhoppningar inför denna bok, dels för att jag har läst mycket om det riktiga fallet, Helikopterrånet 2009 och för att jag hört mycket gott om Bonnier och hans författarskap.
Men tyvärr så måste jag nog säga att jag är lite besviken, i och med mina höga förväntningar så tyckte jag inte att boken var så pass bra som jag hade hoppats på.

Bokens handling är ju såklart baserad på intervjuer och information från polis och gärningsmännen, vilket gör boken tung och verklighetstrogen. Jag uppskattar att Jonas Bonnier har varit så detaljerad i sin beskrivning av gärningsmännens förberedelser, hur polisen arbetade för att hinna före tjuvarna och sedan återspeglingen av hur rånet verkligen gick till. Oerhört detaljerade och välskrivna kapitel, många saker som jag hade glömt bort och blev lika förvånad över som när jag lästa om rånet för allra första gången. Minns att det var en P3 Dokumentär, den rekommenderar jag verkligen!

För mig var det lite svårt att komma in i boken, jag upplevde att det var många olika handlingar som korsade varandra och hade lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna. Även om jag uppskattade inledningen där planeringen av rånet återspeglades så måste jag ändå säga att den var lite snäppet för lång. Jag tappade fort intresset och hade väldigt svårt att komma in i boken, det tog mig mer än halva boken för att riktigt fastna. Väl inne i boken så var det svårt att sluta, de sista 150-200 sidorna sträckläste jag under en kväll, alltid positivt när det kommer från mig!

Helikopterrånet av Jonas Bonnier är en detaljerad och välskriven bok, en bok med spänning och detaljer från verkligheten som fortfarande är svåra att förstå. Boken är enligt mig helt okej, det känns som att det är något som fattas. Inledningen och upptakten till rånet var för mig för långt, vilket gjorde att jag tappade intresset och drog mig lite för att läsa klart boken. Bokens slut med en annorlunda tvist gjorde bokens helhet väldigt mycket bättre och jag kan definitivt rekommendera boken, var bara medveten om att det tar ett tag innan man riktigt kommer in i handlingen.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Cold turkey - En vuxensaga

En mystisk, annorlunda och spännande bok!

18 september 2019

old Turkey - en vuxensaga är Ola Brisings debutbok som ensam författare, i och med att jag endast läst boken som han skrivit tillsammans med en författarkollega så var det extra intressant och roligt att få ta del av denna debutbok!

En bok som fick mig att fokusera mer när jag läste, ta in vad som stod skrivet i varje kapitel för att sedan gå flera timmar efteråt och fundera på det som jag faktiskt hade läst.
Ni som följt mig länge vet att jag verkligen gillar en bok som får en att stanna upp och tänka till lite på vad det är man faktiskt läser och vad bokens innehåll betyder och vad författaren vill förmedla. Denna gång har jag dock lite svårt att förstå vad Brising vill förmedla med boken, förutom hur relationer och människors närvaro kan påverka ens liv och beslut.

En bok med få karaktärer kan ofta bli lite långtråkig tycker jag, dock kan en bok med många karaktärer vara förvirrande. Däremot hade Ola Brising lyckats skriva en riktigt spännande och intrig rik bok med endast en handfull karaktärer, karaktärer som kopplades ihop i slutet på ett väldigt naturligt sätt.

Bokens handling är otroligt spännande med vinklar från de olika karaktärerna som gör boken väldigt bra. Det märks att författaren har lagt ner mycket tid på bokens handling vilket gör läsupplevelsen så mycket bättre.
Att boken är en vuxensaga är mer än tydligt, inte bara på den mängd sexscener som är med utan även på det övriga språket, miljöerna och karaktärernas komplicerade bakgrund och personlighetsdrag.
Jag gillar verkligen bokens handling, det fanns en del gånger då jag inte riktigt hängde med i handlingen och tappade bort mig men jag fann mig snabbt igen och kunde fortsätta läsa.

Boken är uppdelad i flera olika mindre delar, Brising har till och med tagit med en innehållsförteckning i början av boken vilket för mig återigen är lite annorlunda. Men jag gillar det, jag gillar att en författare vågar stå ut bland resten av författarna och göra sin egen grej. Dock tänkte jag inte så mycket på uppdelningen i boken då sidorna flög förbi och jag knappt hann märka när det var dags för en ny del. Ett riktigt gott tecken!
En annan sak som är väldigt speciell med Ola Brisings debutroman är illustrationerna i boken, både på omslaget, baksida och i början av varje kapitel. Man kan inget än älska de små figurerna, illustrationerna vid varje bokstav och den mystiska mannen i hög hatt på framsidan, det riktigt skriker mystik och spänning!

Cold Turkey - en vuxensaga av Ola Brising är en välskriven, detaljerad och mystisk bok som jag verkligen inte kunde lägga ifrån mig. Det är en bok som både är självklar men ändå oklar på samma gång. En bok som får en att fundera och tänka långt efter att sista sidan är utläst.
Jag är riktigt glad över att jag fått chansen att ta del av denna bok som Ola Brising har skrivit, det har varit en riktig annorlunda och häftig upplevelse!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mamma, pappa, barn

Helt okej, saknar spänningen

29 april 2019

Mamma, pappa, barn, andra delen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie och jag hade hoppats på att serien skulle bli bättre, att jag skulle fastna mer i den än jag gjorde med första delen. Men tyvärr så är det något med Mamma, Pappa, Barn som jag inte heller gillar så mycket. Jag vet inte riktigt vad det är men det är något som jag inte riktigt faller i min smak, ni vet säkert hur det kan vara ibland. Något som gör att man inte riktigt fastnar i boken, utan nästan längtar tills boken är slut. Det låter hårt jag vet, men det är något som inte klickar för mig.

Precis som i första delen Pepparkakshuset så tyckte jag att bokens handling var spännande, händelserna var verkligen välskrivna och intressanta. Kapitlen var väldigt detaljerade och spänningen fanns med under hela boken, från start till slut. Denna gång var morden och händelserna kring överfallen väldigt tunna, det saknade jag lite. Jag tycker att det blir lite extra spännande om man får följa med under morden och överfallen.
Återigen så upplever jag att mordutredningen och fallen låg lite i bakgrunden av själva historien, visst de var en stor del av boken, såklart. Utan jag upplevde att karaktärernas liv runt omkring var mer detaljerade och beskrivna än det som faktiskt intresserar mig, utredningen och våldshandlingarna.

Även denna del upplevde jag lite som tam, långtråkig och med ett fokus på enligt mig helt fel saker. Det är trevligt att få reda på karaktärernas privatliv men jag upplever att det tar över på ett inte så positivt sätt. Dessutom måste jag säga att boken har lite för många karaktärer, det var svårt för mig att hålla isär de olika personerna. Minns att jag även upplevde detta i första delen Pepparkakshuset , jag förstår att det behövs många karaktärer för att en story ska kunna funka. Men jag hade nog hellre sett att Gerhardsen hade fokuserat på huvudkaraktärerna och bara snuddat lite vid de andra karaktärerna, samt lämnat lite mer utrymme för brotten och utredningen som jag nu upplever är lite tam och tråkig.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Feber

Full pott, så spännande!

6 augusti 2020

Bokens handling är väldigt mörk och till viss del jobbiga att läsa, för mig är det alltid lite extra jobbigt att läsa om barn eller djur som far illa. Men förutom de delarna så tyckte jag att handlingen var riktigt spännande och måna gånger överraskande. Boken bjöd på många tvistar och överraskningar och det gillar jag verkligen. Även om jag inte tyckte att spänningen fanns med riktigt från början så tog det bara några kapitel in i boken innan spänningen började komma på riktigt.

Även om bokens handling kanske inte är så väldigt trovärdig så tycker jag att Johan Brännström har lyckats skriva en detaljerade och till viss del verklighetstrogen bok. Alla delar i boken kändes inte hundra procent trovärdiga eller som om att de kunde ha skett i verkligheten men samtidigt så har jag slutat att förvånas över vad människor kan begå för brott och obehagliga saker där ute i världen.

Brännström skriver på ett väldigt bra och lätt sätt, det är inga problem för mig att följa med i handlingen och alla händelser och skeden i boken. Kapitlen är lagom långa utan att de tröttar ut en och jag uppskattar att boken är uppdelad i tre olika delar, där man får följa de olika huvudkaraktärerna lite mer djupgående. Som i många andra böcker tycker jag även att det är intressant när man får följa med i polisens utredning och det uppskattade jag även i denna bok.
Det var även väldigt uppfriskande att läsa en bok som handlade om it-brott då jag inte har gjort det så mycket och det är alltid roligt med lite variation.

Feber av Johan Brännsten är en bok som nästan har allt en spänningsroman ska ha! Den har spänning, överraskningar, intriger och många olika brott som kidnappning, it-brott, tortyr, pedofili och mord på ungdomar.
När man väl har kommit in i boken är det otroligt svårt att lägga ifrån sig den, du vill bara fortsätta och fortsätta att läsa tills sista sidan är klar, en otroligt spännande bok! Full pott från mig!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

När lammen tystnar

Hade hoppats på mer, blev lite besviken...

31 juli 2020

Bokens handling är till största del spännande och bra, jag tycker om att man parallellt med varandra får följa ut FBI:s utredning samtidigt med mördarens liv och agerande. Men däremot upplever jag handlingen som lite överdriven och inte så trovärdig. Det var många delar i boken som jag inte riktigt tyckte kändes så trovärdiga eller verklighetstrogna, speciellt bokens största handling. Att FBI tar hjälp av en livstidsdömd man för att lösa ett brott, inte så trovärdigt i mina ögon.
Men däremot så tyckte jag att det var intressant att läsa en bok om FBI och den amerikanska polisstyrkan då jag på senaste tid mest läst om den svenska polisstyrkan, lite uppfriskande och annorlunda.

Bokens språk gjorde mig lite förvirrad, det var svårt att följa med i vissa dialoger och som de olika karaktärerna hade sinsemellan. Därför gjorde det även lite svårt för mig att följa med i bokens handling och förstå vad som skedde och inte skedde. En del meningar och dialoger var väldigt konstiga och jag fick läsa om de flera gånger vilket gjorde att läsflödet inte blev så bra som jag hade hoppats.

Överlag tycker jag att boken är okej, jag saknade spänning då jag inte upplevde att det kom förrän i slutet av boken. Karaktärerna var välskrivna och hade en bra grund men jag hade hoppats på att man hade fått se lite mer utav polisarbetet och intervjuerna med Hannibal Lecter.
För mig personligen så känns bokens handling som att den skulle passa bättre som film eller miniserie, vilket jag vet att det finns. Jag tror att spänningen, skräcken och brutaliteten skulle komma fram på ett bättre och mer skrämmande sätt i en filmatisering än i en bok, för jag upplevde boken som väldigt tam och rörig med konstiga dialoger.

När Lammen Tystnar av Thomas Harris är en detaljerad bok som har en bra handling, kapitlen är lagom långa och detaljerade. Dock är det något som saknas för mig, boken är seg och har ett för mig konstigt språk som gör boken tråkig. Jag är lite besviken på boken då jag såg fram emot den och hade hoppats på mer men den är helt klart läsvärd och rekommenderas. Dock inte riktigt lika starkt som andra böcker jag har läst.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Granne med döden

En helt okej bok

24 juli 2020

Boken hade lite väl många karaktärer, vilket gjorde det lite rörigt för mig. Jag blandar lätt ihop de olika karaktärerna och har svårt att hänga med i handlingen fullt ut. För övrigt var karaktärerna välskrivna och kompletterade varandra på ett bra sätt, något som man lade märke till ju längre in i boken man kom och deras vänskap utvecklades.

Det tog ett tag att komma in i boken och en del av kapitlen var väldigt sega och tråkiga. Det kändes som att det fattades någonting, jag vet inte riktigt vad.. kanske var det bokens slut. Kanske är det att slutet är lite för glatt och lyckligt, jag hade nog hoppats på ett lite mörkare slut i och med hur mörk resten av boken var.
Kanske var det att författaren mer hade fokuserat på att få vissa delar av boken så äckliga och hemska som möjligt och hon helt glömde bort varför händelserna skedde. Det är någonting med boken som får mig att vilja ha mer, läsa mer och få mer förståelse för varför vissa saker skedde, saker som jag inte vill ta upp för de spoilar hela boken för er som inte läst den. Men kort och gott så kändes det som att någonting fattas och det var definitivt inte mängden av äckel och grova detaljer kring mord och den mänskliga kroppen.

Granne med Döden av Alex Marwood är en detaljerad och välskriven bok, en bok som överraskar och tar med läsaren på ett äckligt men ändå intressant resa. Bokens karaktärer är välskrivna och detaljerade, det är något som jag saknar i bokens slut men jag vet inte riktigt vad. Men för den som gillar blod, mord, skelett och riktigt obehagliga karaktärer så kan jag starkt rekommendera denna bok!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej