Betyg & recensioner av ElinsBokhylla
Antal betyg: 157
Antal recensioner: 148
Sju dagar kvar att leva : en berättelse om brott och...
En intressant och gripande bok
I början av boken får man träffa den dödsdömde mannen Vaughn Ross som bara har sju dagar kvar att leva innan han ska bli dödad. Han sitter på death row och har väldigt många restriktioner.
Det är intressant att ta del av hur Carina Bergfeldt tar sig fram till att faktiskt få intervjua Ross, hon beskriver i boken att det är många formulär och papper som ska skrivas under samt många regler över hur hon ska se ut och vad hon får ta med sig.
Genom att Bergfeldt beskriver vistelsen på fängelset och samtalet med Vaughn Ross så detaljerat och bra känns det nästan som att man själv är med under intervjun och besöket. Jag uppskattar verkligen att detaljerna och miljön återberättas på ett sådant detaljerat och bra sätt, det gör att man som läsare mer lever in i boken och förstår bättre.
Carina Bergfeldt har inte bara intervjuat den dödsdömde Vaughn Ross inför boken, utan hon har även intervjuat anhöriga till Ross offer, anhöriga till andra gärningsmän som sitter/suttit på death row och personer som har arbetat på death row. Det är väldigt intressant att ta del av personalens berättelser och deras erfarenheter kring death row och de dödsdömda fångarna. Även om jag förstår att många tycker att det är intressant att ta del av de anhörigas historier och perspektiv, så hade jag gärna varit utan de delarna i boken då de inte gav mig så mycket. Däremot så tycker jag att det var bra att de skyldiga inte fick så stort plats i boken, utan att det var mer generellt hur personalen och de anhöriga beskrev death row och dödsstraff överlag i USA och i Sverige med för den delen.
Sju Dagar Kvar Att Leva: en bok om brott och dödsstraff av Carina Bergfeldt är en otroligt berörande och intressant bok. Kapitlen är välskrivna, detaljerade och sättet Bergfeldt skriver på får en att förstå och följa med i händelserna på ett bra sätt.
Även om det är en otroligt hemsk och sorglig bok så är detta för mig ett väldigt spännande och intressant ämne. Ett ämne som jag gärna vill lära mig mer om och det tycker jag att jag har gjort efter att ha läst denna bok. Jag är starkt emot dödsstraff men jag tyckte denna bok var väldigt intressant och uppmanar även de som är emot dödsstraff att ta del av denna bok.
Det här kommer göra ont
Helt okej, var dock inte som jag hade trott....
Bokens handling är lite annorlunda eftersom den är uppbyggd på sanna dagboksanteckningar och tagna direkt ur Adam Kays liv inom läkaryrket. För mig blev det lite annorlunda att läsa ifrån detta perspektiv eftersom boken blev så mycket verkligare än vad jag hade trott.
Boken hade även en väldigt stark handling eftersom man fick följa med Adam Kay och hans liv genom läkaryrket, ett yrke som definitivt inte är enkelt men som är så otroligt viktigt.
Varje kapitel börjar med en lite djupare ingång till Kays aktuella yrkesroll, med korta berättelser från sitt liv och hur den engelska sjukvården har utvecklats och fungerar. Man märker väldigt fort att författaren har stora problem med sitt yrke på så sätt att hans chefer och ledningen inte är kapabla till att ordna en bra arbetsmiljö. Detta är inget som jag känner att jag kan relatera till och har därför lite svårt att bedöma denna bok, därav en väldigt kort recension.
Mina förväntningar var att jag skulle läsa en rolig och lätt bok som handlade om knasiga fall och tokiga patienter. Alltså en lite lättare bok som man kan skratta till och även om jag fick mig några goa skratt så upplevde jag mest boken som sorglig och lite jobbig att läsa.
Det var sorgligt att läsa om hur alla läkare sliter och sliter för att göra sitt allra bästa för sina patienter, bara för att sen inte ha något liv själva. Nu vet jag att det är många yrken som har på detta vis men för mig blev det extra påtagligt när jag fick ta del av Adam Kays dagboksanteckningar. Jag tycker såklart att boken är en väldigt viktig bok och att det var en riktigt stor slänga mot den engelska vården, men samtidigt så var den väldigt ledsam och sorglig.
Boken är väldigt lätt att förstå sig på, även om man inte är läkare själv, då Kay har valt att skriva in förklaringar på ord, förkortningar och sjukdomar osv. Vilket gör att man lätt förstår vad han menar och pratar om även när det är svåra medicinska termer.
Det Här Kommer Göra Ont av Adam Kay är en välskriven bok, jag har fått mig ett riktigt gott skratt emellanåt men jag har även blivit ledsen. Boken har väldigt många olika komponenter som jag tror kan uppskattas av många och inte bara av läkare. Mina uppfattningar om boken var lite annorlunda men jag är glad att jag har läst denna bok och kan rekommendera den till andra som är lika nyfiken som mig!
Jag försvinner i mörkret
En bra men lite rörig bok
Innan jag började med boken försökte jag att inte ha några förväntningar men såklart har man ju det ändå och som sagt så blev jag lite besviken. En besvikelse var helt och hållet mitt fel, då jag hade uppfattat boken som en faktabok om Golden State Killer och endast en faktabok. Men i egentligen så är boken både en faktabok och en självbiografisk bok om hur Michelle McNamara villkorslöst letade efter mannen bakom den ansiktslösa ansiktet.
Men det som nog gjorde mig mest besviken var hur rörig jag upplevde att boken var, den var inte skriven i kronologisk ordning utan hoppade hit och dit med mängder av namn på personer, offer, städer och stater. Jag upplevde att det inte riktigt fanns något jämt flöde i de olika kapitlen. En del kapitel var välskrivna, detaljerade och intressanta medans en del kapitel var hoppiga, röriga och inte alls lika välskrivna som de andra. Detta kan ju bero på att Michelle McNamara inte fick möjligheten att skriva klart sin egen bok och att det var de ostrukturerade kapitlen som sattes ihop av redaktören, vilket även visas tydligt i boken.
Det är intressant att få följa med i McNamaras tankar och teorier under åren som går, det är såklart tråkigt att hon inte fick chansen att vara vid liv när GSK arresterades. Eftersom jag själv har en del tankar kring våldsmannen och de brott som han utfört så är det intressant att ta del av andras tankar och teorier. Speciellt intressant var det att ta del av intervjuer och anteckningar från de poliser och personer inom andra myndigheter som har varit med under tiden som GSK var aktiv och även under utredningarna. Man får ett helt annat perspektiv på fallet när man läser intervjuer direkt från poliserna och även en del från offren och de anhöriga till offren.
Även om det såklart är otroligt hemskt att läsa om det offren har gått igenom och vad GSK har gjort så är det ändå viktigt att ta upp de sakerna och det tycker jag Michelle McNamara gör på ett väldigt bra sätt.
Boken är väldigt intressant och bra skriven men det är någonting som fattas, jag vet inte riktigt vad det är men jag är inte 100% tillfredsställd efter att ha läst klart boken. Det kan vara det faktumet att McNamara inte kunde skriva klart sin bok på grund av de oförväntade bortgången eller är det kanske för att jag nu vet vem GSK är och vet att han är funnen efter alla dessa år... Det är svårt att veta men det är någonting med boken som jag inte riktigt gillar och det är en liten besvikelse.
Jag Försvinner i Mörkret av Michelle McNamara är en intressant och annorlunda bok. Mestadels är kapitlen välskrivna och intressanta men emellanåt blir boken en aningen rörig och svår att följa med i. Det var många gånger som jag fick läsa om stycken för att lättare hänga med i handlingen.
För att vara en sån hypad bok inom true crime världen så blev den en liten besvikelse för mig men jag ångrar definitivt inte att jag läste den och rekommenderar den till andra true crime fans där ute!
Slutet
Extremt bra!
Bokens handling är för mig inte speciellt trovärdig, även om författaren drar vissa paralleller till den klimatkris som vi har i världen just nu. Men som sagt så är det ju en fantasy bok och de har en tendens att rinna iväg från verkligheten och det var riktigt uppfriskande att läsa en för mig annorlunda bok.
Det var väldigt intressant att se hur världen skulle kunna se ut om det nu var så att vi endast hade 4 veckor kvar att leva. Att se vad de olika personerna värdesatte högst och vad de valde att göra de sista veckorna gjorde att man faktiskt fick lite perspektiv på sitt egna liv och hur man själv väljer att värdesätta en de saker och människor i ens liv. Det var väldigt intressant att se hur de olika personerna reagerade, betedde sig och hur de uttryckte sig under deras sista tid på jorden.
Något som jag inte hade förväntat mig var den story som Mats Strandberg lyckades klämma in i själva bokens grund handling, som ändå är kometens ankomst och hur livet fram tills dess ser ut. Utan att berätta för mycket så kan jag säga att boken tar verkligen en helt ny vändning i mitten av boken, en vändning som jag uppskattade och tyckte tillförde väldigt mycket spänning och djup till boken.
Jag uppskattar att boken endast handlar om två huvudkaraktärer som man får följa under hela boken, vad jag även uppskattar är det att man får läsa från två olika vinklar. Vinklar från de två huvudkaraktärerna, men jag hade nog ändå velat se en vinkel ovanifrån som var helt oberoende av känslor och tankar. På så sätt så hade man fått ett större perspektiv över omgivningen men nu är det ju trots allt en bok om just dessa två tonåringar och jag tycker ändå att bokens upplägg är riktigt bra!
Det var väldigt svårt att lägga ifrån sig denna bok, när man väl hade börjat kunde man inte riktigt sluta och detaljen med nedräkningen i boken var en väldigt bra och rolig extra detalj. Det enda negativa jag har att säga är att boken kändes lite stressig mot slutet. Det kändes som att boken byggdes upp på ett väldigt bra och spännande sätt men att det blev lite kort och stressat slut. Jag hade nog hoppats på ett lite mer avslutande slut och inte riktigt lika öppet slut som det var nu, men det är såklart väldigt individuellt.
Slutet av Mats Strandberg är en väldigt bra och intressant bok med välskrivna och utfyllda kapitel som gör att man inte kan sluta läsa. Precis som i Strandbergs tidigare böcker så är miljön lätt att sätta sig in i tack vare beskrivningarna. Det är även lätt att sympatisera med karaktärerna som även de är välskrivna och intressanta.
Jag kan varmt rekommendera er att läsa Slutet av Mats Strandberg, ni kommer inte att ångra er!
Skuggspelet
Spännande, rolig och intrigfylld
Precis som i förra boken kommer man direkt in i bokens handling, vi slängs in direkt där förra boken slutade och det tycker jag verkligen om. Nu är det kanske inte så många läsare som gör som jag, att jag läser alla delar i serien efter varandra, och då kan jag tänka mig att det kan vara lite svårt att hänga med i början. Men som jag läser böckerna direkt efter varandra så tycker jag att det är skönt och lätt att hänga med när man dras in i handlingen direkt.
Efter förra bokens cliffhanger så ville jag ju bara fortsätta och läsa, veta vad som skulle hända med Lisa och veta vem som hade tagit henne. Jag måste säga att jag blev lite besviken på upplösningen kring Lisas kidnappning, jag hade gärna sett lite mer letande och spänning kring den delen av boken. Men samtidigt förstår jag att det mest var uppbyggningen inför resten av boken, där det kom mer spänning och intriger.
Boken får en att tänka väldigt mycket, precis som i förra boken så blev jag lite överraskad över vem gärningsmannen var. Jag hade mina aningar kring vem det kunde ha varit med hade helt fel, det är alltid roligt för det visar ju hur överraskad man blir och hur skicklig författaren är.
Däremot så måste jag tyvärr säga att jag tycker att vissa delar av handlingen är lite tråkiga, då tänker jag mest på Harriets privatliv. Jag tycker att det blir lite lätt mycket med hennes pojkvän, hennes systerson, pappan och så hennes kompis Lisa. Det blir lite mycket av privatliv och intriger. Jag hade önskat lite mindre utav det och lite mer utredning, husrannsakan och sånt som man fick så bra inblick av i förra boken.
Likaså i denna bok som i förra boken, är det väldigt bra skrivet. Det är detaljerade kapitel med mycket spänning och intriger. Även om jag inte tycker att denna bok var riktigt lika bra och detaljerad som den innan så är den ändå välskriven och spännande.
Överlag så tycker jag att Anna Bågstam har lyckats att skriva ännu en bra och spännande bok med en del intressanta karaktärer. Harriet Vesterberg är en karaktär som jag både gillar och inte gillar, däremot är jag väldigt nyfiken på att lära känna henne mer och se hur hon utvecklas.
Skuggspelet av Anna Bågstam är en spännande och välskriven bok, en bok som har många överraskningar och tvistar. Man tror man vet vem gärningsmannen är men blir rejält överraskad i slutet när man får reda på vem det egentligen är. Så cliffhangern i slutet av bok, jag vill läsa mer!!
Springpojken
Bättre än första boken i serien...
Bokens grundhandling är att man får följa med Johan Rokka när han börjar jobba som polis i Hudiksvall. Det går lite trögt i början för honom att hitta sin plats i teamet och en del privata händelser kommer emellan.
Parallellt får man följa med under utredningen på den unga tjej som blivit brutalt mördad i den idylliska sommaren i Hudiksvall. Ett mord som senare även ska dras ihop med Johan Rokkas förflutna. Kan de två händelserna hänga ihop eller är det bara ett olyckligt sammanträffande?
Bokens handling överlag är lite långsökt tyvärr, trådarna kopplas ihop i slutet av boken men under bokens gång så är det ibland lite svårt att hänga med. Det blir lite rörigt med så många olika karaktärer och händelser, vilket tyvärr gör mig lite förvirrad och uttråkad. Trots detta så fanns det stunder i boken som jag verkligen inte kunde släppa taget, utan ville läsa mer och mer. Men även i denna bok var de stunderna i minoritet jämfört med de stunder jag fick tvinga mig själv att läsa.
Det var intressant att få läsa mer om huvudkaraktärerna och se lite mer hur de agerar som poliser, jag upplevde att det var lite mer en polisutredning i denna bok än i den förra. Det gillade jag, så det blev jag glatt överraskad av. Däremot så var det väldigt lite som gjorde mig överraskad, mycket kändes förutsägbara och det var lätt att klura ut en del av händelserna i boken.
Det känns lite passé att polischefen hyser agg för sina anställda, det känns som att det förekommer i varje deckare eller kriminalroman. Förhoppningsvis kommer nästa del i serien att bestå av lite mindre sånt, med tanke på hur denna bok slutade.
Den del av boken som jag tyckte var bäst var storyn med Eddie och ungdomskriminalitet. Gabriella Ullberg Westin har lyckades fånga min uppmärksamhet med Eddie karaktären och hur Johan Rokkas hjärta slog lite extra för honom. Jag tycker ungdomskriminalitet är väldigt intressant och att få en liten djupare inblick i den och även gängkriminalitet var uppfriskande och det band ihop boken och storyn på ett väldigt bra sätt.
Jag har ännu inte riktigt fastnat för huvudkaraktärerna ännu men Janna börjar växa hos mig och än kan jag inte släppa denna serie. Utan jag kommer att läsa klart den och hoppas på att böckerna blir bättre och lite mer spännande än de två första.
Överlag skriver Gabriella Ullberg Westin väldigt bra, det är detaljerade kapitel med bra miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar. Det är enkelt att följa med i kapitel även om de är lite för långa i min smak och lite för många karaktärer för att jag ska hålla intresset uppe från första till sista sidan.
Springpojken av Gabriella Ullberg Westin är en bra bok, en bok som inte riktigt uppfyller alla mina önskningar men som definitivt är läsvärd. En liten spänning finns trots allt där, men det var en del saker som jag upplevde lämnades obesvarade och ser fram emot att läsa nästa del i Morden i Hudiksvall serien!
Stöld av babian
En riktigt stark och välskriven debutbok!
Bokens handling är helt klart i min stil, jag riktigt älskar kriminalromaner med mycket polisarbete, spaning och lite känslor inkastade. Som många vet så är jag ju lite extra förtjust i både kvinnliga poliser och kvinnliga författare och här fick jag njuta av de båda sakerna samtidigt som jag fick läsa en riktigt bra och spännande bok!
Utan att spoila för mycket så fick jag pausa några gånger under tiden som jag läste för att jag inte skulle bli alltför äcklad. En del stycken var riktigt äckliga och svåra att ta in, vilket mycket beror på hur bra och detaljerat Anna Karolina skriver.
Det är uppenbart redan från första stund att bokens handling är uppbyggd på hämnd och rättvisa, två riktigt stora saker som kan leda till att en människa tar de mest drastiska besluten. Vilket vi även fick ta del av i denna bok, från flera olika perspektiv, på båda sidorna av lagen dessutom.
Vi fick ta del av Amandas kamp för att få fram rättvisa och förståelse över vad som faktiskt hade hänt hennes syster. Vi hade Magnus som trodde att det han gjorde var rätt och så starkt ville bevisa att alla andra gjorde fel, medans han var helt oskyldig. Så har vi Adnan som enligt honom ville ställa allting till rätta men som inte riktigt blev som han hade tänkt sig, vare sig med sitt liv eller de liv han hade omkring sig.
Alla tre perspektiv som på något sätt kopplas ihop med vandra och som tar en igenom spänning, intriger, kärlek, hat, äckel och förvåning redan från första sidan och hela vägen till sista raden.
Det märks tydligt att Anna Karolina vet vad hon skriver om, boken är väldigt trovärdig och varje kapitel har detaljer som kanske inte alltid är så stora men som knyter ihop hela boken och dens handling på ett väldigt skickligt och bra sätt. Att Karolina har arbetat som polis märks väldigt tydligt och det gör boken tyngre och bättre eftersom hon säkerligen har slängt in en del egna erfarenheter inom yrket.
Kapitlen är välskrivna och detaljerade, inte allt för långa för min smak utan i lagom längd. Det tog ett litet tag för mig att riktigt komma in i boken men väl inne så var det riktigt svårt att lägga ifrån sig boken. Samtidigt som man ville läsa mer så ville man heller inte att boken skulle ta slut så fort. En del delar i boken var väldigt lätta att förutspå men i hel helt så tycker jag att den överraskade mig ordentligt.
Anna Karolina har även lyckats att skriva med enkla men ändå detaljerade karaktärsbeskrivningar, något som jag inte upplever i alla böcker. Karaktärsbeskrivningarna var kortare men detaljerade för att man lätt skulle kunna hänga med och koppla ihop alla händelser i boken. Karaktärerna är lätta att sympatisera med, i alla fall några av dem medans man blir otroligt äcklad av en del av dem, på ett bra sätt!
Feber
Full pott, så spännande!
Bokens handling är väldigt mörk och till viss del jobbiga att läsa, för mig är det alltid lite extra jobbigt att läsa om barn eller djur som far illa. Men förutom de delarna så tyckte jag att handlingen var riktigt spännande och måna gånger överraskande. Boken bjöd på många tvistar och överraskningar och det gillar jag verkligen. Även om jag inte tyckte att spänningen fanns med riktigt från början så tog det bara några kapitel in i boken innan spänningen började komma på riktigt.
Även om bokens handling kanske inte är så väldigt trovärdig så tycker jag att Johan Brännström har lyckats skriva en detaljerade och till viss del verklighetstrogen bok. Alla delar i boken kändes inte hundra procent trovärdiga eller som om att de kunde ha skett i verkligheten men samtidigt så har jag slutat att förvånas över vad människor kan begå för brott och obehagliga saker där ute i världen.
Brännström skriver på ett väldigt bra och lätt sätt, det är inga problem för mig att följa med i handlingen och alla händelser och skeden i boken. Kapitlen är lagom långa utan att de tröttar ut en och jag uppskattar att boken är uppdelad i tre olika delar, där man får följa de olika huvudkaraktärerna lite mer djupgående. Som i många andra böcker tycker jag även att det är intressant när man får följa med i polisens utredning och det uppskattade jag även i denna bok.
Det var även väldigt uppfriskande att läsa en bok som handlade om it-brott då jag inte har gjort det så mycket och det är alltid roligt med lite variation.
Feber av Johan Brännsten är en bok som nästan har allt en spänningsroman ska ha! Den har spänning, överraskningar, intriger och många olika brott som kidnappning, it-brott, tortyr, pedofili och mord på ungdomar.
När man väl har kommit in i boken är det otroligt svårt att lägga ifrån sig den, du vill bara fortsätta och fortsätta att läsa tills sista sidan är klar, en otroligt spännande bok! Full pott från mig!
Avhopparen : mina 20 år i scientologin
En välskriven och annorlunda biografi
Avhopparen: Mina 20 år i scientologin av Robert Dam är enligt mig en väldigt ovanlig biografi, men ovanlig behöver inte alltid betyda negativt. Som i det här fallet, här är det positivt att boken är lite ovanlig.
Robert Dam har skrivit en biografi om sitt liv och sina år inom Scientologikyrkan. Dam beskriver sin väg från första dagen då han satte sin fot inom Scientologi rörelsen tills den dag som han valde att ta avstånd helt från scientologerna.
Det är en väldigt turbulent och hemsk berättelse som man får ta del av, otroligt otänkbara saker som sker under de 20 år som Dam är medlem och även efteråt. De som är insatta i Scientologin är medvetna om att det inte bara är att gå ur scientologerna, utan det är nästan mer arbete att gå ur än att gå in i rörelsen.
Robert Dam är väldigt bra på att återspegla de händelser och situationer som han har varit med om under tiden i scientologerna. Det är väldigt enkelt språk som gör att man lätt kan följa med och läsningen flyter på bra. Vid de tillfällen som ett nytt ord, begrepp eller förkortning dyker upp i boken finns det alltid en förklaring som är väldigt utförlig och bra. Dam har även varit noga med att ta med ett slags lexikon längst bak i boken där man kan läsa mer om de olika graderna, begreppen, förkortningar och så vidare inom Scientologin. Ett väldigt bra och sätt att få läsarna att förstå mer, det är ett stort plus!
Parallellt med Robert Dams livshistoria och erfarenheter inom Scientologerna får man även ta del av Scientologikyrkans historia, hur den startade och vem Ron L Hubbard egentligen var.
Detta var ett väldigt intressant inslag i boken då jag inte läst så väldigt mycket kring själva historian bakom Ron L Hubbard eller hur Scientologikyrkan egentligen startade. Jag vet ju såklart lite eftersom jag är väldigt intresserad av Scientologerna men Robert Dam gick ner mer på djupet och hade grävt fram de allra viktigaste och mest intressanta detaljerna och information. Det var väldigt intressant att få ta del av en helt annan bild av Scientologerna än vad jag har läst och hört förut. Den historiska delen i boken gjorde att man på ett lättare sätt även kunde förstå den biografiska delen av boken, den delen om Robert Dam mycket lättare.
Avhopparen: Mina 20 år i scientologin av Robert Dam är en välskriven, detaljerad och hemsk biografi. En biografi som griper tag i en och som håller fast en till sista sidan är utläst. Emellanåt blev boken lite långtråkig men i största allmänhet så var den väldigt intressant och lättläst.
Robert Dam har lyckats skriva en bok om både sitt eget liv och sina erfarenheter inom Scientologikyrkan samtidigt som han även har gett en bra bild på hur Scientologikyrkan grundades och fungerar fram tills han gick ur kyrkan.