Betyg & recensioner av ElinsBokhylla
Antal betyg: 156
Antal recensioner: 147
De kallar mig Solvallamördaren : om Arlandarånets ef...
Välskriven och detaljerad biografi
De Kallar Mig Solvallamördaren : om Arlandarånets efterspel, min roll i Kartellen och vägen tillbaka av Janne Raninen och Ivar Andersen är en väldigt tung och emellanåt sorgsen biografi där man få följa med Raninen från när han var en lite grabb fram tills nutid, vilket var 2018 då boken skrevs.
Boken handlar ju som sagt om Janne Raninen, hans uppväxt och hur de små brotten växte sig större och blev både fler och grövre brott tillsammans med allt mer kriminella "kompisar".
Det var intressant att få ta del av Raninens historia från början, se hur han växte upp inom kriminaliteten och inne på olika rättsanstalter och jag uppskattar att biografin var så ärlig och rak som den var. Många gånger kan biografier vara lite förskönade och tillrätta lagda men det upplevde jag inte med denna bok.
Dock störde jag mig på att han återberättar sig själv som ett oskyldigt barn, för även om han var det i början så var det ingen som tvingade in honom i gängkriminalitet och han hade ju även en del chanser till att ordna upp sitt liv men valde att ta den kriminella vägen istället. Men det är bara en personlig åsikt och jag har egentligen ingen rätt alls att döma honom och hans beslut.
Som sagt så visste jag väldigt lite om Janne Raninen och Solvallamordet och är glad att jag har tagit del av denna biografi. Den var väldigt ärlig och det var vid en del tillfällen som jag blev lite tårögd, det var svårt att läsa om hur hans dotter och de andra barnen till de intagna levde och mådde. Jag hade inte direkt några problem med att läsa om morden på de andra gängmedlemmarna eller mordet på Solvalla, min sympati för dem var väldigt låg, likaså för Janne Raninen. Återigen bara min personliga åsikt.
Däremot var det intressant att läsa Raninens erfarenheter och upplevelser inne från fängelserna, både inne från de svenska och de finska fängelserna. Det känns som att den svenska kriminalvården är lite mer strukturerad än den finska, det kändes i all fall som att den finska kriminalvården ville göra allt för att sätta käpparn i hjulet för Janne Raninen. Man kunde nästa känna hans frustration igenom varje ord man läste och man kunde ju hoppats att kriminalvården ville hjälpa de intagna så att de kom bort från kriminaliteten och inte förstöra för dem när de försöker.
De Kallar Mig Solvallamördaren : om Arlandarånets efterspel, min roll i Kartellen och vägen tillbaka av Janne Raninen och Ivar Andersen är en välskriven och ärlig biografi som till början är lite långtråkig men som blir mer intressant ju längre in i boken man kommer. Kapitlen hoppade lite från dåtid till nutid vilket störde mig lite, jag hade nog helst velat se att boken var helt och hållet från då till nu. Överlag är biografin en väldigt intressant, detaljerad och välskriven bok som jag starkt kan rekommendera andra till att läsa!
Svenska rånare
En läsvärd bok
Bokens handling fokuserar ju som sagt på de rån som utfördes under början av 2000-talets, samt att Anders Adali även intervjuar rånare, aktiva och föredettingar och även poliser och professorer.
Det var väldigt intressant att höra historierna kring de olika rånarna, många hade haft väldigt svåra barndomar med mycket våld och missbruk. Men en del hade även haft en helt "normal" uppväxt och ändå dragit sig till gänglivet och rånarvärlden.
Förväntningarna på denna bok var inte direkt jätte höga men ändå lyckades jag bli lite besviken. Jag hade hoppats på att det skulle vara en mer djupare och ingående bok kring rånare, gärningarna och psykologin kring vem som blir rånare, vad sker med gärningsmännen och vad händer egentligen med offren som möter rånarna. Det hade varit intressant att få reda på lite djupare saker än bara hur en viss rånare växte upp och vilka rån han utförde och varför han gjorde det och så vidare. Vilket såklart också är väldigt intressant men precis som i Sista Rånet av Anders Adali så kändes det som att många av de som blev intervjuade i boken skröt om de rån de hade begått, hur de hade lurat poliserna och kommit undan. Det kändes även som att många glamouriserade rånarlivet och det tyckte jag verkligen inte om.
Svenska Rånare av Aders Adali och Theodor Lundgren är en intressant bok men som jag hade hoppats lite mer på. Det känns som att de kunde ha gått lite djupare ner i ämnet och på så sätt fått ett mer psykologiskt perspektiv som jag hade uppskattat mer. De autentiska bilderna var en extra bra touch vid varje nytt kapitel!
Boken har lite konstiga meningsuppbyggnader emellan åt och väldigt långa meningar men mestadels är boken välskriven. Jag kan rekommendera denna bok till er som är intresserade av true crime och specifikt rån, en läsvärd bok!
Sista rånet : en bok om ett värdetransportrån
Spännande och rapp bok om ett rån
Bokens handling är enkel, man får följa med under tiden som Ander Adali planerar och utför vad han säger är sitt sista rån och fram till att han blir tagen av polisen.
Det är intressant att ta del av den planering som sker fram till att ett brott sker och i detta fall ett beväpnat rån, det är inte något som man får ta del av många gånger.
Anders Adali blottar sig rätt så mycket i sin bok och jag gillar att han inte håller tillbaka, utan det känns som att han är väldigt ärlig. Lite för ärlig på vissa ställen, det var en del detaljer om hans privatliv med flickvännen som jag hade kunnat vara utan, det blev lite för privat vissa gånger. Däremot uppskattar jag att Adali tar tid till att förklara vissa saker och beskriver hur saker och ting går till, det är intressant och spännande.
En del delar i boken upplever jag som rena skrytet från Anders Adali, som om att han vill styla och göra sig viktigare än vad han egentligen är. Det var något som jag irriterade mig lite på.
Jag upplevde även att boken hade ett väldigt kort och avklippt slut, jag hade gärna velat läsa lite mer om vad som skedde efter att han åkte fast och hur livet såg ut efteråt. Men vad jag förstod det som i efterorden så satt Anders Adali fortfarande i fängelse när han skrev denna bok, så ett riktigt avslut kanske det inte kunde blivit men i alla fall något bättre än detta avslut.
Sista Rånet: en bok om ett värdetransportrån av Anders Adeli är en spännande bok som jag inte kunde släppa taget om, det var spänning direkt från början till slut och jag läste ut boken under en eftermiddag. Det var många gånger som jag fick påminna mig själv att detta var inte fiktion utan att detta har hänt i verkligheten, en rejäl omställning.
En kort och spänningsfylld bok som är svår att lägga ner innan sista sidan är utläst, jag kan stark rekommendera denna bok om man gillar att läsa om kriminalitet och true crime!
Barnen på Bråkmakargatan
Så fin!
Så fina bilder och vem älskar inte Astrid Lindgren!
Denna bok kommer att bli välanvänd hos min systerdotter, både nu och när hon själv kan läsa.
Ellens blombok
Väldigt fin och gullig bok
En väldigt fin och gullig bok som min systerdotter blev riktigt glad över. Det blir nog många minuter ute i naturen i vår och sommar.
Väldigt fina illustrationer!
Hur man löser ett spaningsmord : Therese Tangs berät...
Lång, invecklad och inte alls som jag tänkt mig
Mina förväntningar var inte jätte stora inför denna bok och trots det så blev jag otroligt besviken. Boken var inte alls som jag hade trott att den skulle vara, det intryck som jag får genom att läsa om boken är att man läser den ur Therese Tangs perspektiv och till viss del gör man det men inte alls så mycket som jag hade hoppats på. Man fick även ta del av andras perspektiv, så som poliser, kollegor inom Missing People, släkt och vänner. Vilket såklart är intressant och det gör att man får se fallet från olika vinklar och perspektiv, dock är det inte vad jag tycker att boken annonseras som att den handlar om.
Det blev mer som en reportage bok med berättelser och upplevelser från flera personer som var inblandad i fallet, arbetade med det och bodde ute i Förlösa än en bok berättad ur Therese Tangs upplevelser och tankar.
Även de delar som är från Tangs perspektiv är skrivna på så sätt att Palmqvist intervjuar Tang och inte att hon berättar direkt från sina erfarenheter och upplevelser. Detta gjorde mig väldigt besviken då hela bokens upplägg var annorlunda än vad jag hade förväntat mig.
Dessutom började inte Therese Tangs berättelse om Förlösamordet på riktigt förrän på de sista 50-80 sidorna, alltså den del som boken annonserar om fick knappt 20% av bokens utrymme, en väldig besvikelse.
Det var svårt för mig att komma in i boken, det tog många sidor innan jag nappade på boken. Det fanns många stycken och även kapitel i boken som jag inte riktigt hade med Förlösamordet och utredningen att göra. Det var många irrelevanta saker som jag tycker att Palmqvist nog kunnat skippa för att korta ner boken och hålla läsarnas intresse uppe mer. För det var många gånger som jag tappade intresset och övervägde att inte läsa klart boken.
Det kändes som att Joakim Plamqvist tappade bort sig i berättelsen och handlingen då det var väldigt många saker som inte var relevanta eller ens hade något med Förlösamordet eller Therese Tangs inblandning alls. Helt enkelt så tar de irrelevanta sakerna upp för mycket plats i boken och lämnar för lite utrymme till de saker och händelser som faktiskt behövde få sin plats och förklaring kring Förlösamordet och Therese Tang. Vilket är tråkigt då Förlösamordet och dens utredning är väldigt intressant och värd att läsa mer om.
Hur Man Löser Ett Spaningsmord: Therese Tangs Berättelse av Joakim Palmqvist är tyvärr en besvikelse för mig. Bokens språk är varierande, en del kapitel är välskrivna medans en del är väldigt udda med många irrelevanta saker och många felskrivningar och konstiga meningsuppbyggnader.
Den berättelse som boken annonserar om är enligt mig inte alls överensstämmande med boken och det var nog den största besvikelsen för mig.
Jag har svårt att rekommendera denna bok då jag själv fick tvinga mig igenom boken till sista sidan. Fallet och historian om Therese Tang är intressant och spännande men denna bok gjorde det svårt för mig att göra mig så intresserad som jag hade hoppats på.
Besökaren : mina 13 år bakom galler
Intressant och hemsk biografi
Besökaren: mina 13 år bakom galler av Kaj Linna och Theodor Lungdren är den andra boken jag läst om rättsskandalen kring Kaj Linna och Kalamarksmordet. Den första boken jag läste om fallet var Att ta ett liv : fallet Kaj Linna och Kalamarksmordet av Stefan Lisinski och så har jag ju såklart lyssnat på podden Spår av Anton Berg och Martin Johnson. Så jag var väldigt insatt i fallet och har följt det väldigt noga precis som många andra även har gjort.
Däremot var det lite annorlunda att läsa Besökaren: mina 13 år bakom galler av Kaj Linna och Theodor Lungdren eftersom den är skriven utifrån Kaj Linnas perspektiv. Det var intressant att få ta del av de tankar, känslor och upplevelser från Linna själv, även om jag tidigare har sett några dokumentärer och även hört hans sommarprat i P1.
En tanke som slog mig när jag läste boken var det att jag tror att det är viktigt att man vet lite om fallet Kaj Linna innan man läser hans biografi Även om Linna tog upp mycket om vad som skedde utanför fängelset och det han inte kunde uppleva så kan jag tänka mig att det är lite svårt att hänga med i händelserna om man inte har någon information om fallet innan. Jag skulle varmt rekommendera att ni läser Att ta ett liv : fallet Kaj Linna och Kalamarksmordet av Stefan Lisinski innan ni läser Kaj Linnas biografi.
Boken återspeglar inte bara det helvete som Kaj Linna har genomlidit utan den återspeglar även det svenska rättssystemet och fängelserna ser ut och fungerar inifrån, en återspegling som jag tyckte var väldigt intressant och lärorik. Även om det endast är från Kaj Linnas perspektiv så var det ändå en spännande och intressant läsning.
En del delar i boken var väldigt långtråkiga och det var även lite svårt att hänga med i de olika svängarna, trots att jag är rätt så insatt i fallet.
Det var många namn på städer, orter, poliser, fängelser, advokater och intagna som gjorde det lite rörigt för mig. Jag förstår att det är viktigt att ta med alla namn och viktiga personer men det blev lite för rörigt i vissa kapitel och jag fick läsa om en del stycken för att förstå ordentligt.
Besökaren: mina 13 år bakom galler av Kaj Linna och Theodor Lundgren är en sprängfylld biografi trots att den är så tunn i sidoantal. Språket i boken är lite udda ibland, det känns mest som slarvfel som missades i redigerings fasen av boken men det stör lite och gör att det inte blir lika bra flöde i läsandet. Jag upplevde även att texten var väldigt kompakt och gjorde boken tyngre än den egentligen var, jag hade sett lite mer styckindelning och luft mellan raderna men såklart är det olika från person till person.
Återigen så rekommenderar jag att man är lite påläst om Kaj Linna och Kalamarksmordet innan man läser denna biografi. Men väl påläst så är biografin väldigt detaljerad och intressant bok som tar upp en otroligt tragisk och hemsk händelse, som definitivt inte borde ha skett.
Pakten
Något fattas...
De förväntningar jag hade inför Pakten av Michelle Richmond var som sagt höga, jag såg fram emot ett högt tempo med många tvist and turns och spänning. Däremot så blev jag väldigt besviken nhär jag redan i mitten av boken nästan hade tappat intresset och tempot inte alls var så högt som jag hade hoppats.
Boken var inte direkt seg eller långsam, utan det var mer det att jag hade hoppats på att bokens tempo skulle vara lite rappare. Att handlingen skulle vara lite mer spännande och att det skulle hända lite mer saker som höjde tempot lite.
Till viss del var boken väldigt spännande och intrig fylld, men vissa delar kändes bara som utfyllnad och som att de inte gjorde något med handlingen eller karaktärernas utveckling.
Däremot så va det en väldigt intressant och annorlunda handling, karaktärerna var väldigt välskrivna men jag hade gärna velat läsa om både Alice och Jakes upplevelser och inte bara från Jakes sida. Genom att få höra från båda karaktärernas sida tror jag hade lett till att boken varit lite bättre och mer spännande, nu fick man ofta gissa sig fram tillsammans med Jake och det var lite irriterande för mig.
Bokens handling är som sagt en annorlunda handling, nu har jag dock läst en del böcker som är inspirerade av sektideologin eftersom mitt intresse för sekter är väldigt stor, men det var ändå intressant att läsa Michelle Richmonds syn på sekter.
En del situationer och händelser i boken känns tyvärr lite väl överdrivna, de känns inte äkta och gör att boken känns mindre trovärdig enligt mig. Jag gillar konceptet som Richmond är ute efter, tycker att handlingen till stor del är väldigt bra och spännande men vid en del tillfällen går författaren lite för långt för att det ska vara trovärdigt enligt mig.
Pakten av Michelle Richmond är en välskriven och spännande bok, men det är någonting som saknas i boken. Jag vet inte riktigt vad det är men det känns som att någonting fattas, jag hade velat ha mer spänning, mer psykologi och fått veta mer om pakten. Det var många saker som var suddiga och oklara för mig och slutet var lite för enkelt för en sån komplicerad bok.
Överlag är boken väldigt bra skriven, karaktärerna är bra och detaljerna i boken uppskattar jag väldigt mycket. Trots att det känns som att någonting saknas i Pakten av Michelle Richmond så tycker jag verkligen att boken är värd att läsa och det är en bok jag definitivt kan rekommendera!
De Aderton
En välskriven och bra debutbok!
Mina förväntningar inför De Aderton av Anton Berg var lite lagom höga, jag har som sagt hört många bra saker om boken en så är det ju alltid ens egna uppfattning i slutändan som gäller.
Redan från början hade jag lite svårt att komma in i boken och handlingen, det var korta och lättlästa kapitel men det var något lite långtråkigt över handlingen. Jag har oftast svårt att komma in i en bok direkt från start men med denna var det extra svårt.
Som tur så släppte det efter cirka 80-100 sidor och handlingen började bli spännande och det var svårt att lägga ifrån sig boken.
Bokens handling var som sagt lite svag från början men den växte på mig och blev bara bättre och bättre. Jag tyckte det var bra att man bara följde ett fåtal karaktärer, då jag lätt kan bli lite förvirrad om det är för många karaktärer. Det var även trevligt att få lite djupare inblick på huvudkaraktärerna och se de från olika perspektiv och håll.
Det är svårt att inte dras med in i konspirationsteorierna som Axel Sköld rotar i, att få ta del av hans släkt, de högt uppsatta männen som reste till USA och vad handlade de hemliga mötena om egentligen. Det var riktigt spännande och intressant.
Eftersom jag även tycker om journalistik så tyckte jag även att det var intressant att få en inblick i hur det går till bakom dörrarna hos en journalist. Det märktes väldigt väl att Anton Berg själv är en journalist som även har jobbat på SR då hans beskrivning och återberättande var fenomenal! Det var även roligt att Berg drog paralleller till redan gjorda P3 Dokumentärer och gick lös på fantasin om dokumentärer som inte finns på P3, boken blev lite extra bra på grund av det.
De Aderton av Anton Berg är en välskriven och detaljerad bok, den har många spännande vändningar och tvistar som man inte riktigt är beredd på. Kapitlen var välskrivna och detaljerade, det är alltid ett stort plus i en bok!
Jag gillar bokens karaktärer speciellt Axel Sköld, han är en stark och intressant karaktär. Däremot så upplevde jag att handlingen inte var speciellt trovärdig och det var nog dels därför jag inte riktigt kom in i boken från första sidan. Handlingen och konspirationsteorin var väldigt spännande och oerhört bra skriven men inte så trovärdig, i alla fall inte enligt mig.
Men med det sagt så kan jag varmt rekommendera Anton Bergs debutbok och jag är väldigt sugen på att läsa mer av honom och även av denna historia, för cliffhangern på slutet var riktigt bra!