Användarprofil Thomas Nydahl / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Thomas Nydahl

Antal betyg: 31
Antal recensioner: 31

Blåsningen : så har det nya pensionssystemet lurat o...

Pensionsbluffen analyseras

15 juni 2018

Bara för att du är pensionär är det inte säkert du har någon pension - i alla fall inte någon du kan klara dig på.

Inga-Lisa Sangregorio nyutkomna bok Blåsningen. Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla (Karneval förlag) är mitt första försök att förstå varför det blivit så.

Man bör utgå från sin egen situation när man resonerar i denna fråga. Det gör Inga-Lisa Sangregorio. Jag i min tur läser henne utifrån min egen situation. Jag har minsta tänkbara pension, men den blir en liten smula högre tack vare den tilläggspension jag får från Sveriges Författarfond. Men ensam hade jag inte haft pengar till bostad, kläder, mat och läkare/mediciner. Det som gör att jag klarar mig är att vi är två i hushållet.

Inga-Lisa Sangregorios bok är ytterst väl formulerad kritik av en ekonomisk blåsning som pågått länge och kommer att fortsätta. Hon skriver utifrån ett julerbjudande från sossarna 2016 om möjligheten att köpa tre gamla valaffischer:


"... den tredje var förstås den berömda och ofta reproducerade 'Gärna medalj men först REJÄL PENSION', med porträttet av den stolt medaljprydde gamle mannen i sin ovala ram. Genial, det måste erkännas. Och väldigt långt från dagens verklighet. Jag kunde inte låta bli att tolka detta symboliskt: nu rear arbetarrörelsen bort till och med minnet av sin största politiska seger under efterkrigstiden. Själv hade jag just fått den sista utbetalningen från min privata pensionsförsäkring och skulle från årsskiftet bara få den ATP-pension jag tjänat in under ett långt arbetsliv. Och den var sannerligen långt från 'rejäl'."
Inga-Lisa Sangregorio går igenom alla de olika pensionsformerna, granskar vad som finns bakom de politiska laddade och bedrägliga fraserna och förklarar, pedagogiskt och utförligt vad som är vad och hur verkligheten förhåller sig till riksdagsdemagogin. Mot slutet av boken - som jag verkligen rekommenderar! - skriver hon:
"Efter att ha skrivit en hel bok om pensioner är jag ännu argare än när jag började: över lögnerna, dumdrygheten och förmätenheten hos konstruktörerna och förvaltarna av det nya pensionssystemet (...) Att vilja utbilda svenska folket i 'aktiekunskap' och håna dem som vägrar göra en massa omöjliga val (...) och att inte informera om att det är meningen att du ska bli fattigare ju äldre och svagare du blir. Detta är inte en olycklig tillfällighet, detta är faktiskt det som de ansvariga själva döpt till 'normen'."

15 av 15 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

All inclusive : välkommen till det nya landet

Lars Åbergs lysande porträtt om ett land på dekis

1 december 2019

Åberg påbörjade sin trilogi om Sverige som Det nya riket 2017, med den omtalade och hyllade Framtidsstaden. Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Uppföljaren kom redan 2018, Landet där vad som helst kan hända.

Vill man skaffa sig en helhetsbild ska man läsa alla de tre böckerna. Men man kan också börja med den tredje, All Inclusive. Välkommen till det nya landet som utkommer idag. Det är en bok som drar in läsaren i ett högst märkligt samhälle, det svenska, där allting tycks gratis och bidragskopplat, men där inga krav eller förväntningar formuleras. Åberg fokuserar i denna tredje bok på barnen och ungdomarna, de som förväntas leva i Det nya riket, med allt vad det innebär.

Behöver jag ens tillägga att detta är en av årets absolut viktigaste böcker. Där pressen ljuger eller bäddar in händelser i bomull talar den rakt på sak. Få kan skriva samhälls- och pk-kritiskt som Lars Åberg. Hans trilogi är ett viktigt bidrag till en syn på skeendet och det pågående förfallet som inte drunknar i politiska floskler. Åberg är konkret där de andra är luddiga. Han är skarp där de andra är ängsliga.

8 av 8 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Strange Death of Europe

Saklig redovisning om hur islam förändrar Europa

11 juni 2018

I omfattande dokumentation berättar Douglad Murray om vilket pris Europa betalar för den muslimska massinvandringen. Han redogör sakligt för alla de terrordåd som ägt rum, små som stora. Han berättar också om de enskilda individer som varit nära att mördas av islamister och som lever under dygnet-runt-skydd.

Här finns förstås också såväl Lars Vilks som internationellt kända profiler som Ayaan Hirsi Ali skildrade. Mordförsöket på Lars Hedegaard skildras och det gör också morden på filmskaparen Theo van Gogh, politikern Pim Fortuyn och massakern på Charlie Hebdos redaktion, bland många andra.

Att muslimska och andra invandrar-enklaver växer sig större än ursprungsbefolkningen varnade man för redan på 1960-talet. Enoch Powells Rivers of Blood-tal är kanske det mest kända exemplet. Tiden har gett honom rätt. Murray fyller i där siffrorna redan visats av Ben Judah i This is London. Inte minst den brittiska huvudstaden avfolkas på brittisk, vit urbefolkning medan inflödet från andra länder och kontinenter fortsätter i hög fart (senaste siffrorna visar att engelsmännen i London utgör runt 40% medan resten är invandrare - siffrorna ska tas med en nypa salt eftersom de många illegala inte är inräknade).

Islam är förstås huvudproblemet, understryker Murray. Att så många pubar redan är somaliska klubbhus eller arabiska moskéer är den synliga delen av problemet. Det andra är ändå viktigast: mentalitetsförskjutningen, kraven på särbehandling (klädsel, skola, könsseparation med mera).

Politiken som utgår från stämplar som "du är fascist, du är rasist, du är islamofob" och som bestämmer all offentlighet och brist på seriös diskussion är i hela Europa ett mycket mörkt moln inför framtiden. Douglas Murray säger att det inte bara "är oklokt att marginalisera människor som sedan länge varnat för denna utveckling" men att det också lär bli väldigt svårt att känna igen verkliga fascister (som Ungerns Jobbik och Greklands Gyllene gryning - exemplen är Murrays) när begreppet så devalverats av att det använts mot var och en som yppat någon kritik mot den förda politiken.

8 av 8 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Landet där vad som helst kan hända

Sommarens viktigaste bok

12 maj 2018

Lars Åberg ger oss sammanhangen. Vi talar ju om en tid då "glädjekalkylerna har berövats det mesta av sin glädje", när medborgaren förvandlats till mobilpladdrande konsument, när identitetspolitik av Ku Klux Klan-modell plötsligt är högsta moraliska värde och multikulturen/mångkulturen uppfattas av majoriteten som godhetens goda, trots att den är "kulturblandningarnas antites", och denna politiska modell är detsamma som "oviljan att lägga sig i vad andra håller på med" och blir ett uttryck för intellektuell slapphet och "inte minst ett svek mot dem som far illa i minoritetskulturernas slutna rum."

Åberg understryker att multikulti-ideologin i grunden är rasistisk; "falskt tolerant, nedlåtande, föraktfull. De andra är av en annan sort och vi anser att det därför inte går att resonera med dem." Det är just i ett sådant klimat man ser åt ett annat håll när somalier i Sverige låter könsstympa sina döttrar, hedersmord bli en vardagshändelse och myndigheter ger ut pamfletter om barnäktenskap, vilka riktar sig till de vuxna förövarna.

I denna upp-och-nedvända värld kan vi notera att det EU som vänstern manade till strid mot, då det "sågs som ett kapitalistiskt likriktningsprojekt" idag tycks ha blivit "ett bålverk mot rasismen". Samma glidning har ägt rum i synen på den stora likriktningspressen. DN inte minst, den rikslikare som betraktades som monopolmedias främsta uttryck och ett hot mot yttrandefriheten, men idag blivit den främsta "grindvakten mot populismens villfarelser."

Vill man få en överblick kan man med fördel specialstudera kapitel 8 i boken, Alla är lika konstiga. Med enkel citatteknik visar Åberg där hur nutidens dårskap har en ideologisk och politisk utgångspunkt i 1970-talets välmenande sociologi och samhällsforskning. Inte en tryckt åsikt avvek från "ett slags svenskt credo med den typiska blandningen av välvilja och ovilja att förhäva sig", vilket bland annat exemplifieras av en rad skrifter från myndigheter som Invandrarverket och tidskrifter som Invandrare och minoriteter.

7 av 8 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Världens yttersta platser : judiska spår

Viktigt besök i Förintelsens trakter

22 oktober 2019

Det är en fruktansvärt svår bok att läsa. Det svåra består i mötet med fakta som skriker ut en nöd och förtvivlan inför det som världen lät Hitlerregimen och alla dess allierade göra. Handberg skildrar by efter by, samhälle efter samhälle, där snart nog inga tecken finns kvar. Överallt talar han med de sista överlevande, som varit vittnen till massakrerna eller som i sina familjer själv drabbats av den vanvettiga mördandet. Ibland besöker han resterna av en synagoga, ibland blir han visad till massgravarna och platser där morden begicks. Ibland berättar han om det som inte syns. Också de sunkigaste miljöer träder han in i, för han vill höra människor berätta och han är för det mesta beroende av tolk.

Det är idag två länder han reser i, Polen och Ukraina. De platser i Ukraina som drabbades så hårt tillhörde Polen under Förintelsen, som storstaden Lviv, där kanske så många som en fjärdedel av stadens befolkning var judisk. Staden har också en blodig historia under första halvan av 1900-talet, då ukrainarna genomförde pogromer mot judarna. De pågick också under krigsåren från 1939 och framåt. Som bekant fanns det människor runt om i Europa som gärna hjälpte tyskarna, och ibland till och med gick före med massmord innan de ens nått fram med sina militära styrkor.

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Breven till Lucilius

Historiska brev att lära av

27 juli 2018

"Dygden behöver ju ingen yttre prydnad: den äger sin egen storhets skönhet och helgar den kropp den befinner sig i." Seneca

Vem var Seneca? Han föddes runt år 4 i Corduba (Córdoba) i den romerska provinsen Hispania Baetica. Föräldrarna tillhörde den tidens överklass och hade en stor rikedom. Han skickades till Rom för utbildning, där han studerade litteratur och retorik, men Magnus Wistrand påpekar att han tidigt blev intresserad av filosofi trots faderns uppenbara motstånd. Det var där och då han kom i kontakt med stoikerna och han skulle komma att bli stoicismen trogen hela livet.

Det är breven som jag fäster min blick vid. Att läsa dem är en sällsam upplevelse. Den kräver ständiga påminnelser om vilken tid de är skrivna. När jag läser så gamla texter är det ingen självklart att jag förväntar mig igenkänning och får ständiga tankar kring hur lika vi människor är, oavsett vilken tidsålder vi levde i.

Senecas brev är framför allt en mycket nyttig påminnelse om det allmänmänskliga. Och jag glömmer inte bort att det är en fantastisk översättning som sätter mig i förbindelse med texterna. Om sommaren är för het rekommenderar jag den här boken för höst- och vinterläsning, inte minst för att den bidrar till en förskjutning bort från samtida futtigheter och politiska banaliteter. Det vi lär av Seneca är människans villkor på gott och ont. Och att vi, trots mycket olika yttre villkor, ändå tycks påminna starkt om varandra också när tvåtusen år skiljer oss i tid och rum.

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Strange Death of Europe

Europas vägskäl analyserat

23 juni 2018

Murray skriver att Angela Merkel 2010 (i sällskap av dåvarande brittiske premiärministern David Cameron) är en helt annan än Angela Merkel av 2015 - 2017. Då, när debattens vågor gick höga, medgav Merkel i ett tal i Potsdam, att mångkulturen var omöjlig, att den redan hade havererat. Hon flankerades av Cameron som lite senare mot bakgrund av parallellsamhällenas existens påpekade att "vi har till och med tolererat dessa segregerade samhällen att uppföra sig på sätt som direkt strider mot våra värderingar."

Det som sedan blev i det närmaste omöjligt att tala om hade alltså sagts redan då! Samuel P. Huntington skrev i sin sista bok, Who are we (2004): "Multiculturalism is in its essence anti-European civilisation. It is basically an anti-Western ideology".
När vågen kom 2015 stod Angela Merkel framför strålkastarna och försäkrade att detta klarar vi av (Wir schaffen das), utan att, vilket Murray påpekar, närmare ange vem dessa "vi" var och är. Snart nog skulle hon bli varse att väldigt många tyskar vägrade låta sig inlemmas i denna kollektiva bekännelse. Murray frågar sig om Merkel backat under trycket för att bevara en politisk maktallians.

Här i Sverige har vi fått erfara samma förskjutning, men då åt andra hållet. Det visade sig dock väldigt snabbt att den "nya" retoriken i praktisk handling inte innebar någon som helst förändring. I själva verket kommer det fler till oss nu än det gjorde under den största vågen 2015, men opinionen är så verklighetsfrämmande att många idag påstår att Sverige har en "snål invandrings- och flyktingpolitik". Som bekant är det för oss inget nytt när Murray visar hur avgrundsdjup klyftan är mellan politisk retorik och praktiskt handlande.

I omfattande dokumentation berättar Douglad Murray om vilket pris Europa betalar för den muslimska massinvandringen. Han redogör sakligt för alla de terrordåd som ägt rum, små som stora. Han berättar också om de enskilda individer som varit nära att mördas av islamister och som lever under dygnet-runt-skydd.

Här finns förstås också såväl Lars Vilks som internationellt kända profiler som Ayaan Hirsi Ali skildrade. Mordförsöket på Lars Hedegaard skildras och det gör också morden på filmskaparen Theo van Gogh, politikern Pim Fortuyn och massakern på Charlie Hebdos redaktion, bland många andra.

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Hitlers München

Viktigt om Hitler förfuskas

6 juni 2018

Det händer inte ofta att man grips av en impuls att vända sig direkt till ett förlag med synpunkter vid läsningen av en bok. Det brukar framför allt inte hända med böcker utgivna av större kvalitetsförlag. Men nu blev det så. Och irritationen och stundtals ilskan riktar jag mot den präktigt svenska godhetens främsta förlag i vårt land, Natur & Kultur. Med en författare som Svante Nordin, läst och uppskattad här hemma i herrans många år, inte minst i böcker om filosofins historia och i biografier som den om Sven Stolpe, är det särskilt pinsamt att hitta så många språkliga tokigheter och korrekturfel att endast förlaget kan klandras. De har väl korrekturläsare, de har väl redaktörer?

I Nordins nya bok Hitlers München läser jag t.ex. att "Eisner var det typiska caférevolutionären", att Spengler "plågades av ständig huvudverk", att München "nu var relativt lungt". Om staden sägs att den "var rikt och mångfärgat smyckat", alltså inte smyckad. Ett stycke inleds med meningen "Hakkorset som symbol hade sin bakgrund i indisk tradition" ooch två stycken längre ner på samma sida inleds med meningen "Hakkorset som symbol hade sin bakgrund i indisk tradition." Det är ungefär så långt kommen irritationen stiger ordentligt.

Mitt i boken ser jag en artikel i Dagens Nyheter skriven av
Mikael Nilsson som är docent i historia vid Uppsala universitet. Hans synpunkter är betydligt allvarligare.

Någonstans tidigt i boken berättar Nordin om några dikter Hitler skrev under tiden för första världskriget. Jag berättade om dem här hemma och sa något i stil med att väl ingen hade kunnat tro Hitler om just den sortens tankar. Dikterna kunde i bästa fall beskrivas som romantiska och pacifistiska. Så får jag av Nilsson veta att Hitler med största sannolikhet inte ens skrivit dem. De är falsarier hämtade från förfalskaren och bedragaren Konrad Kujau som även förfalskade de ökända Hitler-dagböckerna på 80-talet. Vad säger man?

5 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Ålevangeliet : berättelsen om världens mest gåtfulla...

En glimrande djur- och kulturskildring

25 oktober 2019

Svensson berättar utifrån sin egen barndom om ålens betydelse, som mat på bordet och som kulturhistoria. Han inventerar förstås den skånska ålkusten mellan Åhus och Stenshuvud, den vi så ofta besöker, och hela den ålfiskar-kultur som här frodats i så långa tider men nu ser ut att strypas och sakta dö ut. Han tar oss sedan med till andra ålfiskar-kulturer, t.ex. i Baskien och Irland, och visar övertygande hur maktens män, ibland kolonisatörer, använt fiskerättigheterna för att befästa makt och få ekonomisk vinning. De skåneländska fiskarna under danska kronan förlorade allt när Skåne blev svenskt. Det gjorde de irländska, katolska fiskarna också, när den brittiska kronan stal rättigheterna. Bland protestanterna kom det att heta att varje ålfiskare var medlem i IRA.

Men bokens röda tråd är det som kallas ålafrågan. Hur lösa ålens mysterium? Många har känt sig kallade, från amatörer till vetenskapsmän, under århundradena, men ingen har lyckats. Är Sargassohavet dess lekplats? Är det där allt sker, inklusive döden för de ålar som lekt och reproducerat sig? Ja, det är vad man antar, men ingen har någonsin sett ålar där. Ålens många metamorfoser gör saken än mer förbryllande.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej